I Herrens kraft

När jag var en ung man, var jag rådgivare till en klok distriktspresident i kyrkan. Han försökte undervisa mig. En sak som jag minns att jag undrade över var följande råd han gav mig: ”När du träffar någon, behandla dem som om de har allvarliga problem. Du kommer att ha rätt mer än hälften av gångerna.”

Jag tyckte då att han var pessimistisk. Nu, mer än fyrtio år senare, kan jag se hur väl han förstod världen och livet. Ju mer tiden går, desto större blir svårigheterna i världen, och vår fysiska förmåga minskar med åldern. Det är helt tydligt att vi kommer att behöva mer än mänsklig styrka. Psalmisten hade rätt: ”De rättfärdigas frälsning kommer från Herren, han är deras värn i nödens tid.”¹

Jesu Kristi återställda evangelium hjälper oss veta hur vi ska göra oss värdiga att få Herrens styrka när vi hanterar motgångar. Det säger oss varför vi möter prövningar i livet. Och ännu viktigare är att det säger oss hur vi ska få skydd och hjälp från Herren.

Vi ställs inför prövningar därför att vår himmelske Fader älskar oss. Hans mål är att hjälpa oss bli värdiga välsignelsen att för alltid och i härlighet få leva med honom och hans Son Jesus Kristus, som familjer. För att få rätt till den gåvan måste vi få en jordisk kropp. Vi förstod att under denna jordiska tillvaro skulle vi prövas genom frestelser och svårigheter.

Det återställda evangeliet lär oss inte bara varför vi måste prövas, utan klargör också prövningens beskaffenhet. Profeten Joseph Smith förklarade det. Genom uppenbarelse kunde han skriva ner de ord som uttalades när världen skapades. De handlar om oss, de av vår himmelske Faders andebarn som skulle få komma ner till jorden. Här är orden:

”Vi vilja pröva dem med detta för att se, om de vilja göra allt vad Herren, deras Gud, befaller dem.”²

Den förklaringen hjälper oss förstå varför vi ställs inför prövningar i livet. De gör det möjligt för oss att visa vår trofasthet mot Gud. Vi mörbultas av så mycket under en livstid att det verkar nästan omöjligt att bara härda ut. Det är vad skriftens ord ”I måsten uthärda intill änden”³ verkade betyda för mig när jag först läste dem. Det lät så bistert, som att sitta i en stol och krampaktigt hålla i armstöden medan man får en tand utdragen.

Det kan förvisso tyckas så för en familj som är beroende av skörden, när det inte regnar. De kanske undrar: ”Hur länge kan vi klara oss? Det kan tyckas så för en ung människa som måste motstå den växande flodvågen av snusk och frestelser. Det kan tyckas så för en ung man som kämpar med att skaffa sig den utbildning han behöver för att kunna försörja hustru och barn. Det kan tyckas så för den som inte kan få arbete eller som blivit friställd gång på gång därför att företagen slår igen. Det kan tyckas så för den som förlorar sin goda hälsa och fysiska styrka, vilket kan hända tidigt eller sent i livet för dem eller dem de älskar.

Men prövningen som en kärleksfull Gud har gett oss handlar inte om att se om vi kan uthärda svårigheter. Den handlar om att se om vi kan uthärda dem väl. Vi klarar prövningen när vi visar att vi kommer ihåg honom och buden han gett oss. Och att uthärda något väl är att hålla buden, hur stort motståndet, frestelsen och tumultet än är runt omkring oss. Vi förstår detta eftersom det återställda evangeliet gör lycksalighetsplanen så tydlig och klar för oss.

Denna klarhet låter oss förstå vad slags hjälp vi behöver. Vi behöver styrka större än vår egen för att kunna hålla buden under alla slags omständigheter som livet ger oss. För en del kan det vara fattigdom, men för andra kan det vara välstånd. Det kan vara tidens tand eller ungdomens entusiasm. Prövningarnas kombination och varaktighet är lika varierande som vår himmelske Faders barn. Det finns inte två som är lika. Men det vi prövas i är detsamma, under hela livet och för alla: Tänker vi göra allt det som Herren vår Gud befaller oss?

Insikten om varför vi prövas och prövningens beskaffenhet säger oss hur vi ska få hjälp. Vi måste vända oss till Gud. Han ger oss buden. Och vi behöver en styrka större än vår egen för att hålla dem.

Jag upprepar att det återställda evangeliet tydliggör de enkla saker vi måste göra. Och det ger oss tillförsikten att hjälp finns när vi behöver den, om vi genast och ihärdigt gör dessa enkla saker långt innan krisen drabbar oss.

