Håll dig på den rätta vägen

Mina kära unga vänner, ni vackra unga kvinnor, vi har hört inspirerande vittnesbörd och underbara tal från Unga kvinnors presidentskap. Vilka begåvade och kunniga ledare! Bakom dem står en generalkommitté av samma slag och dessa leder tillsammans detta stora program för unga kvinnor, som sträcker sig över hela världen.

Det är nu min tur att tala till er, och jag vet knappt vad jag ska säga. Ni överväldigar mig med ert antal. Flera tusen av er är här i det stora konferenscentret. Det finns byggnader i närheten där fler sitter. Det här mötet når till möteshus i många länder på denna stora vida jord.

Det finns så många av er. Mitt hjärta ömmar för er. Jag uppskattar er. Jag hedrar er. Jag respekterar er. Vilken fantastisk, positiv kraft ni är.

Ni är nutidens styrka, framtidens hopp.

Ni är summan av alla generationer som gått före, löftet om allt som ska komma härefter.

Ni ska veta att ni inte är ensamma i denna värld, ni har hört det förut. Det finns hundratusentals av er. Ni bor i många länder. Ni talar olika språk. Och var och en av er har något gudomligt inom sig.

Ni står inte tillbaka för någon. Ni är Guds döttrar.

Ni har fått som er födslorätt något vackert, heligt och gudomligt. Glöm aldrig detta. Er evige Fader är universums store Mästare. Han regerar över allt, men han lyssnar också på era böner som hans döttrar och hör er när ni talar med honom. Han besvarar era böner. Han lämnar er inte ensamma.

I stilla stunder tänker jag på framtiden med alla dess underbara möjligheter och med alla dess fruktansvärda frestelser. Jag undrar vad som ska hända er under de närmaste tio åren. Var kommer ni att vara? Vad kommer ni att göra? Det beror på de val ni gör, av vilka en del kan tyckas oviktiga just då, men som får oerhörda följder.

Någon har sagt: ”Valet att göra rätt eller fel idag kan påverka hela evigheten.” (James Freeman Clarke, i Elbert Hubbard’s Scrap Book [1923], s 95)

Ni har förmågan att bli vad ni än bestämmer er för. Ni har ett sinne, en kropp och en ande. När dessa tre samarbetar kan ni gå den rätta vägen som leder till framgång och glädje. Men det krävs arbete, uppoffringar och tro.

Bland annat måste jag påminna er om att ni måste skaffa er all den utbildning ni kan. Livet har blivit så komplext och tävlingsinriktat. Ni får inte anta att ni har en självskriven karriär. Ni förväntas anstränga er och använda era bästa talanger för att uppnå den underbara framtid ni har möjlighet till. Ibland får ni troligen uppleva svåra besvikelser. Men det finns hjälpsamma händer längs vägen, många händer, som ger uppmuntran och styrka att gå framåt.

Häromdagen var jag på sjukhuset för att besöka en kär vän. Jag iakttog sjuksköterskorna som arbetade där. De var mycket kunniga. Jag fick intrycket att de visste allt om vad som hände och vad de skulle göra åt det. De var väl utbildade, och det syntes. Ett inramat motto satt på väggen i varje rum. Där stod: ”Vi försöker bli bäst.”

Vilken oerhörd skillnad en utbildning utgör. Utbildning är möjligheternas nyckel. Med den följer utmaningen att tillväxa i kunskap samt disciplinens styrka och kraft. Du har kanske inte pengar till att skaffa dig all den utbildning du önskar. Se till att pengarna räcker så långt som möjligt och dra fördel av stipendier, donationer, understöd och lån som du har möjlighet att betala tillbaka.

Detta är orsaken till att Ständiga utbildningsfonden upprättades. Vi insåg att några dollar kunde betyda oerhört mycket för unga män och unga kvinnor och ge dem möjlighet till utbildning. Mottagarna skaffar sig sin utbildning och återbetalar lånet så att någon annan kan få samma möjlighet.

Hittills har vi erfarit att utbildningen resulterar i en lön som är tre eller fyra gånger så hög som den var utan utbildning. Tänk på det!

Det här programmet är inte tillgängligt överallt, men det finns nu där en del av er bor, och där det finns kan det visa sig vara till stor välsignelse i ert liv.

När du vandrar på livets väg, så var noga i valet av vänner. De kan hjälpa eller stjälpa. Var generös när det gäller att hjälpa de mindre lyckligt lottade och de nödlidande. Men skaffa dig vänner av ditt eget slag, vänner som uppmuntrar dig, ställer upp för dig, lever som du vill leva, som tycker om samma slags underhållning och som motstår det onda som du är besluten att motstå.

