Ökat behov av internationella indexerare

Överallt i världen söker människor efter sina förfäder.

Och överallt i världen gör andra människor den sökningen möjlig.

FamilySearch-indexering, som introducerades på internet 2006 och drivs av volontärer från hela världen, är en process där man tar fysiska uppteckningar (till exempel på mikrofilm) och skriver in informationen de innehåller på sökbara databaser på internet.

FamilySearch-indexeringen har haft en anmärkningsvärd framgång med 122 000 indexerare, både medlemmar och ickemedlemmar, som gått igenom 547 978 000 uppteckningar sedan starten. Men de som samordnar indexeringen har ett nytt mål: att registrera uppteckningar på andra språk förutom engelska.

”Fler och fler av namnen vi registrerar är på andra språk än engelska”, säger Jim Ericson, produktchef för FamilySearch. ”Vi försöker få människor som pratar olika språk mer engagerade så att vi gör ett bättre jobb med namnen som inte är engelska.”

Indexeringen av de engelska uppteckningarna fortsätter att växa, men överträffas vida av de internationella uppteckningarnas tillväxt. Projekt från olika länder blir allt vanligare allteftersom fler myndigheter och uppteckningsintendenter blir medvetna om tjänsterna som FamilySearch tillhandahåller, säger broder Ericson.

Till att börja med hämtar anställda vid FamilySearch uppteckningar från myndigheter, bibliotek och liknande källor och skapar digitala kopior av dem. Kopiorna samlas i små grupper som kallas ”buntar” och som görs tillgängliga för volontärer på internet. Volontärerna loggar in på FamilySearch, laddar ner en bunt och skriver in uppgifterna de ser på skärmbilden. Uppgifterna görs senare mer allmänt tillgängliga för släktforskare. Varje bunt är en sammanställning av arbete som en volontär kan genomföra på omkring 30 minuter, säger Katie Gale, projektsamordnare för indexeringen inom FamilySearch.

Volontärerna som deltar i indexeringen kan vara personer vars modersmål inte är engelska (webbsidan finns för närvarande på sju språk), men kan också vara personer som pratar ett främmande språk på grund av att de varit missionärer, studerat eller fått annan utbildning.

Om projekten inte är tillgängliga i det land där du bor eller har tjänat, kan de finnas i länder där samma språk talas.

När templet i Kiev i Ukraina byggdes deltog de ukrainska medlemmarna i ett initiativ för att hitta och registrera namn som de kunde ta med till templet när det var klart. När templet hade invigts arbetade 401 indexerare från Ukraina, Ryssland, Nord- och Sydamerika och Europa på Kievprojektet och medlemmarna kunde ta 200 000 ukrainska namn till templet.

När indexeringstillväxten ökar i ett område noteras detta av personalen inom FamilySearch som tillhandahåller indexeringsbuntar, och de accelererar där så är möjligt projekten som har anknytning till den regionen.

Med indexeringens nuvarande tillväxttakt kan det ta vissa länder så mycket som ett årtionde att gå igenom nyligen tillhandahållna buntar. Alltså finns det ett behov av ytterligare indexerare. Många buntar på andra språk än engelska tar i genomsnitt mellan två till sex år att gå igenom.

”Om projekten drar ut på tiden har de inget värde för någon”, säger Paul Starkey, driftschef inom indexeringen för FamilySearch. ”Hela syftet med indexeringen är att göra de här uppteckningarna tillgängliga [elektroniskt] så att folk kan hitta sina förfäder. Vi försöker göra projekten tillgängliga ganska snabbt.”

Kyrkan äger omkring 2,4 miljoner mikrofilmsrullar med släktforskningsuppteckningar som förvaras i Granite Mountain Record Vault. De motsvarar omkring 15 miljarder uppteckningar som väntar på att indexeras. Oräkneliga andra fysiska uppteckningar finns runtom i världen.

”[Att hitta ett namn och personliga uppteckningar] är en upplevelse som vänder släktforskarnas hjärtan till sina fäder”, säger broder Ericson. ”Kyrkans medlemmar kan använda informationen som registrerats för att dokumentera sina förfäders släktlinjer och utföra frälsande förrättningar för dem i templet.”

I stort sett vem som helst med tillgång till en dator kan delta i det enkla indexeringsarbetet, men vi får inte förringa dess betydelse, säger syster Gale. ”Om folk [kan] se indexeringen som släktforskningens större vision så kan de se hur viktigt det är, och behovet av fler volontärer.”

”Vi behöver fler som är engagerade i indexeringen”, säger broder Ericson, ”och vi ber folk berätta om programmet för sina vänner och släktingar, oavsett om de är medlemmar i kyrkan eller inte. Det är inte bara till för medlemmar i kyrkan. Det blir ett roligt samarbete när alla arbetar mot ett gemensamt mål.”