Jesus Kristus i centrum av våra liv

När vi färdas genom jordelivet plågas vi ibland av prövningar: den svåra smärtan av att förlora nära och kära, den mödosamma kampen mot sjukdom, svidande orättvisa, de skrämmande upplevelserna av trakasserier eller övergrepp, arbetslöshetens skugga, familjeproblem, ensamhetens tysta rop eller de hjärtskärande följderna av väpnad konflikt.¹ I sådana stunder längtar våra själar efter en tillflykt.² Vi söker uppriktigt efter att få veta: Var kan vi finna fridens balsam?³ Till vem ska vi sätta vår lit för att hjälpa oss med tillförsikten och styrkan att övervinna de här utmaningarna?⁴ Vem har tålamodet, den omslutande kärleken och den allsmäktiga handen att lyfta och stödja oss?

Själens djupa frågor, de som dyker upp i våra mörkaste timmar och svåraste prövningar, besvaras genom Jesu Kristi orubbliga kärlek.⁵ I honom, och genom de utlovade välsignelserna i hans återställda evangelium⁶ finner vi svaren vi söker. Det är genom hans obegränsade försoning som vi erbjuds en gåva utan motstycke – en gåva av hopp, helande och förvissningen om hans ständiga, bestående närvaro i våra liv.⁷ Den här gåvan är tillgänglig för alla som sträcker sig ut i tro och omfamnar den frid och återlösning han så villigt erbjuder.

Herren sträcker ut sin hand mot var och en av oss, en gest som är själva kärnan i hans gudomliga kärlek och godhet. Hans inbjudan till oss är mer än en enkel uppmaning; det är ett gudomligt löfte, förstärkt av hans nåds bestående kraft. I skrifterna försäkrar han kärleksfullt:

”Kom till mig, alla ni som arbetar och är tyngda av bördor, så ska jag ge er vila.

Ta på er mitt ok och lär av mig, för jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då ska ni finna ro för era själar,

för mitt ok är milt och min börda är lätt.”⁸

Klarheten i hans inbjudan ”kom till mig” och ”ta mitt ok” intygar den djupa karaktären i hans löfte – ett löfte som är så vidsträckt och fullständigt att det förkroppsligar hans kärlek och ger oss en högtidlig garanti: ”Ni ska finna ro.”

När vi flitigt söker andlig vägledning⁹ ger vi oss ut på en djupt transformerande odyssé som stärker vårt vittnesbörd. När vi förstår vidden av vår himmelske Faders och Jesu Kristi fullkomliga kärlek,¹⁰ fylls våra hjärtan av tacksamhet, ödmjukhet¹¹ och en förnyad önskan att följa lärjungeskapets stig.¹²

President Russell M. Nelson har sagt att ”när fokus i vårt liv är på Guds frälsningsplan … samt på Jesus Kristus och hans evangelium, kan vi känna glädje vad som än händer – eller inte händer – i livet. Glädje kommer från och tack vare honom.”¹³

Alma talade till sin son Helaman och förklarade: ”Och se, min son Helaman, du är i din ungdom, och därför vädjar jag till dig att du ska höra mina ord och lära av mig. För jag vet att var och en som sätter sin lit till Gud ska få stöd i sina prövningar och sina bekymmer och sina lidanden och ska bli upphöjd på den yttersta dagen.¹⁴

När Helaman talade till sina söner undervisade han om den här eviga principen att sätta Frälsaren i centrum av våra liv: ”Kom ihåg … kom ihåg att det är på klippan, vår Återlösare, som är Kristus, Guds Son, som ni måste bygga er grundval.”¹⁵

I Matteus 14 får vi veta att Jesus sökte avskildhet efter att ha hört om Johannes Döparens död. Men en stor skara följde efter honom. Rörd av medkänsla och kärlek, och utan att låta sorgen distrahera honom från hans mission, välkomnade Jesus dem och botade sjuka bland dem. När kvällen närmade sig stod lärjungarna inför en överväldigande utmaning: en stor folkmängd med knapp tillgång till mat. De föreslog att Jesus skulle skicka iväg folket för att skaffa mat, men Jesus bad, med stor kärlek och höga förväntningar, lärjungarna att ge dem mat i stället.

Medan lärjungarna var upptagna med den omedelbara utmaningen visade Jesus sin tillit och kärlek till sin Fader, förenad med en osviklig kärlek till folket. Han uppmanade folket att sätta sig på gräset och tog sedan endast fem bröd och två fiskar och valde att tacka sin Fader och erkänna Guds försorg genom vilken han fått sin myndighet och makt.

