Vad jag lärde mig av att simma

En dag hade Angie och jag inte på oss våra simdynor så vi höll oss till kanten av poolen. Angie bestämde sig för att simma över hörnet till den andra kanten, omkring en meter bort. Jag tvekade lite först men sedan utmanade hon mig att göra det. Så fastän jag var rädd tog jag ett så djupt andetag jag kunde, gick ner under vattnet och hoppades på att nå den andra sidan. I stället för att flyta lätt som jag hade gjort med simdynan så började jag sjunka. Jag fick panik. Jag var säker på att jag skulle drunkna. Då kom jag ihåg vad min lärare hade sagt några veckor tidigare: ”Om du tappar kontrollen medan du simmar ska du bara sträcka upp armarna i luften, så kommer någon och hjälper dig.”

Med det i åtanke sträckte jag armarna i den riktning som jag trodde var uppåt. Jag kände inte någon luft. Jag sträckte armarna i alla riktningar men hittade inte vattenytan. Just då slog huvudet emot poolsidan. Angie väntade på mig där. Jag antar att hon inte hade insett att jag höll på att ”drunkna”.

Några veckor senare var jag vid en sjö med min familj. Jag kunde fortfarande inte simma så jag vadade omkring där det var grunt. Jag hade varit där i tio minuter när jag såg en av mina vänner komma ner till sjön. Jag fick panik. ”Tänk om Stephanie får reda på att jag inte kan simma?” tänkte jag. Jag skulle skämmas ihjäl mig. Jag kom snabbt ner på knä och låtsades simma. Jag gick på armarna medan jag sparkade med benen. Stephanie hoppade i vattnet och började simma på riktigt. Det gjorde det hela ännu mer pinsamt. Efter en stund kom hon fram och pratade med mig. Sedan simmade hon iväg och där stod jag i kölvattnet efter hennes perfekta, samstämmiga simtag. Jag fortsatte med min låtsassimning och kände mig jättefånig.

Efter några minuter bestämde jag mig för att sluta vara så rädd och försöka simma. Jag var på grunt vatten så jag lyfte armarna och började simma hundsim. Det fungerade. Jag flöt. Det varade bara några sekunder, men jag flöt. Jag gjorde det om och om igen, hela kvällen. När det var dags att åka hem kunde jag simma hundsim över hela sjön.

När jag tänker tillbaka på de här två upplevelserna slås jag av kraften som finns i grupptryck. En dag fick det mig nästan att drunkna; en annan dag motiverade det mig att lära mig simma. Så är det med grupptryck. Det kan vara antingen negativt eller positivt, men det är alltid kraftfullt.

Grupptryck var en av anledningarna till att fariséerna inte trodde på Kristi ord: ”De ville hellre bli ärade av människor än av Gud” (Joh 12:43). I sin dröm såg Lehi människor som skämdes över Herren på grund av dem som hånade dem och pekade finger från den stora och rymliga byggnaden (se 1 Nephi 8:26–28).

Jag känner till den här negativa sidan av grupptryck — den som gör att människor vänder sig bort från det de vet är rätt. Jag har hånats för mina normer som kyrkan lärt mig. Jag har haft vänner som har velat att jag skulle stjäla kläder, fuska på prov och vara elak mot andra. I stället för att hjälpa mig att flyta och lyckas var de som ankare som drog ner mig och försökte dränka mig.

Men jag har också haft vänner som har motiverat mig att göra gott — sådant som har gjort mitt liv bättre, inte sämre. När jag gick i åttan övertalade min vän Ali mig att försöka komma med i drilldanslaget följande skolår. Det var inte lätt eftersom tanken på att försöka komma med i ett lag som förstaårselev i en stor high school skrämde mig. Ali övertalade mig att göra något vettigt som jag kanske aldrig hade gjort utan lite övertalning av en vän. Och tack vare det här vänliga grupptrycket blev det mycket lättare för mig att anpassa mig till livet i high school.

Goda vänner motiverade mig under hela high schooltiden och på universitetet. De gav mig modet att ställa upp i ett elevrådsval, arbeta för bra betyg och stärka mitt vittnesbörd om evangeliet. De här vännerna hade ett positivt inflytande på mitt liv. De ville att jag skulle lyckas. De hjälpte mig växa.

De här upplevelserna har lärt mig att inte allt grupptryck är dåligt, som många har en benägenhet att tro. Det beror på vilket slags grupptryck det är och varifrån det kommer. Jag har lärt mig att när jag omger mig med de rätta inflytandena är det mindre troligt att jag sjunker ner i sådant som är världsligt. Positivt grupptryck från kyrkan och från vänner med höga normer är kraften som har verkat som en simdyna i mitt liv och hållit mig flytande.