Allting skall samverka till ert bästa

Jag älskar att läsa. Men jag står inte ut om en bok blir för spännande – om hjälten har det för farligt, för sorgligt eller för svårt. Så jag måste hoppa till slutet av boken för att förvissa mig om att allt ordnar sig till sist för huvudpersonen.

Egentligen är vi alla mitt uppe i vår egen bok, vårt eget livs historia. Ibland känns det för spännande och vi skulle vilja läsa slutet i förväg, bara för att få veta att allt ska ordna sig till sist. Men även om vi inte känner till allt som kommer att hända oss i vårt liv, så känner vi lyckligtvis till något om vår framtid, om vi lever värdigt.

Vi får följande insikt i Läran och förbunden 90:24: ”Rannsaken noga, bedjen alltid och haven tro, så skall allting samverka till edert bästa, såframt I vandren uppriktigt.” Detta fantastiska löfte från Herren, att allting ska samverka till vårt bästa, upprepas många gånger i skrifterna, särskilt till människor eller profeter som led av prövningar som deras livs historia förde med sig.

Jag tror att detta löfte gavs av en kärleksfull, omtänksam Fader som vill välsigna oss och ge oss något att hoppas på under vår jordiska resa. Vetskapen om att allting till sist samverkar till vårt bästa kan hjälpa oss utstå lidande på samma sätt som trofasta personer i skrifterna, personer som kände till hans löften och litade på dem, eftersom ”de såg [det som var utlovat] i fjärran och hälsade det” (Hebr 11:13). Vi kan också ta till oss detta löfte.

Ibland ser vi löftet uppfyllas genast. Vid andra tillfällen vädjar vi i flera år innan vi ser de utlovade löftena uppfyllas. Ibland, som för den trofaste Abraham, är det vår lott att förlita oss på löftena men att dö i tro ”utan att ha fått det som var utlovat” (Hebr 11:13) här på jorden. Även om det stämmer att våra utlovade välsignelser ibland inte uppfylls förrän i evigheten, är det också sant att när vi rannsakar, ber och tror, så ser vi ofta hur saker och ting samverkar till vårt bästa i detta liv.

När jag läser om det som hände Jesu apostlar efter hans död ser jag hur de ofta och brutalt förföljdes, stenades och fängslades. Men de levde med mod och tro. De visste att allt till slut skulle samverka till deras bästa. De visste också att tack vare välsignelser och underverk under mellantiden, utvecklades saker och ting i rätt riktning. De fick stöd, undervisning och beskydd. De trodde inte bara på löftena i fjärran utan också på de omedelbara.

Ett under hände Petrus när han fängslades av kung Herodes. Hans medapostel Jakob hade just blivit dödad, och Petrus kastades i fängelse och vaktades noga av sexton man. Jag undrar om han kände sig som profeten Joseph Smith när han led i fängelset i Liberty. Det var medan Joseph var där som Herren lovade honom att ”allt detta skall giva dig erfarenhet och tjäna dig till godo” (L&F 122:7). Det är kanske svårt att tro på detta löfte under sådana prövningar, men Petrus, liksom Joseph, välsignades av Herren.

Kyrkans medlemmar hade samlats tillsammans för att be ”uthålligt” för Petrus. Så hände något underbart. Under natten när Petrus låg och sov mellan två soldater, bunden med två kedjor, kom en Herrens ängel ”och väckte honom och sade: ’Skynda dig upp!’ Då föll kedjorna från Petrus händer”. Petrus trodde att han drömde. Han följde efter ängeln förbi vakterna, genom en järnport och ut på en gata i staden ”och plötsligt lämnade ängeln honom”. Då insåg Petrus att det inte var en dröm. Han hade blivit räddad genom ett under. Herren välsignade honom genast.

