Skulle du vilja ha en välsignelse?

En morgon var jag på väg uppför en brant kulle söder om Brigham Young-universitetet när jag hörde ett brak bakom mig. Jag vände mig om och såg en ung man som låg med ansiktet ner mot gångbanan. Hans cykel låg sönderkrossad flera meter bort. Jag stod som förlamad tills han med ansträngning försökte lyfta på huvudet. Då skyndade jag fram till honom tillsammans med fyra andra personer som också hade varit på väg uppför kullen.

Eleven som först kom fram till cyklisten vände försiktigt på honom. Han hade stora jack på läpparna, näsan, hakan och ögonbrynen. En annan elev ringde efter hjälp på sin mobil. En ung mamma som stod bredvid mig hade en bit tyg som den första eleven använde för att stoppa blodflödet från cyklistens läpp. En annan kvinna och jag stod bredvid och väntade otåligt på ambulansen.

Plötsligt öppnade den skadade mannen ögonen och tittade förvirrat på ansiktena runt omkring sig.

”Var är jag?”, sade han. ”Vad hände?”

Eleven som tryckte tygstycket mot hans läppar svarade: ”Du är på södra sidan av skolområdet. Du ramlade av cykeln.”

Cyklisten jämrade sig. ”Det gör ont”, sade han. ”Hjälp mig.”

Eleven sade att hjälp var på väg och frågade vad den unge mannen hette.

”David”, sade han och snyftade svagt. ”Var är jag?”, frågade han igen.

En äldre man i kostym — förmodligen en lärare — kom fram och frågade David om han ville ha en välsignelse. Han nickade tacksamt.

Läraren tvekade en aning. ”Jag tyvärr ingen olja med mig”, sade han och tittade sig omkring. De som stod i närheten skakade på huvudet. Den skadade unge mannen jämrade sig och pekade mot sin ficka. Eleven bredvid honom tog fram en stor nyckelring ur fickan med en liten behållare välsignad olja.

”Han har olja!” utbrast eleven.

Cyklisten lugnade ner sig så fort läraren och de manliga eleverna lade händerna på hans huvud och gav honom en välsignelse. En känsla av lugn kom över mig också när läkaren lovade den unge mannen att han skulle återhämta sig, känna sig lugn och komma närmare Frälsaren genom den här upplevelsen.

Snart kom ambulanspersonalen och tog hand om cyklisten. När jag fortsatte till lektionen insåg jag att han hade haft med sig välsignad olja så att han skulle kunna använda prästadömet till att välsigna någon behövande. Men den här dagen var det han som blev välsignad. Jag gick därifrån med en djup känsla av kärlek till trofasta män som lever så att de är redo att välsigna andra, och till Herren som också välsignar dem.