Andens kännetecken

Jag verkade som heltidsmissionär i Dominikanska republiken och hade just förflyttats till ett nytt område. Enligt ryktet var det ett område där det var svårt att hitta personer att undervisa. När jag kom dit hade vi bara en undersökare. Han hette Oriviades. Han hade varit i kyrkan tidigare men eftersom han vara döv och kommunicerade med hjälp av teckenspråk hade de tidigare missionärerna inte kunnat undervisa honom.

En dag bestämd min kamrat och jag oss för att fasta och be om ett underverk som gjorde att vi kunde undervisa Oriviades. Vi bestämde en tid när vi skulle träffa honom då en av hans familjemedlemmar var hemma och kunde översätta eftersom varken min kamrat eller jag kunde teckenspråk.

Men när vi kom dit för att träffa Oriviades var ingen av hans familjemedlemmar där. När Oriviades gick iväg för att hämta en stol passade min kamrat och jag på att be om att Anden skulle vägleda oss. Innan vi ens hade slutat be kände jag Andens starka närvaro.

Oriviades började teckna, men vi kunde inte förstå honom. Vi bara log mot honom och tittade på varandra och försökte komma på vad vi skulle göra. Vi bestämde oss för att skriva ett meddelande om en tid när vi kunde komma tillbaka, i hopp om att det skulle finnas en översättare där då. Men plötsligt kände vi båda mycket starkt att vi skulle stanna kvar och försöka undervisa honom. ”Vi kan åtminstone försöka — Anden hjälper oss”, sade jag till min kamrat.

Vi försökte använda teckningar och enkla handrörelser medan vi höll lektionen. Så småningom började vi förstå vad Oriviades tecknade och kunde teckna till honom som svar. Han verkade förstå oss helt och hållet.

Vi kände oss manade att bära vårt vittnesbörd för honom. Vi visade honom en bild av den första synen och skrev på en papperslapp: ”Jag vet att det är sant.”

Med tecken svarade Oriviades sedan: ”Jag vet att det är sant — Gud talade om det för mig. Jag bad och vet att det är sant.”

Min kamrat och jag lämnade lägenheten med tårar i ögonen. Gud hade låtit oss vittna om det återställda evangeliet för den här undersökaren och den Helige Anden hade fört vårt budskap till hans hjärta (se 2 Nephi 33:1). Jag lärde mig att vi inte behöver prata perfekt eller vara vältaliga när vi delar med oss av evangeliet. Ibland behöver vi inte säga något alls.

Det är otroligt att något så enkelt som fasta, bön och tro kan åstadkomma underverk i vårt liv och för dem som vi tjänar.