Det första, det mittersta och det sista vi har att göra är att be. Frälsaren har sagt oss hur. De klaraste instruktionerna finns i 3 Nephi:

”Se, sannerligen, sannerligen säger jag eder: I måsten alltid vaka och bedja för att icke falla i frestelse, ty Satan önskar hava eder för att sålla eder som vete.

Därför måsten I alltid bedja till Fadern i mitt namn,

och vadhelst I bedjen Fadern om i mitt namn, som är rätt, troende att I skolen få, se, det skall givas eder.

Bedjen till Fadern i edra familjer och alltid i mitt namn, på det edra hustrur och barn må bliva välsignade.”⁴ Så vi måste alltid be.

En annan enkel sak som gör att Gud kan ge oss styrka är att vi mättar oss med Guds ord: Läs och begrunda kyrkans standardverk och de levande profeternas ord. Det finns ett löfte om hjälp från Gud som kommer genom dagliga skriftstudier. När vi troget studerar skrifterna kommer den Helige Anden till oss. Löftet ges i Mormons bok, men det gäller också alla livets ord som Gud har gett oss och kommer att ge oss genom sina profeter.

”Se, jag önskar uppmana eder, att när I läsen dessa urkunder, om Gud i sin visdom låter eder läsa dem, I då kommen ihåg huru barmhärtig Herren har varit emot människornas barn ifrån Adams skapelse ända ned till den tid, då I mottagen dessa uppteckningar, och att I övervägen det i edra hjärtan.

Jag uppmanar eder, att när I erhållen dessa urkunder, I då frågen Gud, den evige Fadern, i Kristi namn, om dessa uppteckningar icke äro sanna, och om I frågen med ett uppriktigt hjärta och ett verkligt uppsåt samt med tro på Kristus, skall han uppenbara sanningen för eder genom den Helige Andens kraft.

Och genom den Helige Andens kraft kunnen I lära känna all sanning.”⁵

Vi borde använda oss av detta löfte, inte bara en gång och inte bara för Mormons bok. Löftet är absolut sant. Den Helige Andens kraft är verklig. Den kommer till oss om och om igen. Och den vittnar alltid om den allt överskuggande sanningen att Jesus är Kristus.

Detta vittne för oss närmare Frälsaren och får oss att ta emot den hjälp han erbjuder alla som prövas i jordelivets smältdegel. Han har sagt mer än en gång att han vill samla oss som hönan samlar sina kycklingar under vingarna. Han säger att vi måste välja att komma till honom i ödmjukhet och med så stor tro på honom att vi omvänder oss ”med hjärtats fulla uppsåt”.⁶

Ett sätt att göra detta är att samlas med de heliga i hans kyrka. Gå till era möten, även när det tycks svårt. Om ni är fast beslutna, kommer han att ge er styrka att göra det.

En medlem skrev till mig från England. När biskopen frågade henne om hon ville ta emot kallelsen att undervisa en morgonseminarieklass, sade han att det var bäst hon bad innan hon tackade ja. Hon gjorde det. Hon tog emot kallelsen. När hon träffade elevernas föräldrar för första gången stod biskopen bredvid henne. Hon förklarade att hon tyckte att klassen skulle undervisas fem gånger i veckan. En del föräldrar såg tveksamma ut. En person sade: ”De kommer inte. De kommer att rösta med fötterna.”

Ja, de hade rätt till hälften. Eleverna röstade verkligen med fötterna. Men deras närvaro under de kalla och mörka morgontimmarna har nu stigit till över 90 procent. Denna lärare och hennes biskop trodde att om eleverna började komma skulle de stärkas av en kraft större än deras egen. Det blev så. Den kraften skyddar dem när de beger sig till platser där det inte finns några andra medlemmar. De är inte ensamma eller utan styrka, för de har tackat ja till att samlas med de heliga när det inte var lätt att göra det.

Denna styrka ges både till äldre och yngre. Jag känner en änka som är över nittio år gammal. Hon sitter i rullstol. Hon ber som ni gör, och vädjar om hjälp att kunna lösa problem som hon inte har förmåga att lösa. Svaret är en känsla i hjärtat. Det får henne att hålla ett visst bud: ”Se, I skolen ofta möta tillsammans.”⁷ Så på något sätt lyckas hon gå på sina möten. De som går på samma möten har sagt mig: ”Det gör oss så glada att få träffa henne. Hon har med sig en sådan god anda.”

