Redbarhet: en kristuslik egenskap

Jesus Kristus är vårt föredöme. För att leva ett redbart liv krävs det att vi är trofasta mot Gud, mot varandra och mot vår gudomliga identitet. Redbarhet kommer från det första stora budet att älska Gud. Eftersom ni älskar Gud är ni alltid trofasta mot honom. Ni förstår att det finns rätt och fel och att det finns absolut sanning – Guds sanning. Redbarhet innebär att vi inte kompromissar med våra normer eller vårt sätt att vara för att imponera på eller accepteras av andra.⁵ Ni ”gör vad är rätt vad än följderna blir”.⁶ Vid nyligen genomförda uppdateringar av missionärshandboken Predika mitt evangelium har man lagt till redbarhet som en kristuslik egenskap.⁷

För ett antal år sedan fick äldste Uchtdorf i uppdrag att omorganisera vår stav. Under vår intervju ställde han en fråga som jag inte har glömt: ”Har det funnits något i ditt liv som, om det blev allmänt känt, skulle vara pinsamt för dig eller kyrkan?” Förvånad tänkte jag snabbt igenom hela mitt liv och försökte komma ihåg de stunder när jag kanske hade misslyckats och frågade mig själv, om andra visste allt jag hade gjort, vad skulle de tänka om mig eller kyrkan?

Just då trodde jag att äldste Uchtdorf bara frågade om värdighet, men jag har förstått att det egentligen var en fråga om redbarhet. Var jag sann mot det jag bekände mig till? Skulle världen se att mina ord överensstämmer med mina handlingar? Skulle andra se Gud genom mitt beteende?

President Spencer W. Kimball lärde: ”Redbarhet är villigheten och förmågan att leva enligt vår tro och våra åtaganden.”⁸

Ett redbart liv kräver att vi först och främst är trofasta mot Gud.

Från tidig ålder har vi fått lära oss berättelsen om Daniel i lejongropen. Daniel var alltid trofast mot Gud. Hans avundsjuka medarbetare försökte ”finna något att anklaga [honom] för”⁹ och skapade ett påbud att endast be till deras gudar. Daniel kände till påbudet men gick hem och – med ”fönster öppna”¹⁰ – knäböjde han och bad tre gånger om dagen till Israels Gud. Till följd av det kastades Daniel ner i lejongropen. På morgonen fann kungen att Daniels Gud hade räddat honom och utfärdade ett nytt påbud om att alla skulle ”bäva och frukta för Daniels Gud. För han är den levande Guden”.¹¹

Kungen lärde känna Gud genom Daniels redbarhet. Andra ser Gud genom vår redbarhet – ord och gärningar. Precis som Daniel skiljer vi oss alltmer från världen när vi är trofasta mot Gud.

Frälsaren påminner oss: ”I världen får ni lida, men var frimodiga: jag har övervunnit världen.”¹² President Russell M. Nelson lärde: ”[Att övervinna världen] innebär att övervinna frestelsen att bry sig mer om det som hör denna värld till än det som hör Gud till. Det innebär att lita mer på Kristi lära än på människofilosofier.”¹³ På samma sätt måste vi motstå frestelsen att vandra ”[vår] egen väg och efter [vår] egen guds avbild, vars avbild är lik världens”.¹⁴

Den här världens motstridiga dragningskraft är en viktig del av Guds frälsningsplan. Hur vi reagerar på dragningen är kärnan i vilka vi är – ett mått på vår redbarhet. Den världsliga dragningskraften kan vara tydlig som när den förstör trohet i äktenskapet eller subtil som när man anonymt skriver kritiska kommentarer om kyrkans lära eller kultur. Att utöva redbarhet i våra val är ett yttre uttryck för ett inre åtagande att följa Frälsaren Jesus Kristus.

På samma sätt som redbarhet kommer från det första stora budet att älska Gud, så kommer trofasthet mot varandra från det andra budet, att älska vår nästa som oss själva. Ett redbart liv är inte ett fullkomligt liv. Det är ett liv där vi varje dag strävar efter att först och främst vara trofasta mot Gud och i det sammanhanget vara trofasta mot andra. President Oaks påminner oss: ”I vår iver att hålla det här andra budet får vi inte glömma det första.”¹⁵

Världen brottas alltmer med redbarhet genom att införa uppförandekoder eller etiska regler som styr relationerna mellan människor och institutioner. Även om de är goda är de här reglerna i allmänhet inte förankrade i absolut sanning och har en tendens att utvecklas utifrån kulturell acceptans. I likhet med frågan som äldste Uchtdorf ställde utbildar vissa organisationer anställda att fundera över hur deras beslut eller beslutsprocess skulle se ut om de publicerades på nätet eller på förstasidan av en stor tidning. När kyrkan kommer ut ur dunklet och mörkret¹⁶ måste vi, liksom Daniel, höja oss över de världsliga förväntningarna och personifiera den sanne och levande Guden alltid och överallt.¹⁷

Att säga att vi är redbara är inte tillräckligt om våra handlingar inte stämmer överens med våra ord. På samma sätt ersätter inte kristen vänlighet redbarhet. Som förbundsfolk, och som ledare i hans kyrka, måste vi vara oklanderliga och rätta oss efter de normer som Herren har satt.

Att handla redbart bygger upp tro och tillit och försäkrar andra om att vi enbart strävar efter att göra Herrens vilja. I våra råd motstår vi yttre inflytanden och följer Herrens uppenbarade process och söker insikter från varje kvinna och man och handlar i enlighet med det inspirerade råd vi fått.¹⁸

Vi fokuserar på Frälsaren och vi är noga med att undvika handlingar som kan uppfattas som att de tjänar våra egna intressen, är till nytta för vår familj eller gynnar någon på bekostnad av någon annan. Vi gör allt vi kan för att undvika varje misstanke om att våra handlingar görs för att vi ska få människors ära,¹⁹ personligt erkännande, fler gillamarkeringar eller för att bli citerade eller publicerade.

Slutligen kräver ett redbart liv att vi är trofasta mot vår gudomliga identitet.

Vi känner några som inte var det. Särskilt påtaglig är antikristen Korihor, som vilseledde mångas hjärtan genom att behaga det ”köttsliga sinnet”.²⁰ Men under de sista ögonblicken av sitt liv bekände han: ”Jag har alltid vetat att det finns en Gud.”²¹ President Henry B. Eyring lärde att lögner ”strider mot vår andes natur”,²² vår gudomliga identitet. Korihor bedrog sig själv, och sanningen fanns inte i honom.²³

Däremot förkunnade profeten Joseph Smith tillitsfullt: ”Jag visste det, och jag visste att Gud visste det och jag kunde inte förneka det.”²⁴

Josephs bror Hyrum var älskad av Herren ”på grund av [sitt] hjärtas redbarhet”.²⁵ Han och Joseph förblev trofasta intill änden – trofasta sin gudomliga identitet, det ljus och den kunskap de tog emot och trofasta den person de visste att de kunde bli.

Må vi förlika oss med ”Guds vilja”²⁶ och utveckla den kristuslika egenskapen redbarhet. Må vi följa vårt föredöme, världens Frälsare, och inte rygga utan leva ett liv som är trofast mot Gud, mot varandra och mot vår gudomliga identitet.

Som Job sa: ”Låt honom väga mig på en rättvis våg, så ska Gud få se min redbarhet.”²⁷ I Jesu Kristi heliga namn, amen.