Tillräckligt med pengar

Jag träffade missionärerna när jag var sjutton år. Vid den tiden bodde min äldre bror och jag tillsammans. Mamma hade dött året innan och livet var svårt. När missionärerna undervisade mig kunde jag se att kyrkan var den kyrka jag alltid hade sökt efter. Men mina vänners inflytande hindrade mig från att gå till kyrkan på söndagarna.

En gång var jag med på en kyrkoaktivitet under veckan. Jag blev mycket glad av att se alla ungdomar skratta och leka tillsammans. Missionärerna, och ungdomarna, tog tillfället i akt att undervisa mig om evangeliet och det kändes så bra att jag bestämde mig för att döpas.

Men också efter att jag hade blivit medlem i kyrkan fick jag prövningar. Jag var den enda medlemmen i kyrkan i min del av staden och jag bodde långt från möteshuset. Mina vänner som inte var medlemmar ville inte längre ha något med mig att göra. När jag kände mig ensam bad jag och kände Herrens kärlek.

Varje månad fick jag ett liten summa pengar från en fond som mamma hade lämnat efter sig. Det var svårt för mig att klara mig med så lite pengar. Men jag var fast besluten att vara lydig. Jag betalade tionde och betalade också för resorna till seminariet och söndagens möten. Jag förstod inte hur, men i slutet av månaden upptäckte jag att pengarna hade räckt till alltihop.

Jag vet att jag har välsignats för att jag har betalat tionde. Tack vare att jag har följt det budet har jag fått ett starkare vittnesbörd, verkat som missionär, och upptäckt välsignelser som gör att jag kan stärka nya medlemmar som ställs inför prövningar.