Hon tar del av sakramentet och förnyar sina förbund. Hon kommer ihåg Frälsaren och försöker hålla hans bud. Och på så sätt har hon alltid hans Ande hos sig. Hennes problem kanske inte blir lösta. De flesta problemen har uppstått på grund av andras val och även vår himmelske Fader som hör hennes böner och älskar henne kan inte tvinga andra att välja rätt. Men han kan sända henne till Frälsarens trygga armar och ge henne löftet att hans Ande alltid ska vara hos henne. Och jag är säker på att hon, i Herrens styrka, kommer att klara av sin prövning tack vare att hon håller budet att ofta samlas med de heliga. Detta är både bevis på att hon uthärdar väl och källan till styrka för det som ligger i framtiden.

Det finns en annan enkel sak vi kan göra. Herrens kyrka har återställts och varje kallelse att tjäna i den är en kallelse att tjäna honom. Den biskopen i England var en mycket klok man. Han bad kvinnan att be om kallet att tjäna. Han visste vilket svar hon skulle få. Hon skulle få en inbjudan från Fadern och hans älskade Son. Han förstod vad hon lärt sig genom att hörsamma kallet från Mästaren. I hans tjänst kommer den Helige Anden som följeslagare åt dem som försöker göra sitt allra bästa. Hon måste ha känt detta när hon stod inför föräldrarna och när hon såg eleverna rösta med fötterna. Det som såg svårt ut och nästan omöjligt att utföra av egen kraft, blev till en glädje i Herrens kraft.

När hon läser och begrundar skrifterna och ber för att förbereda sig för lektionerna, vet hon att Frälsaren har bett Fadern sända den Helige Anden till henne, liksom han lovade sina lärjungar vid den sista måltiden, när han visste vilka prövningar de skulle möta och att han måste lämna dem. Han lämnade dem inte utan tröst och hjälp. Han lovade dem den Helige Anden som han lovar oss den när vi tjänar honom. När det därför kommer en inbjudan att tjäna, ta då emot den. Den kommer att ge er hjälp att klara av prövningar som långt överstiger ert kall.

Alla har ju inte formella kallelser. Men alla lärjungar tjänar Mästaren genom att bära vittnesbörd och vara vänliga mot människor runt omkring sig. Alla har lovat i dopets vatten att göra det. Och alla har rätt till Andens sällskap när de ståndaktigt håller sina förpliktelser mot Gud.

Ni lär känna och älska Mästaren när ni tjänar honom. Ni kommer, om ni framhärdar i bön och trofast tjänande, att börja förnimma att den Helige Anden har blivit ert sällskap. Många av oss har under en viss tid tjänat på detta sätt och upplevt detta sällskap. Om ni tänker tillbaka på den tiden, minns ni att ni förändrades. Frestelsen att göra något ont minskade. Önskan att göra gott ökade. De som kände er bäst och älskade er kanske sade: ”Du har blivit vänligare och mer tålmodig. Du verkar vara så förändrad.”

Ni förändrades därför att Jesu Kristi försoning är verklig. Och löftet är verkligt att vi kan bli förnyade, förändrade och bättre. Och vi kan göras starkare inför livets prövningar. Vi går sålunda framåt i Herrens kraft, en styrka som växer när vi tjänar honom. Han slår följe med oss. Och med tiden blir vi hans beprövade och stärkta lärjungar.

Då kommer ni att märka en förändring i era böner. De blir innerligare och ni ber oftare. Orden ni använder får ny innebörd för er. Enligt befallning ber vi alltid till Fadern i Jesu Kristi namn. Men du känner större tillförsikt när du ber till Fadern med insikt om att du närmar dig honom som en trogen och tillförlitlig lärjunge till Jesus Kristus. Fadern skänker större frid och styrka i det här livet tillsammans med en glad förväntan om att när livet är över få höra orden: ”Bra, du gode och trogne tjänare.”⁸

Jag vet att Gud, Fadern, lever. Jag vittnar om att han hör och besvarar alla våra böner. Jag vet att hans Son, Jesus Kristus, betalade priset för alla våra synder och att han vill att vi ska komma till honom. Jag vet att Fadern och Sonen vill att vi ska klara av livets prövningar. Jag vittnar om att de har berett vägen för oss. Genom evangeliets återställelse i dessa sista dagar, har vägen klart utstakats för oss. Vi kan få kännedom om buden. Vi har rätt till löftet om den Helige Andens sällskap i Jesu Kristi sanna kyrka. Och vi kan uthärda väl. I Jesu Kristi namn, amen.