Unga vuxna och familjens hemafton

Som omvänd och den enda medlemmen i kyrkan i min familj deltar jag i familjens hemafton på centret för unga vuxna i min stad. Att delta i familjens hemafton har varit viktigt för mig. Jag har lärt mig hur man undervisar i en liten grupp och jag har lärt mig att bättre förstå de evangelieprinciper jag fick lära mig när jag undersökte kyrkan. Jag har också fått se andra växa när de undervisar eller delar med sig av sina vittnesbörd.

Jag vet att denna kunskap är viktig för mig i framtiden. När jag har en egen familj kommer jag att veta hur man planerar en kraftfull och rolig hemafton tack vare de goda exempel jag har sett.

Men familjens hemafton är också viktigt för min nuvarande situation i livet. Ibland är det lättare att stanna hemma en måndagskväll, särskilt om det är dåligt väder eller om jag har många skoluppgifter att göra. Men nästan varje gång som jag upplever det dilemmat åker jag till familjens hemafton ändå, för jag vet att det är viktigt att umgås med andra unga vuxna och tala om evangeliet och ha roligt tillsammans. Även när bara några få kommer är det en bra upplevelse.

Det bästa med att ha familjens hemafton på centret för unga vuxna är att vi kan komma tidigare eller stanna efteråt för att studera, öva på pianot, spela spel eller bara koppla av — det finns alltid någonting att göra.

Jag vet att jag blir välsignad när jag följer profeternas uppmaning att delta i familjens hemafton. Jag har sett bevis på det i mina studier och i mitt arbete. Jag välsignas också med energi inför den kommande veckan och känner mig allmänt upplyft.

Jag växte upp i en familj där vi regelbundet hade familjens hemafton. Jag minns att när jag var liten, var familjens hemaftnar några av de viktigaste händelserna i mitt liv, och jag vaknade med spänning varje måndagsmorgon och påminde mina föräldrar om att det var familjens hemafton den kvällen. Idag, som ung vuxen, bor jag hos mina föräldrar och fortsätter att tillbringa den här speciella stunden tillsammans med min familj varje vecka.

Tack vare att vår familj konsekvent har haft familjens hemafton från det att jag var mycket liten, har jag alltid förstått hur viktig den är. I Korea, där många föräldrar och barn är väldigt upptagna och familjetid är sällsynt, är en hemafton ett underbart tillfälle att vara tillsammans och stärka varandra.

En annan välsignelse som jag har fått till följd av mina föräldrars ansträngningar är att jag har fått en stadig grund på vilken jag kan bygga mitt vittnesbörd om Jesus Kristus. Jag lärde mig om evangeliet i kyrkan men det var genom lektionerna på familjens hemafton som jag verkligen kom att förstå principerna. Till följd av detta har jag kunnat gå till kyrkan och tillväxa i evangeliet med min egen och inte mina föräldrars tro som grund.

Jag är en 24-årig ung man som har fått ett starkt vittnesbörd om Jesu Kristi evangelium genom att följa profeternas uppmaning att hålla familjens hemafton. Fastän jag är den enda i min familj som är medlem i kyrkan så insåg jag efter mitt dop att familjens hemafton var något som kunde stärka oss och bestämde mig för att introducera det hemma.

Nu vet hela familjen att måndagen är en speciell dag då vi samlas som familj för att lära oss om evangeliets sanningar. Ibland reder vi ut problem i familjen eller diskuterar enskilda familjemedlemmars utmaningar, behov eller intressen. Jag har lärt mig att verkligen samtala med min himmelske Fader och att rådgöra med mina familjemedlemmar på ett kärleksfullt sätt. Tack vare detta har vi blivit mer eniga, vilket är en stor välsignelse.

Dessutom har familjens hemafton lagt en stadig grund för min familj i Jesu Kristi evangelium, och de undersöker kyrkan nu. Faktum är att heltidsmissionärerna kommer hem till oss på familjens hemafton då och då.

Jag vet att när jag gifter mig kommer min familj att bli välsignad genom familjens hemafton, men jag är också tacksam för att jag har kunnat göra familjens hemafton till en viktig del av mitt liv nu. Jag vet att Jesu Kristi kyrka av Sista Dagars Heliga är sann och att familjens hemaftonsprogram är inspirerat av Gud.

