Välsignad av råd

För en del år sedan när jag verkade som biskop gick en familj i församlingen igenom en kris när fadern förlorade jobbet. Jag var bekymrad över deras situation och besökte dem för att rådgöra med dem och erbjuda hjälp från kyrkan. Intressant nog ville de inte ta emot mitt erbjudande om tillfällig hjälp så jag tog upp ärendet i församlingsrådet. I en anda av kärleksfull konfidentialitet berättade jag om min oro för den underbara familjen och bad om förslag på hur vi kunde välsigna dem.

Vår hjälpföreningspresident erbjöd sig att besöka modern för att ta reda på deras timliga behov och för att hjälpa dem med de hushållsartiklar som de behövde — vilket förstås var hennes ansvar enligt kyrkans program. Inom några dagar hade hon åstadkommit det jag inte kunde åstadkomma, och familjen hade ödmjukt och tacksamt tagit emot hjälpen. Äldstekvorumets president rådgjorde med fadern i familjen — vilket han förstås hade rätt till och vilket var hans plikt — och hjälpte honom med olika sätt att hitta ett jobb. Våra Unga mäns president märkte att familjens hus verkligen behövde målas och ordnade så att prästerna målade huset tillsammans med högprästernas grupp.

Under mitt samtal med föräldrarna upptäckte jag att de hade stora skulder och att de hade kommit efter med betalningen av huslånet. Enligt godkända välfärdsriktlinjer hörde jag mig för angående släktingarnas möjligheter att hjälpa till men fick inte mycket information. Vår hjälpföreningspresident fick emellertid veta att modern hade en bror som var förmögen.

”Det finns ingen anledning att kontakta honom”, sade modern. ”Vi har inte ens pratat med varandra på åratal.”

Jag förstod hennes dilemma men kände ändå att det var viktigt att följa kyrkans ordning. Därför pratade jag med henne och fick så småningom hennes tillstånd att kontakta brodern som bodde i en avlägsen ort. Jag ringde honom och förklarade de svåra omständigheter som hans yngre syster befann sig i. Han anlände till Salt Lake City inom tre dagar och hjälpte till att få sin systers ekonomiska situation i ordning. Under tiden hjälpte vår äldstekvorumpresident hennes make att hitta ett fast arbete med bra lön.

Men viktigare var att de hade kommit närmare varandra och blivit mer enade som familj. Jag tror inte att jag någonsin kommer att glömma det underbara ögonblicket då modern och hennes bror återförenades efter år av främlingskap. Hennes bror hade kommit bort från kyrkan med det fanns ändå ett andligt band mellan dem. Till följd härav återvände brodern så småningom till full aktivitet i kyrkan och tog upp bekantskapen med sin familj igen.

Allt det här hände tack vare det inspirerade arbetet som ett trofast församlingsråd utförde, som verkade enligt det program som Gud har framlagt för sina barn genom sina tjänare.