Att sörja för de heliga på Herrens sätt

Det fanns en tid när börsen upplevde enorma förluster. Banker och andra ekonomiska institutioner gick under. Arbetslösheten var skyhög. Människor förlorade sina hem. Regeringar ingrep med dyra program för att försöka vända de nedåtgående trenderna. Fler och fler människor tvingades vända sig till allmänna inrättningar för att få mat och andra förnödenheter.

Den här beskrivningen av 1930-talet kan också tillämpas i vår tid. Då — liksom nu — har kyrkans välfärdsplan funnits för att ”hjälpa människor att hjälpa sig själva”¹, under katastrofer, under omfattande ekonomiska depressioner och lågkonjunkturer, och under mindre, mer personliga svårigheter som familjer och enskilda kan ställas inför när som helst.

Fastän välfärdsplanen som vi känner till den inte presenterades förrän 1936 har heliga i varje tidsutdelning tillämpat principer för att leva förutseende eftersom Frälsaren Jesus Kristus är välfärdsplanens arkitekt. President Thomas S. Monson har sagt: ”Herren gav oss sättet när han förkunnade: ’Och förrådshuset skall upprätthållas med det som helgats åt kyrkan, och änkor och föräldralösa skall försörjas liksom de fattiga’ (L&F 83:6). Sedan påminnelsen: ’Men det måste ske på mitt eget sätt’ (L&F 104:16).”²

För att sörja för andra på Herrens sätt måste vi utveckla vårt eget oberoende och sedan hjälpa andra bli oberoende. ”Hängivna män och kvinnor hjälper till att driva detta omfattande och inspirerade program”, sade president Monson. ”I verkligheten skulle planen aldrig lyckas på grundval av enbart arbete, ty programmet drivs på grundval av tro på Herrens sätt.”³

75-årsjubileet av välfärdsplanen — som firas i år — ger sista dagars heliga möjligheten att reflektera över sådana grundläggande principer som att bli oberoende, ta hand om fattiga och behövande och tjäna andra. När vi följer de här principerna är det lättare för oss att lindra lidande, bygga upp karaktär och främja enighet.