Till världens ände och vidare

Om man har en talang säger andra ibland att man kan komma långt med den. I Joselén Cabreras fall tog hennes talang henne hela vägen ner till Antarktis. Längs vägen lärde hon sig att hedervärda drömmar är värda att följa, och när man gör det finns det människor som hjälper till när de behövs.

När Joselén var 14 år vann hon en teckningstävling som sponsrades av organisationen Asociación Civil Antarkos i hennes hemland Uruguay. Priset var en resa till Antarktis för henne och hennes lärare tillsammans med en grupp andra elever och lärare. Hennes pappa och kvinnan som undervisade henne om konst visade Joselén hur hon skulle avsluta teckningen som hon hade tänkt sig.

Resan gjordes i tre spännande etapper: Först via ett militärtransportflyg från Montevideo i Uruguay till Punta Arenas i Chile, sedan över havet via ett annat flyg till den chilenska basen i Antarktis, följt av en tur på land till den uruguayanska utposten Artigas Antarctica Scientific Base, omkring 300 mil från Montevideo. Flera nationer har vetenskapliga baser på King George Island utanför Antarktis kust.

Det gjordes en artikel om Joseléns teckning och hennes redogörelse för resan i den nationella tidskriften Uruguay Natural.

Antarktis var inte riktigt som hon hade föreställt sig, säger Joselén med ett leende. Hennes teckning skildrar pingviner och is. Det var sommar när hon var där — snön låg bara fläckvis och det fanns inte så många pingviner. Men det gav henne möjlighet att se lite mer. Hon tyckte om att vandra längs kusten där hon såg Collins glaciär, Drakepassagen och Uruguaysjön, som landets bas hämtar färskvatten från. Hon hade också möjlighet att besöka andra baser.

Resan var en dröm som gått i uppfyllelse för Joselén som nu är 19 år och tillhör Colonia Suiza gren i Colonia distrikt i Uruguay. Efter resan har hon sett till att andra drömmar också gått i uppfyllelse. En av dem var att genomföra uppgifterna i Personlig tillväxt och få Unga kvinnors utmärkelse. Joselén har på sig halsbandet, säger hon, så att hon ska komma ihåg vad hon har åstadkommit och vad hon kan bli som en Guds dotter. Nu när Joselén är klar med gymnasiestudierna planerar hon att studera till arkitekt på universitetsnivå.

Än så länge har hon inte haft så många möjligheter att bära sitt vittnesbörd i skolan. Hennes vänner respekterar hennes tro men de pratar inte så mycket om religion. Joselén är tystlåten men är aldrig rädd för att stå för det som är rätt. Det hände en gång när en elev sade till de andra i klassen att sista dagars heliga tvingas att betala tionde. Nej, så är det inte, rättade hon. ”Vi ger det villigt”, sade hon, och förklarade att tionde är en frivillig offergåva till Gud.

Joselén växte upp i kyrkan men fick ett eget vittnesbörd när hon var 12 år och insåg att hon inte kunde lita till sina föräldrars kunskap för evigt. Hon säger att hennes vittnesbörd inte kom som ”en enda ’wow-upplevelse’. Men jag visste att evangeliet gjorde mig glad.”

Hon går ofta ut med de kvinnliga missionärerna när det är sommarlov. Ibland får hon möjlighet att bära sitt vittnesbörd för personer hon känner. En dag var hon med på en missionärslektion med sin bästa vän i skolan. ”Jag berättade hur jag verkligen kände”, säger Joselén. Joselén är glad att hon hade möjlighet att bära sitt vittnesbörd för sin vän.

”Jag tycker om berättelsen när Joseph Smith hade en svår upplevelse i den heliga lunden men ändå fortsatte be”, säger hon. (Se Joseph Smith — Historien 1:15–17). ”Jag är fascinerad av hans mod.” Hon beundrar hur den unge profeten förblev trofast mot det han visste, även när andra gjorde sig roliga över honom.

Nephi är en annan av hennes hjältar. ”Jag är imponerad av hur ståndaktig Nephi var när han inte lät sig hållas tillbaka av sina bröder”, säger hon. (Se 1 Nephi 3:14–21; 4:1–4.)

Hon har en annan dröm som hon arbetar på nu, och den har att göra med en annan av hennes favoritsysselsättningar: musik. Joselén och hennes syster Ileana fick nyligen certifikat som organister. Joselén älskar att spela musik — allt från primärsånger till filmmusik — och hon tycker om att lyssna på musik, särskilt Tabernakelkören.

”När jag har något problem så kommer jag att tänka på en psalm”, säger hon. ”Psalmer hjälper mig att finna svar.” Hon går på seminariet varje skoldag i grenens möteshus som inte ligger så långt hemifrån. ”Ibland kommer jag dit tidigt och sitter och spelar psalmer på pianot”, säger hon.

När det är generalkonferens kommer hon dit tidigt så att hon kan sitta och lyssna när Tabernakelkören sjunger preludiet.

Nu när Joselén har varit i Antarktis — en plats som få personer någonsin får se — finns det då någon annan plats hon skulle vilja besöka?

”Jag skulle vilja vara med på en generalkonferens och höra kören sjunga”, säger hon.

Vem vet? Om Joselén kan ta sig ända ner till jordens ände så finns det inget som kan hindra henne från att göra allt som hon vill.