Den sanna vägen till lycka

Var alltid tacksam för dina välsignelser, särskilt ditt arv. Vi bör vara tacksamma om vi har välsignats med goda föräldrar. Det är vi skyldiga vårt arv.

Ett gammalt kinesiskt ordspråk lyder: ”När du dricker vattnet, glöm då inte bort källan varifrån det kom.” Det är tydligt i skrifterna att vi ska hedra våra föräldrar. Ett ordspråk lyder: ”Min son, bevara din fars bud och förkasta inte din mors undervisning” (Ords 6:20). Den store tyske filosofen Goethe sade det på följande sätt:

Det är tydligt att vi behöver vara tacksamma för våra föräldrar och agera på ett sådant sätt att vi kan uppnå det som de hoppades på att kunna ge oss. Detta är ett steg mot personlig lycka.

För det andra: Hänge dig åt familjens eviga institution som grunden till lycka. I världen i stort väljer många att inte gifta sig eller att vänta med det. Familjen är en evig institution som instiftades av Gud innan jorden grundlades. De flesta gifter sig och välsignas med barn. Det finns ingen större välsignelse i det här livet än att få barn. Några av de mest gripande avsnitten i skrifterna fångar barnens stora betydelse i vår himmelske Faders plan. De är i sanning ”en HERRENS gåva” (Ps 127:3).

När jag var i 20-årsåldern gav president David O. McKay (1873–1970) ett profetiskt budskap om äktenskap och barn. Han var 95 år gammal och i sitt sista levnadsår. Han sade att den rena kärleken mellan en man och en kvinna ”är något av det högsta på jorden och att den förnämsta av alla mänskliga plikter är att föda och uppfostra barn”.⁶

President McKay nämnde sedan sin oro över att skilsmässor blev allt mer accepterade. År 1969 var Kalifornien den första staten i USA som tillät skilsmässor där ingen av parterna hölls ansvarig för orsaken till skilsmässan. Dessförinnan var man tvungen att redogöra för en anledning till att äktenskapet upplöstes, till exempel otrohet eller andra extrema omständigheter. President McKay var uppenbarligen rädd för att äktenskapets institution var i fara. Han sade: ”Ökningen av skilsmässor i Förenta staterna idag är en fara som hotar denna nations storhet.”⁷

När vi ser tillbaka på vad president McKay sade så var det i sanning profetiskt. Den nuvarande chefredaktören för U.S. News and World Report har skildrat historien och konsekvenserna som följt på detta. Han rapporterar att ”skilsmässoantalet har mer än fördubblats sedan 1960-talet”, och antalet barn till ogifta mödrar ”har ökat från fem procent 1960 till omkring 35 procent idag”. Han förklarar resultaten och den negativa inverkan det haft på barnen. Han klargör att ”det har visat sig att den stabila familjen med två biologiska föräldrar … är det idealiska redskapet för att forma karaktär, vårda, undervisa om värderingar och planera för ett barns framtid.”⁸

Artikeln i New York Times avslutas med följande: ”De moderna samhällena … har en tendens att ägna sig åt materiella omsorger men att rygga för moraliska och sociala sådana” och till följd därav har de blivit ”andligt blinda”.⁹ Är det inte just det som president McKay profeterade om?

Låt mig försäkra dig om att den stora majoriteten av äktenskapen mellan trofasta medlemmar i kyrkan är lyckliga och framgångsrika. Till dig som ännu inte är gift: Fortsätt framåt med tro och tillit mot det slutliga målet, äktenskap och familj. Jag råder dig att hitta en rättfärdig maka som du beundrar och som blir din bästa vän. Jag försäkrar dig om att glädjen, kärleken och tillfredsställelsen i kärleksfulla, rättfärdiga familjer leder till den största möjliga lycka vi kan uppnå. Den lyckan är grunden till ett framgångsrikt samhälle. De som är rättfärdiga men som inte kan uppnå det målet har rätt till alla välsignelser som vår Fader i himlen har i beredskap åt sina barn.

För det tredje: Var engagerad i världen på ett positivt sätt och var en mäktig kraft för det goda. En betydande utmaning är att följa uppmaningen i skrifterna att leva i världen men inte av världen (se Joh 17). President Joseph Fielding Smith (1876–1972) lärde som medlem i de tolv apostlarnas kvorum att fastän vi är i världen ”är vi inte av världen på så sätt att vi måste ta del av … ondskefulla seder, … modeflugor, … dårskaper, falska lärdomar och teorier”.¹⁰ Dessutom är ditt bidrag till platsen där du bor en del av din utmaning att vara ett exempel, sprida evangeliet och leva efter de sanningar som du har fått undervisning om av föräldrar och profeter.

