2009
Ta mig till templet
Juli 2009


Ta mig till templet

En lördagsmorgon när jag verkade i templet i Lima i Peru kom en grupp på besök bestående av omkring 20 barn från en av stavarna i Lima. Efter att hjärtligt ha skakat hand med vart och ett av barnen pratade tempelpresidenten med dem om det heliga arbetet i templet. Han betonade särskilt att familjerelationer fortsätter efter döden och betydelsen av orden ”familjen är evig”.

Barnen var vördnadsfulla och lyssnade uppmärksamt. En av besökarna var en liten femårig flicka som hette Rosita. Den kvällen stannade hon uppe sent tills hennes pappa kom hem från arbetet. Hon satt och väntade på honom på sängkanten.

När han kom hem blev han förvånad över att hans dotter fortfarande var vaken. Rosita hoppade ner från sängen och sprang fram till honom. Han tog upp henne och hon slog armarna om hans nacke och pussade honom.

”Och hur är det med min lilla Rosa?” frågade han.

”Det är bra, pappa.”

”Har du varit en snäll flicka i dag?”

”Ja, pappa.”

”Är det något som du vill att jag ska göra?”

Hon nickade.

”Vad är det? Vad är det du vill, hjärtat?”

”Pappa, sade hon efter ett ögonblick, ”när ska du ta mig till templet?”

Hennes pappa tänkte efter en stund innan han svarade.

”Jag ska ta med dig dit, Rosa. Det är bara det att jag jobbar så mycket just nu. Jag har så mycket att göra. Men jag lovar att jag ska ta med dig dit.”

”Tack, pappa”, sade Rosita och kramade och pussade honom igen.

”Gå nu och lägg dig och försök sova.”

Många månader senare var Rositas familj samlad i ett av beseglingsrummen i templet. De var mycket glada efter beseglingsceremonin. Rositas pappa kramade om vart och ett av sina barn med stor kärlek och ömhet, och kom till sist till det yngsta — Rosita.

”För några månader sedan besökte den här lilla flickan templet med primärbarnen i vår stav”, sade Rositas pappa till beseglaren som hade utfört ceremonin. ”På kvällen väntade hon tills jag kom hem från jobbet och frågade mig när jag skulle ta med henne till templet. Jag visste att hon inte bara ville se utsidan av templet, så jag behövde sätta mitt liv i ordning och göra mig av med en del dåliga vanor. Det har krävt en hel del ansträngningar, men till slut lyckades jag. Den här dagen är den underbaraste i mitt liv eftersom min familj har beseglats för all evighet.”