En högre glädje

Det är svårt att tro att det bara är 120 år sedan Wilbur och Orville Wright först lyfte och flög över stränderna i Kitty Hawk i North Carolina. Fyra korta flygningar den decemberdagen förändrade världen och öppnade dörren för en av världshistoriens största uppfinningar.

Det var riskfyllt att flyga på den tiden. Bröderna visste det. Och det gjorde även deras far Milton. Faktum är att han var så rädd att förlora bägge sina söner i en flygolycka att de lovade honom att de aldrig skulle flyga tillsammans.

Och det gjorde de aldrig – med ett undantag. Sju år efter den där historiska dagen i Kitty Hawk gav Milton Wright till slut sitt godkännande och tittade på när Wilbur och Orville flög tillsammans för första gången. Efter landningen övertalade Orville sin far att göra sin första och enda flygning för att själv se hur det var.

När planet lyfte från marken blev den 82-årige Milton så upprymd av att flyga att all rädsla lämnade honom. Orville gladdes när hans far förtjust ropade: ”Högre, Orville, högre!”²

Det här var en man i mitt eget tycke!

Orsaken till att jag talar om luftfart ibland är kanske för att jag vet lite om hur Wrights kände sig. Jag har också ”slitit mig från jordens band och dansat i skyarna på glada silvervingar”.³

Bröderna Wrights första flygning, som skedde bara 37 år innan jag föddes, öppnade dörrar till äventyr, förundran och ren glädje i mitt liv.

Och ändå, hur otrolig den glädjen än är finns det en ännu högre glädje. I dag, i andan av Milton Wrights förtjusta rop ”högre, Orville, högre”, vill jag tala om den här högre glädjen – var den kommer ifrån, hur den kommer in i våra hjärtan och hur vi kan uppleva den i högre grad.

Det är förmodligen självklart att alla vill vara lyckliga.⁴ Men det är även självklart att inte alla är lyckliga. Sorgligt nog verkar det som att det för många människor är svårt att finna lycka.⁵

Hur kommer det sig? Om lycka är det vi människor önskar mest, varför misslyckas vi med att finna den? Som det beskrivs i en countrysång så kanske vi söker efter glädje på helt fel ställen.⁶

Innan vi pratar om hur vi finner glädje, låt mig bekräfta att depression och andra svåra psykiska och känslomässiga utmaningar är verkliga och att svaret inte bara är ”försök vara gladare”. Mitt syfte i dag är inte att förminska eller bagatellisera psykisk ohälsa. Om du har sådana prövningar sörjer jag med dig och jag står bredvid dig. För vissa människor kan detta att finna glädje innebära att söka hjälp från legitimerade yrkespersoner inom psykiatrisk hälsovård som ägnar sina liv åt att utöva sin mycket viktiga kunskap. Vi bör vara tacksamma för sådan hjälp.

Livet är inte en ändlös följd av känslomässiga höjdpunkter. ”För det måste nödvändigtvis finnas en motsats till allting.”⁷ Och om Gud själv gråter, som skrifterna bekräftar att han gör,⁸ så kommer självklart du och jag att gråta också. Att känna sig ledsen är inte ett tecken på misslyckande. I det här livet, åtminstone, är glädje och sorg oskiljaktiga kamrater.⁹ Liksom ni alla har jag känt min beskärda del av besvikelse, sorg, ledsamhet och ånger.

Men jag har också själv upplevt den strålande gryning som fyller själen med en så innerlig glädje att den knappt kan hållas inombords. Jag har själv upptäckt att den här fridfulla tillförsikten kommer genom att följa Frälsaren och vandra på hans väg.

Den frid han ger oss är inte den som världen ger.¹⁰ Den är bättre. Den är högre och heligare. Jesus sa: ”Jag har kommit för att de ska ha liv, och liv i överflöd.”¹¹

Jesu Kristi evangelium är sannerligen ”goda nyheter om en stor glädje”!¹² Det är ett budskap om oförlikneligt hopp! Ett budskap om ok som bärs och bördor som lyfts.¹³ Om ljus som samlas. Om himmelsk ynnest, högre förståelse, heligare förbund, evig säkerhet och evinnerlig härlighet!

Glädje är själva syftet med Guds plan för sina barn. Det är det du skapades för – ”för att [du] ska kunna ha glädje”!¹⁴ Du skapades för detta!

Vår Fader i himlen har inte dolt vägen till lycka. Den är ingen hemlighet. Den är tillgänglig för alla!¹⁵

Den lovas till dem som vandrar lärjungeskapets stig, följer Frälsarens lärdomar och exempel, håller hans bud och ärar förbunden de ingår med Gud. Vilket förunderligt löfte!

Vi känner alla människor som säger att de inte behöver Gud för att vara lyckliga, att de är tillräckligt lyckliga utan religion.

Jag erkänner och respekterar dessa känslor. Vår älskade Fader i himlen vill att alla hans barn ska ha så mycket glädje som möjligt, så han har fyllt den här världen med vackra, sunda glädjeämnen och förnöjelser, ”både för att behaga ögat och glädja hjärtat”.¹⁶ Att flyga gav mig stor glädje. Andra finner den i musik, i konst, i hobbyer eller i naturen.

