Förtrösta på Herren

Som liten flicka följde jag efter min pappa vart han än gick. Jag beundrade honom alltid för hur hängiven Herren han var. Han var ett gott exempel för mig på osjälviskt tjänande. Han tog en vecka ledigt från jobbet varje år. Men i stället för att åka på en resa brukade han be oss i familjen att hjälpa honom måla huset åt änkan som bodde granne med oss. Det är bara ett exempel på allt han gjorde för att tjäna andra. Han tänkte alltid på andra.

När jag gick på high school blev pappa mycket sjuk. Jag bad till min himmelske Fader hela tiden om att han skulle välsigna pappa så att han blev frisk. Han låg på sjukhuset i en månad och sedan dog han.

Det var en tragedi för vår familj. Vi förstod inte varför eftersom vi behövde pappa. Jag bad om att få veta varför det hade hänt och varför min himmelske Fader inte hade besvarat mina böner. Det kändes som om himlen var tyst. Jag fick inget svar på mina böner. Det kändes som om min himmelske Fader hade lämnat mig ensam. Men jag fortsatte be.

Ett år senare var jag på ett sakramentsmöte där talaren läste ett skriftställe i Ordspråksboken:

”Förtrösta på HERREN av hela ditt hjärta, förlita dig inte på ditt förstånd.

Räkna med honom på alla dina vägar, så skall han göra dina stigar jämna” (Ords 3:5–6).

Anden vittnade för mig om att det här var svaret på min bön! Jag behövde lita på Herren. Det tog lång tid att få det svaret, och det var inte det svaret jag ville ha, men det var det underbaraste svaret på min bön. Det var inte meningen att jag skulle förstå varför det hade hänt. Det var meningen att jag skulle lita på Herren.

När du litar på Herren kan du göra allt — även om det är jättesvårt — eftersom han vägleder dig. Han går vid din sida. Han håller dig i handen. Han sänder sina änglar att vaka över dig. Det är mitt vittnesbörd. Och det gäller oss alla.