Han gick till det hem där kyrkans medlemmar hade samlats för att be för honom. När Petrus bultade på porten kom en ung kvinna (en sådan som ni) som hette Rode för att öppna porten. Hon hörde och kände igen Petrus röst. Skrifterna säger att hon blev ”glad”. Men i förvirringen glömde hon släppa in honom. I stället sprang hon in för att berätta för de andra att Petrus stod utanför porten De trodde henne inte och diskuterade med henne och sade att hon inte visste vad hon pratade om. Under tiden fortsatte Petrus att bulta och vänta. När de slutligen kom till porten ”såg de till sin häpnad att det var han” (Apg 12:4–17).

Dessa människor hade bett utan uppehåll om ett under, men när Herren besvarade deras böner var de häpna. De förvånades över den godhet Herren visade genom sitt mirakulösa svar. Märker vi när löftena uppfylls i vårt liv? Som Frälsaren frågade: ”Har ni ögon och ser inte?” (Mark 8:18) Har vi ögon att se med?

Överallt finns det unga kvinnor som är mitt uppe i sin egen historia och står inför faror och svårigheter. Liksom för Petrus finns det ”änglar runt omkring eder för att understödja eder”. (L&F 84:88) De stöttar oss när vi bär våra jordiska bördor. I vårt liv är dessa änglar ofta de människor som finns runt omkring oss, de som älskar oss, de som är villiga att vara redskap i Herrens hand. President Spencer W Kimball sade: ”Gud lägger förvisso märke till oss, och han vakar över oss. Men det är vanligen genom någon annan som han tillgodoser våra behov. Därför är det viktigt att vi tjänar varandra i riket.” (”There Is Purpose in Life”, New Era, sep 1974, s 5)

Jag uppskattar alla underbara unga kvinnor och ledare i Unga kvinnor, mödrar och fäder och goda vänner som stärker varandra. Ni är änglarna som hjälper till att uppfylla vår himmelske Faders löften i hans älskade barns liv.

En grupp Unga kvinnor i Oklahoma bad till vår himmelske Fader för att få veta hur de på bästa sätt kunde välkomna en ny bikupsflicka som var döv. De arbetade hårt på att bli hans redskap och hans händer (bokstavligen) för att hjälpa den här unga kvinnan. Ett under svepte genom hela deras församling när de blev de änglar som bar upp Alexis, den nya bikupsflickan.

Alexis sade: ”Det var både nervöst och roligt att börja i Unga kvinnor. Mamma följer alltid med mig för att teckna åt mig eftersom jag är döv. Efter inledningsbönen och en sång, sade syster Hoskin, min president i Unga kvinnor: ’Alexis, vi har en present till dig.’ Då stod alla flickorna upp och började teckna någonting. Jag visste att det var något speciellt. Senare fick jag veta att det var Unga kvinnors tema. Alla flickorna i min församling hade lärt sig det för att överraska mig.

Jag vet att min himmelske Fader älskar mig eftersom underbara människor här på jorden visar mig kärlek, särskilt flickorna i Unga kvinnor och mina ledare i Unga kvinnor som tecknar åt mig och hjälper mig att lära mig evangeliet.” (Brev till Unga kvinnors presidentskap)

Syster Hoskin, Unga kvinnors president, hade bett flitigt för att få veta hur hon kunde hjälpa Alexis. Hon skrev:

”Jag hade bara varit president för Unga kvinnor i min församling i en vecka när jag började oroa mig för en av mina blivande bikupsflickor. Alexis är hörselskadad och jag oroade mig över hur jag kunde hjälpa henne att känna sig som en av oss. Efter att ha oroat mig för det i många dagar och efter att ha bett mycket, vaknade jag mitt i natten ur en dröm där jag hade sett mina Unga kvinnor stå tillsammans och läsa upp Unga kvinnors tema med teckenspråk. Jag visste att det var svaret på mina böner.

