Vår lilla bit av himlen
När vi hade döpts 1992 gjorde min familj allting tillsammans. Vi gick till kyrkan, var med på kyrkans konferenser och gjorde andra aktiviteter tillsammans. Men med tiden förändrades saker och ting och så småningom var jag den enda som kom till kyrkan — resten av familjen hade blivit mindre aktiva. Alltsedan dess, när jag har hört någon i kyrkan undervisa om eviga familjer, har mitt hjärta värkt och en djup sorg har kommit över mig.
År 1995 bestämde jag mig för att få min patriarkaliska välsignelse för att få veta mer om vad Herren förväntade sig av mig och för att få styrka. Min välsignelse innehöll följande löfte: Genom att fasta, be och hålla familjens hemafton skulle min familj vara med mig ”i evangeliet”. Jag bad och fastade hela tiden för min familj, men jag följde inte rådet att ha hemafton.
Så småningom lämnade jag mitt hem i São Paulo i Brasilien för att verka som missionär. Medan jag var missionär såg jag många splittrade hem, men när jag studerade min patriarkaliska välsignelse fann jag lösningen för dessa hem: familjens hemafton. När jag undervisade människor om familjens hemafton såg jag familjer stärkas, par försonas och syskon bli enade. Kort sagt såg jag hem förvandlas till små bitar av himlen.
”Om det kan hända familjer på min mission”, undrade jag, ”varför då inte min egen familj?”
Efter missionen var jag fast besluten att ha hemaftnar med min familj. Först deltog alla motvilligt och jag hade svårt att avsluta mina lektioner som planerat. Men jag visste att Herren inte skulle råda mig att göra något som inte skulle vara till välsignelse, så jag gav inte upp. Så småningom uppfylldes löftet i min patriarkaliska välsignelse.
Om jag inte höll en hemafton så fick jag veta det. Alla familjemedlemmar deltog med åsikter, förslag och råd, och de lyssnade uppmärksamt på budskapet. Fastän vi hade blivit äldre var det fest när vi kom till spel- och lekstunden!
Som resultat började min familj återigen följa buden som de hade ignorerat och blev mer aktiva i kyrkan.
Jag kan verkligen säga att mitt hem förvandlades till en liten bit av himlen tack vare ett inspirerat program som borde vara tradition i alla hem: familjens hemafton.