Tro!

Äldste David B Haight i de tolv apostlarnas kvorum sade följande om er: ”Vi tror på er, era föräldrar och bröder och systrar tror på er, och Gud förväntar sig det bästa av er. Ni måste tro på er själva. Ge inte upp när det är svårt, för du lägger grundvalen till ett stort verk, och detta stora verk är ditt liv.” (”En tid för förberedelse”, Nordstjärnan, jan 1992, s 44)

President Hinckley har sagt till oss: ”Jag tror på mig själv. Jag menar inte att vara egenkär. Men jag tror på min och din förmåga att göra gott, att vara en tillgång för samhället vi är en del av, att växa och utvecklas och uträtta sådant som vi kanske nu betraktar som omöjligt … Jag tror på principen att jag kan påverka världen. Mina talanger är kanske inte så stora, men jag kan använda dem till välsignelse för andra.” (”I Believe”, Tambuli, mars 1993, s 8)

Ni är en av de bästa generationerna unga kvinnor som någonsin levt på den här jorden. Innan ni kom till denna jord fick ni undervisning vid er Faders knä. Ni hölls tillbaka för att komma till jorden i en särskild avsikt. Det finns saker för var och en av er att göra som ingen annan kan göra lika väl. Ni har en bestämmelse att uppfylla.

Ert rättfärdiga exempel som en av de troende kommer att påverka världen, så ”bliven därför icke trötta av att göra gott, ty I läggen grundvalen till ett stort verk”. (L&F 64:33)

När ni strävar efter att vara ett föredöme för de troende kan det ibland kännas som om ni är ensamma. Det kanske känns som om ni är den enda som verkligen försöker vara rättfärdig och ren. Det kanske känns som om ni är den enda som försöker vara anständig i handling, tal och utseende. Men ni är inte ensamma. Ni är en av tusentals unga kvinnor världen över som strävar efter att vara ett föredöme för de troende.

Carmelita och Rosario, två unga kvinnor i Jalapa i Mexico, tillhör dessa troende. Ingen annan i deras familj är medlem i kyrkan och de bor ensamma. När jag besökte deras enkla hem sade de att de visste att deras himmelske Fader älskade dem väldigt mycket, eftersom han skickade missionärerna till dem för att undervisa dem om evangeliet. Trots att de inte har det lätt litar de dagligen på sin himmelske Faders kärleksfulla omsorg och vägledning.

För Carmelita och Rosario och för var och en av er vittnar jag om att ni inte är ensamma. Herren har lovat oss: ”Jag skall gå framför eder. Jag skall vara på eder högra sida och på eder vänstra, och min Ande skall vara i edra hjärtan och mina änglar runt omkring eder för att understödja eder.” (L&F 84:88)

När ni studerar skrifterna flitigt och alltid ber så vägleder Herren er. En ung kvinna från Mongoliet lyssnade till profeternas ord när missionärerna läste avsnitt i Mormons bok för henne. Mormons bok hade ännu inte översatts till hennes språk, men när missionärerna översatte orden för henne trodde hon och lät döpa sig. Hon blev ett föredöme för de troende i Mongoliet.

Hon kallades sedan på mission till Salt Lake City. Vilken glädje hon kände! Hon lärde sig engelska och köpte en egen uppsättning av skrifterna. När hon kom till vårt hem läste hon vördnadsfullt ur sina nya skrifter. Hon älskade dem. Jag såg att nästan allt på varje sida var understruket med gult. Jag sade: ”Syster Sarantsetseg, dina skrifter ser ut som guldplåtarna.” Hon svarade: ”Jag stryker bara under det jag tycker om.”

Allting i skrifterna kan tillämpas på vårt liv. Skrifterna svarar på våra frågor, de ger oss förebilder och hjältar, och de hjälper oss att förstå hur vi ska hantera motgångar och prövningar. Ofta kommer det ni läser i skrifterna att vara svaret på era böner.

När jag var i er ålder, blev min far svårt sjuk. Vi trodde att det bara var influensa, men allt eftersom dagarna gick blev han sjukare och sjukare. Det var under den tiden som jag förstod vad orden ”bedjen alltid” innebär. (2 Nephi 32:9) Jag hade en ständig bön i mitt hjärta och jag sökte mig till ensliga platser där jag kunde utgjuta min själ i bön till min himmelske Fader och be honom bota min far. Min far dog efter bara några veckors sjukdom. Jag var chockad och rädd. Hur skulle vår familj kunna klara sig utan vår far som vi älskade så högt? Hur skulle vi kunna leva vidare? Det kändes som om min himmelske Fader inte hade hört eller svarat på mina innerliga böner. Min tro sattes på prov. Jag vände mig till min himmelske Fader och frågade: ”Himmelske fader, är du verkligen där?”

Under många månader bad jag om hjälp och vägledning. Jag bad för min familj, och jag bad att kunna förstå varför min far inte hade blivit botad. Under en tid kändes det som om himlarna var tysta, men vi fortsatte att be tillsammans som familj om tröst och vägledning. Jag fortsatte också att be. Och så en dag, många månader senare, kom mitt svar i form av ett skriftställe under ett sakramentsmöte. Talaren sade: ”Förtrösta på Herren av hela ditt hjärta, förlita dig inte på ditt förstånd. Räkna med honom på alla dina vägar, så skall han göra dina stigar jämna.” (Ords 3:5–6) En känsla kom över mig och det kändes som om jag var den enda i kapellet. Det var mitt svar. Min himmelske Fader hade hört mina böner!

Det här hände för många år sedan, men jag har det fortfarande i livligt minne, och jag vittnar om att han har gjort mina stigar jämna. Jag vet att när vi tror och litar på honom så kommer ”allting [att] samverka till [vårt] bästa”.

Låt mig uppmana er på samma sätt som aposteln Paulus uppmanade sin unge vän Timoteus: ”Var ett föredöme för de troende.” (1 Tim 4:12) Vill ni vara det? Vill ni visa världen och Herren vad ni tror på genom er klädsel, ert språk, er respekt för er kropp, ert livs renhet? Världen behöver unga kvinnor som är troende.

Tro på Frälsaren. Han älskar er, och jag vittnar för er att han inte kommer att lämna er ensamma. Han har lovat och sagt:

Jag tror att var och en av er kan påverka världen. Tro på er själva. Tro på att ni aldrig är ensamma. Tro på att ni kommer att få vägledning. I Jesu Kristi namn, amen.