Världens äldsta missionspresident just nu

Jo, så är det faktiskt. Av de runt 400 missionspresidenterna världen över är Leif G Mattsson med sina 71 år den äldste av dem. Han känner att Herren har sparat honom för att verka just nu – och det finns fortfarande liv, kraft, vilja och en mäktig önskan att tjäna. Liahonas lokalredaktör har bett Leif och Eva Mattsson berätta om sitt uppdrag som missionsledare i Danmarkmissionen Köpenhamn, eller som de säger, ”Den Danske Mission”.

President och syster Mattsson har sedan många år sitt hem i Askim utanför Göteborg, men nu var det länge sedan de var på plats i sin hemmaförsamling, Västra Frölunda. Tiden har gått fort. När detta skrivs har ett av de tre förväntade åren i ämbetet redan gått. Men deras arbete som missionsledare sträcker sig som Liahona tidigare berättat ännu längre tillbaka.

När president och syster Youngberg var färdiga med sin tid som missionsledare för Sverigemissionen sommaren 2020 fick Leif Mattsson, som tjänat som rådgivare i missionspresidentskapet, hastigt hoppa in som interim missionspresident i väntan på att den nya missionspresidenten Robert Davis och hans hustru Tiffany skulle anlända till Sverige. Det blev en underbar sommar för Mattssons med chans att träffa alla fina missionärer som kyrkan hade runt om i Sverige. Det var också fantastiskt för dem att kunna vara nära de fyra av deras egna sex barn med familjer som rotat sig i Stockholmstrakten. När paret Davis sedan anlände till Sverige två månader försenade på grund av coronarestriktioner åkte Leif och Eva hem till Göteborg och trodde att deras äventyr som missionsledare var ett avslutat kapitel. Båda två kände att deras upplevelse gärna hade fått pågå lite längre, men de var mycket tacksamma över möjligheten de fått att tjäna.

President Mattsson berättar: Några månader efter hemkomsten från Stockholm blev vi till vår förvåning återigen kontaktade om att leda en mission. I december kom kallelsen som missionsledare för Danmarkmissionen. Särskilt betydelsefullt kändes detta för min hustru Eva, som växt upp i Danmark. Den första vi berättade om vår nya kallelse för var Evas yngre bror Thomas Ringheim, för vi visste att det skulle glädja honom mycket. Han hade kämpat med cancer under ett år och hade gått igenom flera typer av behandlingar. Han och vi hade just fått veta att cancern trots detta spritt sig till skelettet. Ett mycket dystert besked. Den första tanke som kom till Thomas när vi berättade att vi skulle bo i Danmark de kommande tre åren var därför: ”De kommer också hit för att vara hos mig när jag dör, och för att vara där för min familj när jag är borta”. Och så blev det. Thomas orkade besöka missionshemmet i Holte på vår första dag där och han var alltid väldigt intresserad av att höra om vårt arbete. Men under hösten blev han bara sämre. Thomas och Heidis son Samuel, som kallats på heltidsmission till just Danmarkmissionen, reste till MTC i Preston den 4 november. Thomas var då så sjuk att han inte ens märkte att Samuel reste. Följande kväll, den 5 november, lämnade Thomas jordelivet för att bege sig till sin helt egna mission i en annan och bättre värld. Det var tungt för oss som nu lämnades kvar. Thomas lämnade efter sig sin hustru och nio barn mellan 14 och 39. Förutom syster Mattsson fanns också deras äldre bror Christian bland de närmaste. Det är ofta så livet ter sig: Samtidigt som vi gläds med den ena delen av hjärna och hjärta, måste vi sörja och sucka med den andra. Vi är så tacksamma över att ha unga äldste Ringheim med oss i missionen. Han har tjänat flitigt i Herning och tjänar nu på Bornholm.

Hur ser vardagen ut för en missionspresident och hans hustru? Livet som missionsledare är otroligt intensivt eftersom de aldrig kan lämna bort ansvaret för missionärerna. De har ett 60-tal unga missionärer mellan 18–23 att leda och vaka över; lata semestrar i utlandet får vänta tills 2024. Mattssons lever sitt liv i sexveckors-cykler där första veckan handlar om förflyttningar inom missionen samt inkommande och avresande missionärer. Det ska tas avsked och välkomnas och det ska hämtas och lämnas på flygplatsen. Det blir övernattningar på missionshemmet med middagar och frukost. Sedan följer deras intervju-veckor då de reser runt och besöker missionens samtliga missionärer. Därefter kommer en zonkonferensvecka följt av veckor med olika möten för uppföljning och planering. Vecka sex kallar de också sin pinseuge (pingstvecka) då alla ”kun taler dansk” och påminner sig om att man kan lära sig prata ett nytt språk fortare och bättre med hjälp av Anden. Under helgerna är dessa två ålderspensionärer ofta inbjudna att tala på konferenser och på sakramentsmötet i någon av stavarnas församlingar, då de också undervisar medlemmarna på det efterföljande mötet. På söndagskvällarna har paret Mattsson videomöten med missionärerna för att stötta dem i deras arbete. De tar emot besökare och ledare på missionshemmet, de besöker templet och de har såklart också de vanliga bestyren med mat och tvätt, hus och trädgård. Till detta ska man lägga deras regelbundna resor till Island. Medlemmarna och missionärerna på Island ingår i deras ansvarsområde.

President Mattsson tar i sina möten med missionärer och medlemmar flitigt upp det faktum att vi genom en Herrens profet blivit lovade en ”andra skörd”. Den 12 september i år är det 50 år sedan löftet om ”The Second Harvest” uttalades av dåvarande äldste Gordon B. Hinckley till äldsterna Leif och Hans Mattsson som tjänade på mission i England. Han upprepade detta löfte genom sin rådgivare äldste Henry B. Eyring till stavspresidenterna i England och Norden vid två tillfällen, 1997 och 1998. President Mattsson förklarar att det snart är dags att få se detta löfte uppfyllas: Tro på det. Arbeta för det. Sluta inte att se fram emot detta bara för att det dröjer. Kom ihåg hur det i Mormons bok berättas om hur många slutade att tro precis innan alla fantastiska löften uppfylldes. Runt om i Danmark har kyrkan många fina möteshus som har plats för många fler medlemmar och som bara står och väntar på att fyllas till brädden med nytt blod. I England har arbetet redan tagit fart och man har i flera missioner sett en ökad framgång. Tänk att vi och ni verkligen får vara en del av Israels slutgiltiga insamling! Enligt vår profet, president Russel M. Nelson, finns inget viktigare arbete på jorden idag än just insamlandet av Israel. Vi hoppas att få uppleva en ”andra skörd” i vår tid.¹