Det var inte lätt. Det tog timmar – en hel aktivitetskväll, och sedan en gång i veckan innan vi var redo. När Alexis fyllde år var alla uppjagade och nervösa inför vår överraskning. Jag bad Alexis och hennes mamma stå framför flickorna och sade (samtidigt som jag tecknade åt Alexis): ’Vi har en present åt dig. Nu är du en av oss.’ Och så stod vi upp och upprepade temat och gjorde det på teckenspråk. Anden var så stark, vi kunde knappt säga temat eftersom alla grät, men flickorna var jätteduktiga. Alexis strålade. Hon visste att hon var en av oss.

Vi lärde oss att vår himmelske Fader älskar oss alla och att vi ibland är hans röst och hans händer för att andra ska få uppleva denna kärlek. Vi lärde oss att tjänande ger den största glädjen. Jag lärde mig hur viktigt det är att följa de maningar vi får, även om det betyder mycket arbete och verkar omöjligt.” (Brev till Unga kvinnors generalpresidentskap)

Föreställ er hur Alexis mor under åren som gått hade bett för sin dotter, med samma hopp och drömmar för henne som varje mor har för sin dotter. Hon sade:

”Som mor till en handikappad dotter är jag van att göra lite extra för att hjälpa henne. Eftersom hon är döv följer jag ofta med henne för att tolka åt henne. Ni kan tänka er hur det kändes för mig när de unga kvinnorna började teckna Unga kvinnors tema för henne. När jag stod där med tårar i ögonen kom orden från Matteusevangeliet 25:40 till mig: ’Allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort mot mig.’

Den stora kärlek och det tjänande som dessa unga kvinnor visade den dagen var bara början. Många av dem har lagt ner tid och energi på att lära sig teckenspråket och hjälper nu till med att tolka åt Alexis i kyrkan. Jag har alltid bett att Alexis skulle vara lycklig, utvecklas och veta att hon är älskad.

Som förälder har mitt vittnesbörd om Frälsaren stärkts när jag sett det tjänande och den kärlek som dessa flickor och deras ledare skänker. Ibland har vår oro för vår dotter varit en tung börda, men den har lättats tack vare det som dessa trofasta unga kvinnor och deras visa ledare gör.”

Den här modern hade bett Herren om hjälp och genom hjälp från andra, änglar på jorden, såg hon nu hur allt samverkade till hennes dotters bästa.

Andra unga kvinnor i församlingen berättade om hur de stärkts genom detta tjänande. Presidenten för laurelklassen berättade att det var svårt att lära sig temat på teckenspråk men att de kände hur Anden hjälpte dem. Hon sade: ”Vi jagade inte igenom temat bara för att läsa det som vanligt. Vi tänkte på vad orden betydde och tecknade dem åt [henne] så att [hon] också kunde förstå orden, och det gjorde mig glad att veta att hon kunde förstå vårt tema och veta att hon också var en Guds dotter.”

Till och med Unga män blev engagerade. De lärde sig att teckna ”vill du dansa med mig” som förberedelse för en dans vid en gemensam ungdomsaktivitet i församlingen. Så Alexis fick dansa varje dans. Prästerna lärde sig teckna sakramentsbönerna åt henne. Hela församlingen inneslöts i kärlekens anda.

I varje församling eller gren, i varje hem eller familj, finns det en Alexis som har ett särskilt behov – fysiskt, känslomässigt eller andligt – och som ber och litar på att hennes svårigheter på något sätt till slut kommer att ”samverka till [hennes] bästa”. Var och en av oss kan vara ett redskap i Herrens hand, en jordisk ängel som kan hjälpa till att åstadkomma underverk.

Jag vittnar om att vår himmelske Fader är en ömsint och kärleksfull förälder som vill välsigna oss med allt han har. När vi söker, ber och tror lägger vi märke till de under som sker i vårt liv och åstadkommer underverk i andras liv. Vi kommer att bli övertygade om sanningen i hans löfte att allting ska samverka till vårt bästa. I Jesu Kristi namn, amen.