Förtrösta på Herren

I vår familj leker vi ibland en lek som vi kallar ”den galna tillitsövningen”. Ni har kanske också lekt den. Två personer står en kort bit ifrån varandra, den ena med ryggen mot den andra. På signal från personen bakom faller personen längst fram bakåt, in i sin väns väntande armar.

Tillit utgör grunden i alla relationer. Den avgörande frågan i alla relationer är: ”Kan jag lita på den andra personen?” En relation bildas bara när personerna är villiga att lita på varandra. Det är inte en relation om en person litar fullständigt medan den andra inte gör det.

Var och en av oss är en älskad andeson eller andedotter till en kärleksfull himmelsk Fader.¹ Men även om detta andliga ursprung ger oss en grund, skapar det i sig inte nödvändigtvis en meningsfull relation med Gud. En relation kan endast byggas när vi väljer att lita på honom.

Vår himmelske Fader vill bygga en nära och personlig relation med vart och ett av sina andebarn.² Jesus uttryckte denna önskan när han bad: ”Jag ber att de alla ska vara ett, och att de ska vara i oss liksom du, Far, är i mig och jag i dig.”³ Den relation Gud söker med varje andebarn är en så nära och personlig relation att han ska kunna ge allt han har och allt han är.⁴ En sådan djup, varaktig relation kan bara utvecklas när den bygger på fulländad, fullständig tillit.

För egen del har vår himmelske Fader arbetat från begynnelsen med att förmedla sin fullständiga tillit till den gudomliga potentialen hos vart och ett av sina barn. Tillit ligger till grund för den plan för vår tillväxt och vårt framåtskridande som han presenterade innan vi kom till jorden. Han skulle lära oss eviga lagar, skapa en jord, ge oss dödliga kroppar, ge oss gåvan att själva få välja, och låta oss få lära och växa genom att göra egna val. Han vill att vi ska välja att följa hans lagar och återvända för att åtnjuta evigt liv med honom och hans Son.

I vetskap om att vi inte alltid skulle göra bra val förberedde han också ett sätt för oss att undgå konsekvenserna av dåliga val. Han gav oss en Frälsare – hans Son Jesus Kristus – att sona våra synder och göra oss rena igen på villkor att vi omvänder oss.⁵ Han uppmanar oss att använda omvändelsens dyrbara gåva regelbundet.⁶

Varje förälder vet hur svårt det är att lita på ett barn tillräckligt för att låta dem fatta egna beslut, särskilt när föräldern vet att barnet troligtvis kommer att göra misstag och få lida till följd av det. Men vår himmelske Fader låter oss göra de val som hjälper oss att uppnå vår gudomliga potential! Som äldste Dale G. Renlund har sagt: ”[Hans] ändamål med föräldraskap är inte att få sina barn att göra det som är rätt. Det är att få sina barn att välja att göra det som är rätt och till sist bli som han.”⁷

Oavsett Guds förtroende för oss växer vår relation med honom bara i den mån vi är villiga att ge honom vår tillit. Utmaningen är att vi lever i en fallen värld och alla har erfarit att förtroenden sviks till följd av oärlighet, manipulation, tvång eller andra omständigheter. Om vi blivit svikna kanske vi har svårt att känna tillit igen. Dessa negativa upplevelser rörande tillit till ofullkomliga dödliga kanske även påverkar vår villighet att lita på en fullkomlig himmelsk Fader.

För flera år sedan uttryckte två av mina vänner, Leonid och Valentina, intresse för att bli medlemmar i kyrkan. När Leonid började lära sig om evangeliet tyckte han att det var svårt att be. Tidigare i sitt liv hade Leonid lidit på grund av manipulation och kontroll från överordnade och hade utvecklat en misstro mot auktoriteter. Upplevelserna hade påverkat hans förmåga att öppna sig och uttrycka personliga känslor till sin himmelske Fader. Med tiden och med studier förstod Leonid Guds karaktär bättre och fick uppleva Guds kärlek. Till slut blev bönen ett naturligt sätt för honom att uttrycka tacksamhet och kärleken han kände till Gud. Hans ökande tillit till Gud ledde så småningom till att han och Valentina ingick heliga förbund för att stärka sin relation med Gud och varandra.

Om ett tidigare sviket förtroende hindrar dig från att lita på Gud, så följ Leonids exempel. Fortsätt tålmodigt att lära dig mer om vår himmelske Fader, hans karaktär, hans egenskaper och hans syften. Leta efter och skriv om när du känner hans kärlek och kraft i ditt liv. Vår levande profet, president Russell M. Nelson, har sagt att ju mer vi lär oss om Gud, desto lättare blir det att lita på honom.⁸

Ibland är det bästa sättet att lära sig förtrösta på Gud att helt enkelt lita på honom. Liksom i ”den galna tillitsövningen” behöver vi ibland bara vara villiga att falla baklänges och låta honom fånga oss. Vårt jordeliv är ett prov. Utmaningar som tänjer oss bortom vår egen förmåga kommer ofta. När vår egen kunskap och insikt är otillräckliga är det naturligt att vi letar efter resurser som kan hjälpa oss. I en värld genomsyrad av information finns det ingen brist på källor som främjar sina egna lösningar på våra utmaningar. Men den enkla, beprövade anvisningen i Ordspråksboken ger oss det bästa rådet: ”Förtrösta på Herren av hela ditt hjärta.”⁹ Vi visar vår tillit till Gud genom att vända oss till honom först när vi står inför livets utmaningar.

