Med en god förälders djupa känsla: Ett hoppets budskap till familjerna

Som Paulus profeterade lever vi i ”svåra tider”.¹ ”Satan [har gått] omkring och [förlett] människornas hjärtan”,² och hans inflytande ökar. Men hur ond världen än blir kan våra familjer känna sig lugna. Om vi gör det som är rätt, får vi vägledning och beskydd.

Psalmen som våra förfäder pionjärerna ofta sjöng säger vad vi ska göra: ”Omgjorda dig, tag mod igen, vår Gud de sina bistår än.”³ Detta slags mod och tro är vad vi behöver ha som föräldrar och familjer i dessa sista dagar.

Fader Lehi hade sådant mod. Han älskade sin familj och gladde sig över att några av hans barn höll Herrens bud. Men han måste ha varit förtviv-lad när hans söner Laman och Lemuel ”ej [åto] av frukten” som föreställde Guds kärlek. Han fruktade storligen för dem, ”ja, han fruktade att de skulle bliva bortkastade ifrån Herrens ansikte”.⁴

Varje förälder har stunder då de känner sådan fruktan. Men när vi utövar vår tro genom att undervisa våra barn och gör det vi kan för att hjälpa dem, avtar vår fruktan. Lehi omgjordade sig, och med tro ”förmanade han [sina barn] med en god faders djupa känsla att hörsamma hans ord, på det Herren måtte vara dem nådig och icke förkasta dem”. Och han ”bjöd … dem att hålla Herrens bud”.⁵

Vi måste också ha tro nog att undervisa våra barn och inbjuda dem att hålla buden. Vi bör inte låta deras val försvaga vår tro. Vår värdighet mäts inte efter deras rättfärdighet. Lehi gick inte miste om välsignelsen av att få äta av frukten från livets träd bara för att Laman och Lemuel vägrade att ta del av dess frukt. Ibland känner vi som föräldrar att vi har misslyckats när våra barn begår misstag eller går vilse. Ingen förälder har misslyckats som gör sitt bästa för att älska, undervisa, be för och ta hand om sina barn. Deras tro, böner och ansträngningar helgas till deras barns bästa.

Herren vill att vi som föräldrar ska hålla hans bud. Han har sagt: ”[Undervisa] dina barn om ljus och sanning efter befallningarna … Sätt ditt hus i ordning … Se till, att [du] äro flitigare och mera sysselsatt hemma”.⁶

Jag vill påminna oss alla i dag om att ingen familj har nått fullkomlighet. Alla familjer är underkastade jordelivets villkor. Vi har alla fått oss tilldelade handlingsfrihetens gåva – att själva få välja och lära av följderna av våra val.

Vi kan alla få uppleva att en äkta hälft, ett barn, en förälder eller en släkting lider på ett eller annat sätt – mentalt, fysiskt, känslomässigt eller andligt – och vi kan själva få gå igenom sådana prövningar. Jordelivet är inte lätt.

Varje familj har sina egna speciella omständigheter. Men Jesu Kristi evangelium har ett svar på varje utmaning, och därför måste vi undervisa våra barn om det.

Familjen: Ett tillkännagivande för världen förkunnar:

”Föräldrar har ett heligt ansvar att uppfostra sina barn i kärlek och rättfärdighet, att sörja för deras fysiska och andliga behov, att lära dem älska och tjäna varandra, att hålla Guds bud och vara laglydiga medborgare var än de bor. Män och hustrur – mödrar och fäder – kommer att stå till svars inför Gud för hur de uppfyller dessa plikter.”⁷

Fullgörandet av dessa skyldigheter är lösningen på hur vi ska beskydda våra familjer i dessa sista dagar.

Mose gav rådet: ”Du skall inskärpa [dessa ord] hos dina barn och tala om dem när du sitter i ditt hus och när du går på vägen, när du lägger dig och när du stiger upp.”⁸ Våra familjer bör ständigt vara i våra tankar.