När vi inbjuder alla och delar Frälsarens goda nyheter om stor glädje förringar vi inte några av dessa glädjekällor. Vi säger helt enkelt att Gud har något mer att ge oss. En högre och djupare glädje – en glädje som övergår allt som världen erbjuder. Det är en glädje som uthärdar krossade hjärtan, tränger igenom sorg och minskar ensamhet.

Världslig glädje, däremot, varar inte. Det kan den inte. Det är alla världsliga tings natur att åldras, förfalla, bli utslitna eller förlegade. Men gudomlig glädje är evig, eftersom Gud är evig. Jesus Kristus kom för att lyfta oss ut ur det jordiska och ersätta förgänglighet med oförgänglighet. Endast han har den makten och endast hans glädje är beständig.

Om du känner att det kunde finnas mer av den glädjen i ditt liv så uppmanar jag dig att påbörja färden – att följa Jesus Kristus och hans väg. Det är en livslång resa – och mer än det. Låt mig föreslå några inledande steg på denna värdiga färd mot att upptäcka ren glädje.

Minns du kvinnan i Nya testamentet som lidit av blödarsjuka i 12 år?¹⁸ Hon hade lagt allt hon ägde på läkare men allt blev bara värre. Hon hade hört talas om Jesus; hans makt att bota var välkänd. Men kunde han bota henne? Och hur kunde hon ens komma nära honom? Hennes sjukdom gjorde henne ”oren” enligt Moses lag och därför krävdes det att hon skulle hålla sig borta från andra.¹⁹

Att närma sig honom öppet och be om att bli botad tycktes otänkbart.

Men hon tänkte ändå: ”Om jag så bara får röra vid hans kläder blir jag frisk.”²⁰

Till sist övervann hennes tro rädslan. Hon utstod andras fördömande och knuffade sig fram till Frälsaren.

Äntligen var hon inom räckhåll. Hon sträckte ut handen.

Och hon blev botad.

Är vi inte alla lite som den här kvinnan?

Det kan finnas många skäl till att vi tvekar att närma oss Frälsaren. Vi kanske möter förlöjligande eller fördömelse från andra. I vår stolthet kanske vi avfärdar möjligheten att något så enkelt har så stort värde. Vi kanske tror att vårt tillstånd på något sätt diskvalificerar oss från hans läkedom – att avståndet är för stort eller våra synder för många.

Liksom den här kvinnan har jag lärt mig att om vi närmar oss Gud och sträcker oss ut för att röra honom kan vi verkligen finna läkedom, frid och glädje.

Jesus lärde: ”Sök, och ni ska finna.”²¹

Jag tror inte att den här enkla frasen endast är ett andligt löfte, den är ett faktum.

Om vi söker efter anledningar att vara arga, att tvivla, vara bittra eller ensamma så finner vi dem också.

Men om vi söker glädje – om vi söker efter anledningar att glädja oss och att glatt följa Frälsaren, så kommer vi att finna dem.

Vi finner sällan något vi inte söker efter.

Söker ni efter glädje?

Sök och ni ska finna.

”Det är saligare att ge än att ta.”²³

Kan det vara så, i vårt sökande efter glädje, att det bästa sättet att finna den är att ge andra glädje?

Bröder och systrar, ni vet och jag vet att detta är sant! Glädje är en kruka mjöl eller en kanna olja som aldrig tar slut.²⁴ Sann glädje mångfaldigas när den delas.

Den kräver inget storslaget eller komplicerat.

Vi kan göra enkla saker.

Som att be för någon av hela vårt hjärta.

Ge en uppriktig komplimang.

Hjälpa någon att känna sig välkommen, respekterad, värdefull och älskad.

Dela ett favoritskriftställe och vad det betyder för oss.

Eller bara genom att lyssna.

”När ni är i era medmänniskors tjänst, är ni endast i er Guds tjänst”,²⁵ och Gud kommer att belöna er vänlighet generöst.²⁶ Glädjen ni ger till andra kommer att återges till er i ”ett gott mått, packat, skakat och rågat”.²⁷

Under de kommande dagarna, veckorna och månaderna, låt mig uppmana er att

• ägna tid åt att med uppriktig, helhjärtad ansträngning närma er Gud

• hängivet söka efter vardagliga stunder av hopp, frid och glädje

• skänka glädje till andra omkring er.

Mina kära bröder och systrar, kära vänner, när ni utforskar Guds ord för en djupare förståelse av Guds eviga plan, tar emot dessa uppmaningar och strävar efter att vandra på hans sätt, får ni uppleva ”Guds frid, som övergår allt förstånd”,²⁹ även mitt i sorgen. Ni kommer att känna ett större mått av Guds oöverträffliga kärlek öka i ert hjärta. Det celestiala ljusets gryning kommer att tränga igenom era prövningars skuggor och ni kommer att börja uppleva den osynliga, fullkomliga, himmelska sfärens obeskrivliga härligheter och under. Ni kommer att känna hur er ande lyfter från här världens tyngdkraft.

Och liksom den gode Milton Wright kommer ni kanske att höja er röst i glädje och ropa: ”Högre, Fader, högre!”

Må vi alla söka och finna den högre glädje som kommer av att ägna våra liv åt vår himmelske Fader och hans älskade Son. Det är min uppriktiga bön och välsignelse i Jesu Kristi heliga namn, amen.