När jag var klar med juristlinjen i Utah stod vår familj inför det viktiga beslutet om var jag skulle arbeta och var vi skulle bo. Efter att ha rådgjort med varandra och med Herren fick vi maningen att flytta familjen till östra USA, långt från föräldrar och syskon. Till en början gick allt bra, och vi kände att vårt beslut hade bekräftats. Sedan förändrades saker och ting. Advokatbyrån gjorde nedskärningar och jag stod inför utsikten att varken ha arbete eller försäkring just som vår dotter Dora föddes med allvarliga hälsoproblem och långvariga särskilda behov. Medan vi hanterade dessa utmaningar fick jag en kallelse att tjäna som skulle kräva mycket tid och ett betydande åtagande.

Jag hade aldrig mött en sådan utmaning och var överväldigad. Jag började ifrågasätta beslutet vi hade fattat och dess åtföljande bekräftelse. Vi hade litat på Herren, och då skulle ju saker och ting lösa sig. Jag hade fallit baklänges, och nu verkade det som att ingen skulle fånga mig.

En dag kom orden ”fråga inte varför; fråga vad jag vill att du ska lära dig” tydligt till mitt sinne och hjärta. Nu var jag ännu mer förvirrad. Just när jag kämpade med mitt tidigare beslut bad Gud mig att lita på honom ännu mer. När jag ser tillbaka var detta en kritisk tidpunkt i mitt liv – det var ögonblicket då jag insåg att det bästa sättet att lära mig lita på Gud var att helt enkelt lita på honom. Under de följande veckorna såg jag förundrat hur Herren som genom ett underverk visade sin plan för att välsigna vår familj.

Bra lärare och tränare vet att intellektuell tillväxt och fysisk styrka bara kan uppnås när sinnen och muskler tänjs. Likaså inbjuder Gud oss att utvecklas genom att lita på hans andliga vägledning genom upplevelser som tänjer själen. Därför kan vi vara säkra på att oavsett hur mycket tillit till Gud vi har visat prov på tidigare så ligger en ny tillits-tänjande upplevelse framför oss. Gud fokuserar på vår tillväxt och utveckling. Han är läromästaren, den perfekta tränaren som alltid tänjer oss för att hjälpa oss förverkliga mer av vår gudomliga potential. Detta innefattar alltid en framtida inbjudan att lita på honom bara lite till.

Mormons bok lär oss det mönster Gud använder för att tänja oss så att han kan bygga starka relationer med oss. I Kom och följ mig studerade vi nyligen hur Nephis förtröstan på Gud blev prövad när han och hans bröder fick befallning att återvända till Jerusalem för att hämta mässingsplåtarna. När deras första försök misslyckades, gav hans bröder upp och stod i begrepp att återvända hem utan plåtarna. Men Nephi valde att lita fullständigt på Herren och han lyckades få tag på plåtarna.¹⁰ Den upplevelsen stärkte sannolikt Nephis tillit till Gud när hans båge brast och familjen riskerade att svälta i vildmarken. Återigen valde Nephi att lita på Gud, och familjen blev räddad.¹¹ Dessa på varandra följande upplevelser gav Nephi ännu starkare tillit till Gud inför den enorma, tillits-tänjande uppgiften han snart stod inför att bygga ett fartyg.¹²

Genom dessa upplevelser stärkte Nephi sin relation med Gud genom att genomgående och ständigt lita på honom. Gud använder samma mönster för oss. Han ger oss personliga inbjudningar att stärka och fördjupa vårt förtroende för honom.¹³ Varje gång vi accepterar och agerar på en inbjudan växer vår tillit till Gud. Om vi ignorerar eller avböjer en inbjudan, avstannar vår utveckling tills vi är redo att agera på en ny inbjudan.

Den goda nyheten är att oavsett hur mycket vi har valt att lita på Gud eller inte i det förgångna, kan vi välja att lita på Gud i dag och varje dag framöver. Jag lovar att varje gång vi gör det är Gud där och fångar oss, och vår tillitsfulla relation blir starkare och starkare tills den dag då vi blir ett med honom och hans Son. Då kan vi som Nephi förkunna: ”O Herre, jag har förtröstat på dig och ska för evigt förtrösta på dig.”¹⁴ I Jesu Kristi namn, amen.