Mose förstod behovet av ständig undervisning, för han växte upp under svåra tider. Vid tiden för Moses födelse hade Farao tillkännagett att varje nyfödd hebreisk pojke i Egypten skulle kastas i floden. Men Moses föräldrar tog allvarligt på sina plikter som föräldrar.

Skrifterna lyder: ”I tron hölls Mose efter sin födelse gömd av sina föräldrar i tre månader … [och hans föräldrar] lät sig inte skrämmas av kungens påbud.”⁹ När Mose blev för gammal för att kunna hållas gömd tillverkade Jokebed, hans mor, en sinnrik korg av papyrus och gjorde den vattentät med jordbeck och tjära och lade sin son i den. Hon styrde den lilla farkosten ner längs floden, till en säker plats – till den plats där faraos dotter badade.

Jokebed, som inte lämnade något åt slumpen, skickade också dit en inspirerad hjälpare, sin dotter Miriam, för att hålla uppsikt. När Faraos dotter, prinsessan, fann barnet, erbjöd Miriam sig modigt att gå efter en hebreisk amma. Denna amma var Jokebed, Moses mor.¹⁰

Tack vare hennes trofasthet kunde Moses liv räddas. Med tiden lärde han sig vem han verkligen var, och han lämnade Egypten ”utan att frukta för kungens vrede”.¹¹

Jag förenar mig med trofasta föräldrar överallt och betygar med dem att vi verkligen vet vilka vi är, vi förstår vårt ansvar som föräldrar och vi fruktar inte för mörkrets furstes vrede. Vi litar på Herrens ljus.

Liksom Jokebed fostrar vi våra barn i en ogudaktig och fientlig värld – en värld som är lika farlig som det egyptiska hovet som Farao regerade över. Men liksom Jokebed väver vi också runt våra barn en skyddande korg – en farkost som kallas ”familjen” – och leder dem till säkra platser där vår undervisning kan förstärkas, till hemmet och till kyrkan.

Slutligen leder vi dem till det främsta av alla hus för lärdom, det heliga templet, där de en dag, omgivna av sina trofasta familjemedlemmar, kan knäfalla för att beseglas för tid och evighet till en värdig livskamrat. Det som de lärde sig av oss kommer de att lära sina barn, och verket att skapa eviga familjer fortsätter.

Ibland, när vi inte har våra barn på nära håll, förser Herren dem med en inspirerad ”Miriam” som vakar över dem – speciella medhjälpare utanför familjen, till exempel prästadöms- och biorganisationsledare, lärare, släktingar och sanna vänner. Ibland manar Anden oss som föräldrar att söka speciell hjälp förutom den vi själva kan ge, genom att använda oss av läkare och utbildade terapeuter. Anden talar om när och hur sådan hjälp behövs.

Men den bästa hjälpen för våra familjer kommer genom evangeliet – från vår himmelske Fader, genom den Helige Andens vägledning, som lärdomar och principer samt genom prästadömet. Låt mig få dela med mig av fem viktiga faktorer i föräldraskapet som kan hjälpa oss att stärka våra familjer.

Håll familjeråd. Ibland är vi rädda för våra barn – rädda att rådgöra med dem av fruktan för att såra dem. Det finns ovärderliga välsignelser att få genom att hålla råd tillsammans med familjen och visa ett äkta intresse för hur det går för våra familjemedlemmar. Då och då kan familjeråden innefatta alla i familjen och ingå i hemaftonen eller då man samlats i andra särskilda sammanhang. Men vi bör ha regelbundna råd med vart och ett av våra barn för sig.

Utan dessa enskilda råd tillsammans med våra barn är det lätt för dem att tro att pappa och mamma, eller morfar och mormor, inte förstår eller bryr sig om de utmaningar de står inför. När vi lyssnar med kärlek och avstår från att avbryta, hjälper oss Anden att förstå hur vi kan hjälpa och undervisa våra barn.