För att lyckas med den utmaningen vill du och behöver du engagera dig i världen på ett positivt sätt. Vi måste prövas och testas och befinnas värdiga ett större rike. Som president Thomas S. Monson har sagt: ”Våra beslut avgör vårt slutmål.”¹¹

Det här livet är inte lätt. Det var inte meningen att det skulle vara det. Men vi vet att Herren gör så att våra prövningar välsignar oss och verkar för vårt bästa. Han ger oss styrka att stå fasta trots motstånd. Rättfärdighet är en belöning i sig, och skrifterna lovar oss att belöningen för rättfärdighet är ”frid i den här världen och evigt liv i den kommande världen” (L&F 59:23). Jag råder dig att vara engagerad i världen på ett positivt sätt.

För det fjärde: Följ och berätta om dina normer för dem du träffar. Många av er ställs inför utmaningar när ni söker jobb. Ni behöver vara visa. Min rekommendation är att ni låter era framtida arbetsgivare veta att ni har höga etiska normer och moraliska normer, bland annat att ni är hängivna er familj.

Jag lärde mig hur viktigt detta var tidigt under mitt yrkesliv. När jag hade tagit examen vid Stanford Law School sökte jag anställning hos en viss advokatfirma. Det fanns inga medlemmar i kyrkan som arbetade för firman, men den utgjordes av advokater med god karaktär och förmåga. Efter en hel förmiddag med intervjuer bjöds jag på lunch av huvudägaren och två delägare. Huvudägaren frågade om jag ville ha en alkoholhaltig dryck före maten och senare om jag ville ha vin. Jag tackade nej båda gångerna. Den andra gången talade jag om för honom att jag var en aktiv medlem i kyrkan och inte drack alkohol.

Jag fick ett erbjudande om anställning från firman och några månader senare sade huvudägaren att han hade testat mig när han erbjöd mig alkohol. Han sade att min meritförteckning tydligt visade att jag hade verkat som missionär för kyrkan. Han hade bestämt sig för att han bara skulle anställa mig om jag visade mig vara trofast mot lärdomarna i min kyrka. Han ansåg att det var ett betydande bevis på karaktär och redbarhet.

Under åren i San Francisco kände jag några medlemmar som inte talade om för sina medarbetare att de tillhörde kyrkan. Undantagslöst hamnade de i komprometterande situationer som kunde ha undvikits om de helt enkelt hade talat om vad de trodde på.

Slutligen: Var ett ljus för människorna där du bor. När min hustru och jag bodde som nygifta i San Franciscobuktens område i mitten av 1960-talet var antalet sista dagars heliga där relativt litet. Dessutom hade San Franciscobukten blivit en magnet för drogmissbruk och all slags promiskuöst och syndigt uppförande. En bekymrad stavspresident frågade kyrkans högsta ledare om de lokala ledarna skulle uppmuntra medlemmarna att stanna kvar i San Franciscobuktens område eller inte.

President Harold B. Lee (1899–1973), som då var seniormedlem i de tolv apostlarnas kvorum, fick i uppgift att ta upp frågan. Han träffade en grupp prästadömsledare och sade att Herren inte hade inspirerat dem att bygga templet i Oakland för att medlemmarna sedan skulle lämna området. Han gav följande råd:

1. Skapa Sion i ert hjärta och i ert hem.

2. Var ett ljus för dem omkring er.

3. Inrikta er på förordningarna och principerna som lärs ut i templet.

Om vi följer president Lees råd idag kan vi lyckas med att vara i världen men inte av världen. Men vi måste bestämma oss för om vi ska rikta våra ögon på världen eller fokusera på templet.

Under vår livstid ställs vi inför många världsliga utmaningar. En av utmaningarna är att vi upptäcker att kyrkan och dess lärdomar missförstås och ibland återges felaktigt. För några år sedan uppmanade äldste M. Russel Ballard i de tolv apostlarnas kvorum kyrkans medlemmar att göra sina röster hörda och försvara tron och rätta till falsk information. Han påpekade att det är särskilt viktigt att vi deltar i ”det som vissa kallar ’new media’ som möjliggjorts av internet.”¹² I en värld med en mångfald av kommunikationsmedel och med medlemmar spridda över jorden finns det ett behov av att sista dagars heliga reagerar på och försvarar oansvariga och felaktiga beskrivningar av kyrkan när de inträffar. Vi är tacksamma för allt som har hänt sedan äldste Ballards artikel och jag upprepar hans uppmaning.

Jag är övertygad om att vi kan uppnå den lycka vi önskar och som Gud vill att vi ska uppleva. Det är min bön att när vi viker in på vägen mot lycka i vår familj och i vårt yrke, att vi då ska använda vår kunskap och vårt inflytande till att sprida större rättfärdighet, frid, förståelse och frihet till alla människor världen över.