Försoningen och en själs värde

I januari i år drabbades min familj av en stor förlust när mitt barnbarn Nathan omkom i en flygolycka. Nathan verkade i den rysktalande Baltikum-missionen. Han älskade människorna och visste att det var ett privilegium att tjäna Herren. Tre månader efter det att jag förrättade hans eviga vigsel till hans käresta Jennifer tog olyckan hans liv. När Nathan lämnade jordelivet och togs ifrån oss så plötsligt vände vi vårt hjärta och sinne mot Herren Jesu Kristi försoning. Trots att det är omöjligt för mig att uttrycka hela innebörden i Kristi försoning, hoppas jag att jag kan förklara vad hans försoning betyder för mig och min familj och vad det också kan betyda för er och er familj.

Frälsarens oskattbara födelse, liv, försoning i Getsemane örtagård, lidande på korset, hans begravning i Josefs grav och hans underbara uppståndelse, blev än mer verkliga för oss. Frälsarens uppståndelse försäkrar oss alla om att vi en dag kommer att följa i hans fotspår och uppstå vi med. Vilken frid, vilken tröst, ligger inte i denna stora gåva som vi får genom Jesu Kristi ömma nåd, mänsklighetens Frälsare och Återlösare. Tack vare honom vet vi att vi kommer att träffa Nathan igen.

Inget uttryck för kärlek är större än den ädla försoning som Guds Son utförde. Utan vår himmelske Faders plan, som utarbetades innan världen var, skulle alla människor – forntida, nutida och framtida – i sanning ha varit utan hopp om evigt framåtskridande. På grund av Adams överträdelse skildes den dödliga människan från Gud (se Rom 6:23) och skulle förbli åtskild om inte en utväg hittades som kunde vinna seger över döden. Vägen skulle inte vara lätt, för den krävde ett ställföreträdande offer av En som var syndfri och som därför kunde ta på sig världens synder.

Tack och lov uppfyllde Jesus Kristus modigt detta i det forna Jerusalem. Där, i Getsemane örtagårds stilla enskildhet, knäböjde han bland de knotiga olivträden och på ett ofattbart sätt, som ingen av oss till fullo kan förstå, tog Frälsaren på sig världens synder. Trots att hans liv var rent och utan synd betalade han det slutgiltiga priset för synder – dina, mina och alla andras som har levt på jorden. Hans mentala, känslomässiga och andliga ångest var så stor att den fick honom att blöda ur varje por. (Se Luk 22:44; L&F 19:18.) Ändå led Jesus villigt så att vi alla kan bli renade – genom vår tro på honom, omvändelse från våra synder, dop genom rätt prästadömsmyndighet, genom att motta den Helige Andens renande gåva genom konfirmation, samt genom att ta emot alla andra nödvändiga förordningar. Utan Herrens försoning skulle ingen av dessa välsignelser vara tillgängliga för oss, och vi skulle inte kunna bli värdiga eller förberedda att återvända för att bo i Guds närhet.

Frälsaren genomled sedan inkvisitionens plåga, svår misshandel och döden genom korsfästelse på Golgata. Det har nyligen diskuteras en hel del om detta, men ingen har tagit upp det betydelsefulla faktum att ingen hade makten att ta Frälsarens liv. Han gav det som lösen för oss alla. Som Guds Son hade han makten att förändra situationen. Ändå visar skrifterna tydligt att han utlämnade sig själv att gisslas, förnedras, plågas och slutligen korsfästas, på grund av sin stora kärlek till människornas barn. (Se 1 Nephi 19:9–10.)

Jesu Kristi försoning var en oumbärlig del av vår himmelske Faders plan för sin sons jordiska mission och för vår frälsning. Vilken stor tacksamhet bör vi inte känna över att vår himmelske Fader inte trädde emellan utan istället hejdade sin faderliga instinkt att rädda sin älskade son. Tack vare sin eviga kärlek till dig och mig lät han Jesus fullfölja sin förutordinerade mission att bli vår Återlösare. Uppståndelsens och odödlighetens gåva ges fritt genom Jesu Kristi ömma nåd till alla människor från alla tidsåldrar, oavsett deras goda eller onda gärningar. Och till dem som väljer att älska Herren och visa sin kärlek och tro på honom genom att hålla hans bud och göra sig värdiga försoningens alla välsignelser, skänker han det vidare löftet om upphöjelse och evigt liv, vilket är välsignelsen att bo i Guds och hans älskade Sons närhet i all evighet.

