Ett ärlighetsprov

Patricia: Min bästa vän Francini och jag är två av de fåtal medlemmarna i kyrkan i vår skola i Brasilien, och vi märker ofta att de små sakerna vi gör har stor betydelse.

En sådan liten händelse inträffade en lördag på en mattekurs som Francini och jag gick på. Just den här dagen var Francini inte där. Under lektionen fick vi tillbaka provet vi hade gjort några dagar tidigare. Jag var inte så uppmärksam när läraren lade Francinis prov på min bänk och bad mig ge det till henne.

Eftersom Francini och jag redan hade pratat om hur vi trodde att det skulle gå för oss blev jag överraskad över att hon fått ett högre betyg än väntat. Jag tittade på hennes prov och såg att läraren hade missat att notera ett felaktigt svar. Utan att tänka mig för sade jag till läraren att Francinis betyg var för högt.

Det jag inte insåg var att hela klassen iakttog mig. Så snart jag hade sagt det började klassen kritisera mig och säga att det var fel att göra så mot en vän och att jag bara ville ha bättre betyg än hon.

Jag blev förvirrad och arg över kommentarerna. Jag var säker på att jag hade gjort vad Francini skulle ha gjort. Men någon sade att det var omöjligt att vara så ärlig att man sänkte sitt eget betyg. Alla såg mig som en förrädare mot min vän. Jag försökte tala om för dem att Francini skulle ha varit ärlig i fråga om betyget och att det fortfarande fanns ärliga människor i världen.

Efter att ha diskuterat det hela länge beslöt läraren och klassen att de skulle testa oss. Läraren sade att han skulle hålla kvar Francinis felaktiga betyg och att vi skulle vänta och se hennes reaktion på måndagen.

Jag tyckte inte om det. Jag kände att det inte var rättvist att testa Francini. Men läraren hade fattat sitt beslut och jag kunde inte ändra på det.

Under helgen var jag orolig för vad som skulle hända fastän jag litade på att Francini skulle göra det rätta. Jag bad innerligt om att hon skulle lägga märke till felet på provet.

På mattelektionen på måndagen var hela klassen uppmärksam när Francini hämtade sitt prov.

Francini: Kort efter det att lektionen hade börjat på måndagen gav läraren tillbaka mitt matteprov. Jag skulle just lägga undan det utan att titta på det ordentligt, men då lade jag märke till att betyget var högre än väntat. Jag räckte upp handen och gick fram till katedern. Jag frågade om han hade betygsatt provet rätt och han sade att det hade han. Sedan pekade jag på mitt prov och sade: ”Men jag gjorde ett misstag.” Då kom Patricia också fram till katedern och sade till läraren att hon också hade ett fel som missats på sitt prov och att hon inte hade lagt märke till det under förvirringen som uppstod på lördagen.

De andra eleverna började genast surra. En del klagade på att Patricia hade talat om det för mig och andra log generat. Jag blev förvirrad av alla reaktioner.

Senare förklarade Patricia vad som hade hänt på lördagen. Jag blev förvånad över att jag hade prövats på ett sätt som inte hade med matte att göra och att mina klasskamrater reagerade mot min vän på det sättet. Men jag var ändå glad att jag hade varit ärlig och att Patricias böner hade hjälpt mig känna mig manad att lägga märke till misstaget på provet. Jag är också tacksam för att min vän trodde på mig.

Patricia och Francini: Vi lärde oss något mycket viktigt tack vare den här händelsen. Våra vittnesbörd har stärkts om hur viktigt det är för sista dagars heliga att vara vittnen om Jesus Kristus och föredömen i att följa hans principer. Vi är tacksamma mot Herren för hans evan-gelium som ger oss möjlighet att spela en viktig roll.