När Jesus hade tackat, bröt han brödet och lärjungarna delade ut det till folket. Mirakulöst nog räckte maten inte bara till utan var riklig, med tolv korgar med det som blivit över. Gruppen som mättats omfattade fem tusen män, förutom kvinnor och barn.¹⁶

Det här underverket lär oss något viktigt: när vi ställs inför utmaningar är det lätt att bli uppslukad av våra svårigheter. Men Jesus Kristus illustrerade kraften i att fokusera på sin Fader, visa tacksamhet och erkänna att lösningarna på våra prövningar inte alltid finns inom oss själva, utan hos Gud.¹⁷

När vi ställs inför svårigheter har vi en naturlig tendens att koncentrera oss på de hinder vi möter. Våra utmaningar är påtagliga och kräver vår uppmärksamhet, men hur vi kan övervinna dem beror på vårt fokus. Genom att sätta Kristus i centrum för våra tankar och handlingar anpassar vi oss till hans perspektiv och styrka.¹⁸ Den här anpassningen avfärdar inte våra svårigheter. I stället hjälper det oss att navigera genom dem under gudomlig vägledning.¹⁹ Resultatet blir att vi upptäcker lösningar och stöd som bottnar i en högre visdom. När vi antar det här kristuscentrerade perspektivet får vi styrka och insikt att vända våra prövningar till segrar²⁰ som påminner oss om att med Frälsaren kan det som verkar vara ett stort problem bli en väg till större andlig utveckling.

Berättelsen om Alma den yngre i Mormons bok innehåller en fängslande berättelse om återlösning och den djupa inverkan det har att inrikta sitt liv på Kristus. Till en början stod Alma som motståndare till Herrens kyrka och ledde många vilse från rättfärdighetens stig. Men ett gudomligt ingripande, präglat av änglabesök, väckte honom från hans missgärningar.

I sin mörkaste stund, plågad av skuldkänslor och desperat efter att hitta en väg ut ur sin andliga ångest, mindes Alma sin fars undervisning om Jesus Kristus och kraften i hans försoning. Med ett hjärta som längtade efter återlösning omvände han sig uppriktigt och vädjade innerligt om Herrens barmhärtighet. Detta avgörande ögonblick av fullständigt överlämnande, när Alma satte Kristus främst i sina tankar och uppriktigt sökte hans barmhärtighet, ledde till en anmärkningsvärd förvandling. De tunga kedjorna av skuld och förtvivlan försvann och ersattes av en överväldigande känsla av glädje och frid.²¹

Jesus Kristus är vårt hopp och svaret på livets största smärtor. Genom sitt offer betalade han för våra synder och tog på sig allt vårt lidande – smärta, orättvisa, sorg och rädsla – och han förlåter och helar oss när vi litar på honom och försöker förändra våra liv till det bättre. Han är vår helare²² som tröstar och reparerar våra hjärtan genom sin kärlek och kraft, precis som han botade många under sin tid på jorden.²³ Han är det levande vattnet som uppfyller våra själars djupaste behov med sin ständiga kärlek och godhet. Det är som löftet han gav den samariska kvinnan vid brunnen där han erbjöd en källa med vatten som flödar fram till evigt liv.²⁴

Jag bär högtidligt vittne om att Jesus Kristus lever, att han presiderar över denna, sin heliga kyrka, Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga.²⁵ Jag vittnar om att han är världens Frälsare, Fridsfursten,²⁶ kungarnas Kung, herrarnas Herre,²⁷ världens Återlösare. Jag kan med säkerhet säga att vi alltid är närvarande i hans sinne och hjärta. Som ett bevis på detta har han återställt sin kyrka i dessa sista dagar och har kallat president Russell M. Nelson som sin profet och kyrkans president just nu.²⁸ Jag vet att Jesus Kristus gav sitt liv så att vi kan få evigt liv.

När vi strävar efter att sätta honom i centrum av våra liv tar uppenbarelser form för oss, omsluter hans djupa frid oss och hans oändliga försoning leder till förlåtelse och helande.²⁹ Det är i honom vi upptäcker styrkan att övervinna, modet att framhärda och den frid som övergår allt förstånd. Må vi varje dag sträva efter att närma oss honom som är källan till allt som är gott³⁰ och hoppets ledstjärna på vår resa tillbaka till vår himmelske Faders närhet. I Jesu Kristi heliga namn, amen.