Vi sjunger ofta en psalm som uttrycker det jag känner när jag begrundar Frälsarens generösa försoningsoffer:

Jesus Kristus, mänsklighetens Frälsare och Återlösare, är inte död. Han lever – Guds uppståndne Son lever – det är mitt vittnesbörd, och han leder sin kyrka idag.

Under våren 1820 belyste en ljuspelare en lund i norra delen av staten New York. Vår himmelske Fader och hans älskade Son uppenbarade sig för profeten Joseph Smith. Denna upplevelse påbörjade återställelsen av kraftfulla doktrinära sanningar som hade varit förlorade i århundraden. Bland de sanningar som hade fördunklats av avfallets mörker, fanns den gripande verkligheten att vi alla är andliga söner och döttrar till en kärleksfull Gud och att han är vår Fader. Vi är en del av hans familj. Han är inte en Fader på ett symboliskt eller poetiskt sätt. Han är i sanning våra andars Fader. Han bryr sig om var och en av oss. Trots att denna värld har ett sätt att försvaga och nedvärdera män och kvinnor, är det ett faktum att vi alla är av kunglig, gudomlig härkomst. I denna oöverträffade händelse, när Fadern och Sonen kom till den heliga lunden, var det första ord som allas vår Fader yttrade Josephs eget namn. Sådan är vår Faders personliga relation till var och en av oss. Han vet vad vi heter och längtar efter den dagen vi är värdiga att återvända för att bo hos honom.

Genom profeten Joseph Smith kom evangeliets återställelse. Herren Jesus Kristus har återigen uppenbarat, genom sin utvalde profet, förordningarna och den prästadömsmyndighet som krävs för att förläna dessa till frälsning för alla dem som tror.

En annan profet i en annan tid fick se ”jordens nationer”. (Moses 7:23) ”Herren visade Enok allt, ja, ända till världens ände”. (Moses 7:67) Enok såg också att Satan ”hade en stor kedja i handen och den beslöjade hela jordytan med mörker. Han [Satan] såg upp och skrattade”. (Moses 7:26)

Av allt som Enok såg var det en sak som mer än allt annat tycktes ha fångat hans uppmärksamhet. Enok såg hur Gud ”såg på återstoden av folket, och han grät”. (Moses 7:28) Den heliga uppteckningen låter sedan Enok om och om igen fråga: ”Huru kommer det sig, att du kan gråta … Huru kommer det sig, att du kan gråta …” (Moses 7:29, 31)

Herren svarade Enok: ”Se dessa dina bröder. De äro mina händers verk … Till dina bröder har jag sagt och även bjudit att älska varandra och att välja mig, sin Fader, men se, de äro kärlekslösa och hata sitt eget blod.” (Moses 7:32–33)

Enok såg de sista dagarnas tillstånd. Han och andra tidiga profeter visste att det är endast då vi accepterar försoningen i vårt liv och strävar efter att leva efter evangeliet som vi kan möta livets prövningar och finna frid, glädje och lycka. Att börja förstå denna stora gåva bör vara varje Guds barns enskilda mål.

Bröder och systrar, jag tror att om vi verkligen förstod Herren Jesu Kristi försoning så skulle vi förstå hur dyrbar var och en av Guds söner och döttrar är. Jag tror att vår himmelske Faders eviga mål för sina barn oftast uppnås genom de små och enkla saker vi gör för varandra. Mitt i det engelska ordet för försoning finns ordet ”en”. Om varje människa kunde förstå detta skulle det aldrig finnas en enda person som vi inte skulle bry oss om, oavsett ålder, ras, kön, religion eller social och ekonomisk position. Vi borde sträva efter att efterlikna Frälsaren och borde aldrig vara ovänliga, likgiltiga, respektlösa eller okänsliga mot andra.

Om vi verkligen förstod försoningen och varje själs eviga värde, skulle vi söka efter den förvillade pojken och flickan och varje annat förvillat Guds barn. Vi skulle hjälpa dem att förstå hur mycket Kristus älskar dem. Vi skulle göra allt vi kan för att hjälpa dem att förbereda sig för att ta emot evangeliets frälsande förordningar.