Vi kan till exempel lära dem att de kan välja sina handlingar, men inte följderna av dessa handlingar. Vi kan också på ett vänligt sätt hjälpa dem förstå vad följderna av deras handlingar kan bli i deras liv.

Ibland när de inte bryr sig om vår undervisning och när våra förväntningar inte uppfylls, behöver vi påminna oss själva om att lämna vårt hjärtas dörr öppen.

I liknelsen om den återfunne sonen finner vi en kraftfull lärdom för familjer och särskilt för föräldrar. Sedan den yngste sonen kommit ”till besinning”¹² beslöt han sig för att återvända hem.

Hur visste han att hans far inte skulle avvisa honom? Därför att han kände sin far. Under de oundvikliga missförstånden, konflikterna och dumheterna i hans ungdomsår kan jag se hans far där med ett medkännande och ömt hjärta, ett mjukt svar, ett lyssnande öra och en förlåtande omfamning. Jag kan också tänka mig att sonen visste att han kunde komma hem, för han visste vad slags hem som väntade honom. För det står i skriften: ”Medan han ännu var långt borta, fick hans far se honom och förbarmade sig över honom. Fadern skyndade emot honom, föll honom om halsen och kysste honom.”¹³

Jag vittnar om att vår himmelske Fader håller dörren öppen. Jag vittnar också om att det aldrig är för sent att öppna dörren mellan oss och våra barn med enkla ord som ”jag älskar dig”, ”jag är ledsen” och ”förlåt mig, kära du”. Vi kan börja idag med att skapa ett hem till vilket de vill återvända.

Vi kan också hjälpa våra lydiga barn att hålla förlåtelsens dörr öppen genom att uttrycka vår kärlek och uppskattning för dem och genom att hjälpa dem att glädjas över sina syskons omvändelse.

Med dörren öppen till vårt hjärta kan vi lära oss hur vi kan tillämpa skrifterna på oss själva.

Vi talar ofta om att undervisa våra barn ur skrifterna, men hur gör vi det?

För flera år sedan undervisade jag vår unge son om livet och om Jareds broders upplevelser. Även om berättelsen var spännande var han inte särskilt intresserad. Då frågade jag honom vad berättelsen betydde för honom personligen. Det betyder så mycket när vi frågar våra barn: ”Vad betyder det för dig?” Han svarade: ”Vet du, det skiljer sig inte mycket från det som Joseph Smith gjorde i den heliga lunden, när han bad och fick svar.”

Jag sade: ”Du är ungefär lika gammal som Joseph Smith var. Tror du att en sådan bön som hans skulle kunna hjälpa dig?” Plötsligt talade vi inte bara om forntidshistoria i ett avlägset land. Vi talade om vår son – om hans liv, hans behov och om hur bön kan hjälpa honom.

Som föräldrar är det vårt ansvar att hjälpa våra barn att ”tillämpa … all helig skrift [ja, varje del av Jesu Kristi evangelium] på oss [och på våra barn] … till nytta och lärdom [för våra familjer]”.¹⁴

Tillämpar vi allt vad våra barn lär sig om evangeliet på deras verkliga behov i livet? Undervisar vi dem om den Helige Andens gåva, om omvändelse, om försoningen, om sakramentet och om hur sakramentsmötet kan välsigna dem då de möter utmaningarna i sitt liv? Formella undervisningstillfällen räcker inte till för att vi ska kunna lära våra barn allt de behöver veta. Vi måste därför ta vara på dagliga tillfällen att undervisa.

Dessa tillfällen är ovärderliga. De kommer när vi arbetar, leker och kämpar tillsammans. När de uppstår kan Herrens ande hjälpa oss med vad vi ska säga och hjälpa våra barn att ta emot vår undervisning.

