Fånga visionen av oberoende

Herren befaller oss att ”söka lärdom, ja, genom studier och även genom tro” (se L&F 88:118). President Gordon B. Hinckley (1910–2008) lärde: ”Vi tror på utbildning. Den här kyrkan uppmuntrar utbildning. Det åligger varje medlem i kyrkan, som en befallning från Herren, att skaffa sig all den utbildning man kan… Det åligger de sista dagars heliga som en uppmaning från Herren själv att vi utbildar våra sinnen och våra händer.”⁵

Roberto Flete Gonzalez från Dominikanska republiken hade som mål att få en utbildning. Han började studera vid ett universitet strax efter sin hemkomst från missionen. Hans far gick med på att bekosta mat och uppehälle så att Roberto kunde fokusera på sina studier, men Robertos far dog efter en kort tid och lämnade familjen i en svår ekonomisk situation.

Roberto slutade skolan och började arbeta för att försörja sig själv, sin mor och sin syster. Han undrade hur han någonsin skulle kunna avsluta studierna.

Några veckor senare tillkännagav president Hinckley Ständiga utbildningsfonden, ”ett djärvt initiativ” som hjälper ungdomar i utvecklingsländer att ”höja sig ur den fattigdom som de och generationer före dem upplevt”.⁶ Roberto ansökte om och fick ett lån genom Ständiga utbildningsfonden vilket gjorde att han kunde fortsätta med sina studier. Denna möjlighet avhjälpte inte bara de omedelbara ekonomiska behoven utan gjorde också att Roberto fick tro till att gifta sig och bilda en evig familj eftersom han visste att han kunde försörja dem.

Roberto avslutade sina medicinstudier medan han verkade som biskop och blev den första medlemmen i kyrkan som satt i styrelsen för Dominikanska republikens medicinskolor. Men de bästa resultaten, säger han, har han sett hemma. ”Det har skett förändringar i min familj allteftersom vi har kommit allt längre bort från fattigdomens kretslopp”, säger han. ”Jag är tacksam över att min son inte behöver leva på samma sätt som jag eftersom vi har klivit ut ur det kretsloppet.”

Eftersom vi är skapade till Guds avbild (se 1 Mos 1:27) är vår kropp ett tempel och ska behandlas med omsorg och respekt (se 1 Kor 3:16–17).

Visdomsordet som finns i Läran och förbunden 89 är Herrens hälsolag som uppenbarades för Joseph Smith 1833. Den lär att vi ska äta näringsrik mat och undvika skadliga ämnen. Apostlar och profeter har sedan dess lärt att vi ska sky alla ämnen eller sådant vi gör som skadar vår kropp eller vårt sinne och som kan leda till missbruk.⁷

Sainimere Balenacagi från Fiji lärde sig som tonåring hur viktigt det var, när hon var på ett bröllop med några vänner som inte var medlemmar i kyrkan. Många som var där, bland annat Sainimeres vänner, drack och rökte och bjöd henne att dricka. ”Jag hade hela livet fått lära mig att följa evangeliets normer, så jag tackade nej utan att tveka”, säger Sainimere.

Hon vet att välsignelserna med att följa Visdomsordet sträcker sig bortom den fysiska hälsan: ”Jag har fått extra beskydd i den bemärkelsen att jag kan göra bättre val tack vare att jag är nära den Helige Anden. Jag kan tydligt se att normerna inte begränsar vår frihet; de skyddar oss från konsekvenser som leder till begränsad frihet.”

I många församlingar och grenar är jobbsökandet det viktigaste medlemmarna har att göra i sin strävan att bli oberoende. Prästadömskvorumen och församlingsrådets medlemmar kan hjälpa de här medlemmarna. De bör ha ett nära samarbete med dessa personer, ta reda på vilka resurser i samhället som kan användas, handledare som personligen kan hjälpa de behövande, och tillgängliga arbetstillfällen. Den kraft som kommer av att medlemmar arbetar tillsammans i tro för att välsigna behövande leder ofta till att medlemmarna får ett jobb.

I vissa områden i världen har kyrkan upprättat arbetsförmedlingscentrer. För närvarande finns det över 300 centrer i 56 länder som erbjuder sådana tjänster som yrkesvalskurser, nätverksmöten och individuell arbetsrådgivning. Den nya webbsidan LDSjobs.org har också resurser för arbetssökande, arbetsgivare och ledare i kyrkan.

När Oséias Portinari från Brasilien hade blivit uppsagd från sitt jobb sökte han arbete i över två månader. Han kunde inte hitta något jobb så han anmälde sig som volontär vid det lokala arbetsförmedlingscentret i São Paulo. Medan Oséias hjälpte andra att hitta ett arbete fick han själv möjlighet att förbättra sin intervjuteknik och förmåga att söka arbete. Han tog yrkesvalskursen flera gånger och blev så småningom lärare för kursen. När Oséias fortsatte att ihärdigt tjäna andra började han till sin förvåning få telefonsamtal från eventuella arbetsgivare som ledde till ett bra jobb.