Jag växte upp i en familj som prioriterade familjens hemafton. För att hinna hem i tid på måndagar gick vi direkt hem från skolan utan att planera att träffa vänner. Sådana personliga uppgifter som läxor gjordes efter familjens hemafton. Ingenting gick före denna speciella stund när vår familj kunde vara tillsammans.

Familjens hemafton gjorde intryck på oss när vi växte upp, inte bara för den prioritet som den hade, utan också för att vi arbetade tillsammans för att kunna hålla den. Vi turades om att hålla lektion, göra förfriskningar och hålla inlednings- och avslutningsbön. Vi lyssnade inte bara till lektioner, utan fick också möjlighet att vara lärare. Till följd av detta välsignades jag med en kunskap och ett vittnesbörd om evangeliet och med en familj med stark sammanhållning.

Eftersom familjens hemafton har blivit en vana i mitt liv ser jag fram emot hur den kommer att välsigna min framtida familj.

Jag växte upp i en familj där mina föräldrar har varit ett lysande exempel för mina två bröder, min syster och mig, och vår familj har fått många välsignelser tack vare deras ansträngningar. Till exempel har vi kommit att stå varandra nära i familjen, och kan vända oss till varandra när vi har det svårt. Och fastän några av mina familjemedlemmar är mindre aktiva, är de fortfarande med på familjens hemafton.

Jag bodde en tid i Sydney i Australien och kände en väldig hemlängtan så långt från Irland. Som tur var bodde jag nära ett kapell där jag deltog i familjens hemafton tillsammans med andra unga vuxna. Det var en stor välsignelse för mig, och när jag var med kände jag ingen hemlängtan. Det var jätteroligt att umgås med andra medlemmar i en avslappnad miljö där Anden var närvarande.

Jag blev medlem i kyrkan i maj 2009. Sedan dess har jag snabbt kommit att uppskatta de välsignelser jag får genom att regelbundet delta i familjens hemafton. En minnesvärd upplevelse var när vår unga vuxna-församling spelade ”stol-fotboll”, en form av inomhusfotboll, i kulturhallen i vårt kapell. Meningen var att man skulle skydda sin stol medan man attackerade andras stolar med en gummiboll. Jag bildade en pakt med två andra spelare och mot slutet av matchen var vi de enda spelarna som var kvar och vi började genast attackera varandra. Istället för att bli arga kunde vi inte sluta skratta! Jag har inte haft så kul på länge, och jag vet att det skulle vara svårt att uppleva något sådant utanför kyrkan. Alla hade jätteroligt, även de som inte vann, men det var inte det som gjorde upplevelsen så speciell för mig. Det som gjorde den minnesvärd var den vänskap som jag kände på aktiviteten.

Sådana stunder hjälper mig att hantera den överväldigande stressen i samband med min forskarutbildning. Det spelar ingen roll hur veckan har varit. Jag vet att jag alltid kommer att må bättre om jag går på familjens hemafton. Jag kanske inte alltid tycker jättemycket om aktiviteten och jag kanske inte alltid vill ta mig tid, men jag har aldrig ångrat att jag gått.

Det finns många sätt som jag skulle kunna tillbringa måndagskvällar, allt ifrån att delta i universitetsföreningar till att idrotta och delta i andra aktiviteter. Men vi som bor i vårt studenthus — alla sista dagars heliga — har beslutat att det är viktigt att hålla familjens hemafton, och vi prioriterar det. Vi har valt att göra så för att stärka varandra under en tid i livet då det kan kännas svårt att leva efter evangeliet. Att dela med oss till varandra av våra vittnesbörd och erfarenheter har fört oss närmre varandra som unga vuxna och som vänner.

Familjens hemafton är den stund varje vecka då vi kan räkna med att få andlig näring. Vid ett flertal tillfällen har jag kommit till familjens hemafton med frågor i mitt sinne, frågor som jag finner svaren till i lektionerna eller de andliga tankekorn som ges. Det är också ett tillfälle då jag kan sätta upp och fundera över mål som hjälper mig att utvecklas.

Jag har fattat beslutet att regelbundet hålla familjens hemafton och ser det inte som en uppoffring. Jag vet att det är där jag bör vara; det är också där jag vill vara.