Vilken glädje och vilken välsignelse att ha Anden i vårt hem! Och vilken välsignelse det är att kunna inbjuda den genom att be, studera skrifterna, tala vänligt till och visa uppskattning för varandra! Låt oss bereda oss för sådana undervisningstillfällen genom att be så som Alma bad för sin son, ”med mycken tro”¹⁵ och hela vår själs kraft genom att fasta, rannsaka skrifterna, omvända oss från våra synder och låta den Helige Anden fylla vårt hjärta med kärlek, förlåtelse och medkänsla. Och då kommer den att fylla vårt hem. Låt oss förlita oss på den gode Herden.

Moses mor, Jokebed, ledde sin son längs floden med tro på våra ”själars herde”.¹⁶ Som föräldrar kan också vi lita på att den gode Herden kan leda och styra oss. Jesaja lovade att Herden varsamt ska föra dem fram som har ansvar för de unga.¹⁷

Han hjälper oss att lita på och ära handlingsfrihetens, motsatsernas och försoningens principer, även då våra barn gör okloka val. Genom sin Ande hjälper han oss att lära våra barn att klara varje utmaning, prövning och motgång i livet genom att komma ihåg vilka de är – Guds barn. Vi inspireras med sätt att hjälpa dem att ta på sig ”hela Guds vapenrustning”¹⁸ så att de kan motstå ”den ondes alla brinnande pilar”¹⁹ med ”trons sköld”²⁰ och ”Andens svärd”.²¹ Då våra barn är andligen beväpnade och styrkta välsignar han dem att trofast uthärda till änden och återvända hem, värdiga att stå och leva i vår himmelske Faders närhet för evigt.

Under tiden som går sörjer vi över att se våra familjemedlemmar utsättas för jordelivets slungor och pilar. Men vi kommer att förundras över den oändliga kärlek som vår Frälsare förunnar dem. Tack vare honom behöver inte svårigheterna besegra eller förgöra dem, utan göra dem milda, starka och helgade.

För föräldrar och familjer överallt i världen vittnar jag om att Herren Jesus Kristus är mäktig att frälsa. Han är Läkaren, Återlösaren, den undsättande Herden som lämnar de nittionio för att hitta den förlorade. Om vi söker frälsning för några speciella i vår egen familj, så bär jag vittne om att de är inom hans räckhåll. Vi hjälper honom att nå dem genom att trofast leva efter evangeliet, beseglas i templet och vara trogna de förbund vi ingår där.

Föräldrar kan hämta stor tröst i det äldste Orson F Whitney sade när han berättade om något Joseph Smith undervisat om:

Profeten Joseph Smith förklarade – och aldrig har han lärt en mer trösterik lärosats – att trofasta föräldrars eviga beseglingar och de gudomliga löften som givits dem för modigt arbete för sanningens sak, skulle inte bara frälsa dem själva, utan likaledes deras avkomma. Även om några av fåren kanske går vilse, har Herden ögonen på dem, och förr eller senare får de känna den gudomliga Försynens långa arm sträcka sig efter dem och föra dem tillbaka till fårahuset. Var sig det sker i detta liv eller i nästa kommer de att återvända. De kommer att få lida för sina synder, och kanske vandra på en törnbeströdd stig. Men om denna till sist leder dem, liksom den ledde den ångerfulle förlorade sonen, till en kärleksfull och förlåtande faders hjärta och hem, kommer den smärtsamma upplevelsen inte att ha varit förgäves. Be för era obetänksamma och olydiga barn; håll fast vid dem med er tro. Fortsätt hoppas, fortsätt förtrösta, tills ni ser Guds frälsning.²²

Jag bär mitt särskilda vittnesbörd om att Jesus Kristus gav sitt liv, att han gjorde det möjligt för jordens alla familjer att uppnå frälsning och upphöjelse. Med en förälders djupa känsla vill jag ge uttryck för den kärlek vår himmelske Fader hyser för er och er familj.

Må vi samla våra kära omkring oss, ”omgjorda [oss], [och] ta mod igen, vår Gud de sina bistår än”. Med tro, mod och kärlek kommer familjer att verkligen vara tillsammans för evigt. Om detta vittnar jag i Jesu Kristi namn, amen.