Ett ärligt tionde, en stor välsignelse

När jag var nästan 17 år gammal döptes jag in i Jesu Kristi kyrka av Sista Dagars Heliga och fick en önskan att tjäna Herren som missionär. När missionskallelsen kom några år senare kallades jag att lämna Peru och predika det återupprättade evangeliet i Salt Lake City.

Men när jag tänkte på de stora välsignelserna som skulle komma av att jag tjänade som missionär kände jag mig också orolig över allt som jag skulle komma att behöva: intyg, pass, visum, kläder och naturligtvis pengar. Jag arbetade men tjänade inte tillräckligt. Jag kände mig desperat! En och en halv månad innan jag skulle åka hade jag bara fått ihop en liten del av pengarna. Allt jag kunde göra var att vända mig till Herren i bön.

Eftersom jag inte tjänade så mycket var tiondet jag betalade varje månad litet. Men jag insåg snart att Herren inte bryr sig om hur litet beloppet är: Han vill att vi betalar de tio procent som han har bett om. Jag kände övertygelse och tillförsikt om att om jag fortsatte att betala tionde skulle Herren ge mig det jag behövde.

Allt började falla på plats. Jag fick ytterligare två jobb, och mina intyg. Många medlemmar i min församling, särskilt systrarna i Hjälpföreningen, hjälpte mig med det andra som jag behövde. Och medlemmarna i min stav erbjöd sig också att hjälpa till. Jag åkte iväg på min mission med det som krävdes.

Som heltidsmissionär undervisade jag om tiondelagen och dess löften (se Mal 3:10) med tacksamhet och ett vittnesbörd.