Oséias är tacksam för kyrkans resurser som ger arbetslösa medlemmar en bättre vision för livet. Han säger: ”Jag vet att Herren öppnar dörrar när vi gör vår del.”

År 2007 gav kyrkan ut Förbered allt som behövs: Familjens hemförråd, ett häfte som tar upp ett förenklat tillvägagångssätt för att bygga upp ett hemförråd. Första presidentskapet uppmanar medlemmarna världen över att koncentrera sig på att ha ett basförråd av mat och vatten och en del sparade pengar. Medlemmarna kan börja med att producera eller köpa några extra varor och sätta undan lite pengar varje vecka efter vad omständigheterna tillåter. Om medlemmarna följer det här mönstret kan de med tiden få ett hemförråd och en ekonomisk reserv som passar deras behov.⁸

När familjen Lugo från Valencia i Venezuela hade fått det rådet kände de sig inspirerade att påbörja sitt eget hemförråd. Varje vecka satte de undan lite mat, vatten och pengar. Också med sina begränsade resurser hade de samlat ihop ett litet förråd efter bara några månader. Senare det året satte en arbetarstrejk i Venezuela många lokala arbetares jobb i fara. Broder Omar Lugo var en av dem som så småningom förlorade sitt jobb.

Det tog nästan två år för broder Lugo att hitta ett nytt jobb. Under tiden levde broder Lugo och hans familj på sina besparingar och på hemförrådet. Trots den svåra situationen med arbetslöshet kände familjen Lugo frid och tröst eftersom de var förberedda. De mötte den osäkra framtiden med tillförsikt, i vetskap om att de hade följt rådet att bit för bit bygga upp ett hemförråd.⁹

En annan aspekt av att leva förutseende är att på ett vist sätt hantera inkomster och utgifter. Första presidentskapet har gett följande råd:

”Vi uppmanar er att vara försiktiga med utgifter, att behärska er i inköp för att undvika skulder …

Om ni har betalat era skulder och har en ekonomisk reserv, även om den är liten, känner ni och era barn er tryggare och får åtnjuta större frid i hjärtat.”¹⁰

En lyckad ekonomi börjar med att man betalar tionde och fasteoffer. När medlemmarna sätter Herren främst får de större möjlighet att ta hand om sig själva och andra.

En annan del av att hantera ekonomin är att känna till inkomster och utgifter och kontrollera pengarna i stället för att låta dem kontrollera dig. När Devon och Michaela Stephens från Arizona i USA gjorde en budget hade de bara en vag känsla av hur mycket de spenderade varje månad. Men att göra en budget med olika kategorier hjälpte dem att ”komma ner från molnen och landa på jorden”, säger Michaela. ”Det var oroande att se att vi hade mindre pengar än vi trodde, men det var också mycket glädjande att plötsligt känna att vi hade kontroll över pengarna vi hade.”

Andligheten är väsentlig för vårt timliga och eviga välbefinnande. Vi får alla prövningar. När vi strävar efter att stärka vår andlighet kan vi möta prövningarna bättre och får hopp om bättre dagar.

Nirina Josephson-Randriamiharisoa från Madagaskar bor för närvarande i Frankrike där hon studerar. När hon precis hade kommit dit kämpade hon med ensamhet och hemlängtan. ”Jag sökte tröst genom bön, skriftstudier och den Helige Andens milda viskningar”, säger Nirina. ”Det gjorde att jag kom närmare min himmelske Fader och Frälsaren, och jag kände frid.”

Så småningom fick Nirina vänner och deltog i aktiviteter inom och utom kyrkan, och hon var lycklig. Men sedan skakades hennes värld om av tragiska nyheter hemifrån. ”En morgon fick jag ett meddelande om att min bror hade dött. Jag hade ingen aning om att jag kunde känna en sådan sorg. Under dagarna och veckorna som följde kämpade jag mig igenom stunder av ensamhet, ilska och förtvivlan. Det var en stor utmaning att göra ens det mest grundläggande.”

Några månader senare dog också en nära vän. Den nya sorgen ökade Nirinas redan tunga börda. För ett ögonblick övervägde Nirina att inte gå till kyrkan, men sedan kom hon att tänka på att samma sak som hade stärkt henne i tidigare svårigheter kunde stärka henne nu.

”Precis som när jag just hade flyttat till Frankrike sökte jag tröst i bön, skriftstudier och från den Helige Anden. Därigenom upplevde jag ännu starkare att Anden och läran om eviga familjer kan ge oss tröst och att Jesu Kristi försoning verkligen påverkar vårt liv”, säger hon.

”Oavsett vilka prövningar vi får så finns det inga ’återvändsgränder’ vad Herren anbelangar. Hans plan är en plan för lycka.”