Om församlings- och grensledare hade Kristi försoning främst i sitt sinne, så skulle säkert ingen ny eller återaktiverad medlem någonsin försummas. Eftersom varje själ är så värdefull, skulle de rådgöra med varandra för att se till att alla får undervisning om Jesu Kristi evangeliums lära.

När jag tänker på Nathan och hur mycket han betyder för oss, inser och känner jag tydligare hur mycket vår himmelske Fader måste bry sig om alla sina barn. Vi vill inte att Gud ska gråta på grund av att vi inte gjorde allt vi kunde för att dela med oss av evangeliets återställda sanningar till hans barn. Det är min bön att var och en av våra ungdomar kommer att försöka förstå försoningens välsignelser och att de kommer att sträva efter att vara värdiga att tjäna Herren som missionär. Det finns säkert många fler äldre par och andra vars hälsa tillåter det, som ivrigt skulle önska tjäna Herren som missionärer om de bara begrundade innebörden av Herren Jesu Kristi försoningsoffer. Det var Jesus som sade: ”Om … så skulle ske, att I arbeten hela edert liv med att ropa omvändelse till detta folk och därigenom fören blott en enda själ till mig, huru storligen skolen I icke glädjas med honom i min Faders rike!” (L&F 18:15; kursivering tillagd.) Inte bara det, utan storligen skall Herren glädjas över den själ som omvänder sig! För var och en är dyrbar för honom.

Bröder och systrar, vår himmelske Fader sträcker sig efter oss genom vår Frälsares försoning. Han inbjuder alla att ”komma till Kristus, som är Israels Helige, och få del i hans frälsning och återlösningens kraft”. (Omni 1:26) Han har undervisat oss om att det är genom vår trofasta efterlevnad av evangeliets principer, genom att vi tar emot de återställda frälsande förordningarna, genom oavbrutet tjänande och genom att hålla ut intill änden, som vi kan återvända till hans heliga närhet. Vad annat i världen kan ens komma i närheten av att vara lika viktigt som att veta detta?

Tråkigt nog i dagens värld bedöms en persons värde ofta av storleken på den grupp han eller hon når ut till. Det är på det sättet som media- och sportprogram betygsätts, hur en företagsledare ibland tillsätts och ofta hur en position i regeringen uppnås. Kanske är det därför som ”faderns”, ”moderns” och ”missionärens” roll sällan får stående ovationer. Fäder, mödrar och missionärer arbetar i mycket små grupper. Men i Herrens ögon är det kanske bara en storleksgrupp som är av varaktig betydelse – och det är just en person, var och en, du, jag och var och en av Guds barn. Det intressanta med försoningen, som är obegränsad och evig, är att den tillämpas individuellt – en person i taget.

Barnens sång ”Jag är Guds lilla barn” (Psalmer, nr 194) genljuder av evighetens musik. Vi är Guds barn. Var och en av oss är dyrbar och kan göra så att Herren Gud Allsmäktig känner fullständig glädje, om vi är trofasta, eller så att han gråter, om vi inte är det.

Det som den uppståndne Fräsaren sade till nephiterna skulle kunna sägas till oss idag:

”’Välsignade ären I för eder tros skull. Se, nu är min glädje fullkomlig.’

När han hade sagt dessa ord, grät han, och mängden bar vittne därom, och han tog deras små barn ett efter ett och välsignade dem och bad till Fadern för dem.” (3 Nephi 17:20–21, kursivering tillagd.)

Bröder och systrar, underskatta aldrig, aldrig, hur dyrbar var och en är. Kom alltid ihåg Herrens enkla förmaning: ”Om ni älskar mig, håller ni fast vid mina bud”. (Joh 14:15) Sträva alltid efter att leva värdigt alla heliga välsignelser som Herren Jesu Kristi försoning innebär. I vår sorg när vår käre Nathan togs bort ifrån oss har vi fått den frid som endast vår Frälsare och Återlösare kan ge. Min familj har vänt sig till honom, en efter en, och vi sjunger nu med ökad uppskattning och insikt:

Mina kära bröder och systrar, må ni ge till andra och själva motta varje välsignelse som Herren Jesu Kristi försoning erbjuder, är min ödmjuka bön, i Jesu Kristi namn, amen.