För att genomföra sin lycksalighetsplan planterade den store Skaparen inom oss en instinkt som gör pojkar intresserade av flickor och flickor intresserade av pojkar. Denna starka drift kan leda till vackra upplevelser, men kan också leda till fruktansvärt hemska upplevelser. Då vi ser ut över världen, tycks det som om moralen har slängts åt sidan. Överträdandet av gamla normer har blivit vanligt. Den ena studien efter den andra visar att man övergett gamla beprövade principer. Självdisciplinen har glömts bort och lösaktigheten har blivit alldeles för utbredd.

Men, mina kära vänner, vi kan inte acceptera det som blivit vanligt i världen. Ni, som medlemmar av kyrkan, har högre och mera krävande normer. Liksom en röst från Sinai förkunnas: Du skall icke ge dig hän åt sådant. Du skall hålla dina lustar under kontroll. För er finns ingen framtid i någon annan kurs. Jag vill mildra detta med att säga att Herren gett oss möjlighet till omvändelse och förlåtelse. Dock kan eftergivenhet mot frestelser bli som ett sår som aldrig tycks läka och alltid lämna ett fult ärr.

Anständighet i klädsel och uppträdande hjälper oss motstå frestelser. Det kan vara svårt att hitta passande kläder, men med lite ansträngning går det. Ibland önskar jag att alla flickor hade tillgång till symaskin och utbildning i att sy. Då kunde de sy egna, tilldragande kläder. Jag antar att det är en orealistisk önskan. Men jag tvekar inte att säga att man kan vara tilldragande utan att vara oanständig. Ni kan vara uppfriskande, livliga och vackra i klädsel och uppträdande. Er dragningskraft hos andra kommer av er personlighet, som är summan av era olika egenskaper. Var lyckliga. Le mot världen. Ha roligt. Men dra upp fasta gränser, en linje i sanden så att säga, som ni inte går över.

Herren talar om dem som vägrar ta emot råd och som ”snubbla och falla, när stormarna bryta lösa, vindarna blåsa och regnet faller på deras hus”. (L&F 90:5)

Håll er borta från sjaskig underhållning. Den kan verka tilldragande men är alltför ofta nedbrytande. Jag vill inte verka pryd i de här frågorna. Jag vill inte anses som glädjedödare. Jag vill inte bli sedd som en gammal man som inte vet något om ungdomen och deras problem. Jag tror jag vet en hel del om sådant, och det är av hjärtat och av kärlek som jag vädjar till er att hålla er på den rätta vägen. Ha roligt med goda vänner. Sjung och dansa, bada och fotvandra, engagera er i projekt tillsammans och lev livet med entusiasm och glädje.

Respektera era kroppar. Herren har sagt att de är tempel. Det finns så många i dag som vanställer sin kropp med tatueringar. Så kortsynt. De märker en för livet. När de väl är på plats, kan de inte tas bort utom med en svår och kostsam metod. Jag kan inte förstå varför någon flicka vill underkasta sig något sådant. Jag vädjar till er att undvika att förstöra er på så sätt.

Och på tal om att undvika, vill jag återigen nämna droger. Experimentera inte med dem. Håll er borta från dem som om de vore en hemsk sjukdom, vilket de ju är.

Tro aldrig att ni kan klara er på egen hand. Ni behöver Herrens hjälp. Tveka aldrig att gå ner på knä i enskildhet och tala med honom. Vilken förunderlig och härlig sak bönen är. Begrunda detta. Vi kan faktiskt tala med vår Fader i himlen. Han hör och svarar, men vi måste lyssna efter svaret. Inget är för allvarligt och inget för oviktigt för att tas upp med honom. Han sade: ”Kom till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor, så skall jag ge er vila.” (Matt 11:28) Han fortsätter: ”Ty mitt ok är milt, och min börda är lätt.” (Matt 11:30)

Det betyder helt enkelt att när allt kommer omkring är hans väg lätt att uthärda och hans stig lätt att gå. Paulus skrev till romarna: ”Ty Guds rike består inte i mat och dryck utan i rättfärdighet och frid och glädje i den helige Ande.” (Rom 14:17)

Er tro på Herren Jesus Kristus måste vara en fyrbåk framför er, en polstjärna i skyn.

President George Albert Smith brukade tala om att stanna på Herrens sida av linjen. Detta är så viktigt.

För många år sedan återgav jag en berättelse vid en konferens, som jag tror jag ska upprepa. Den handlar om en basebollspelare. Jag inser att en del av er på olika platser i världen inte vet så mycket om baseboll. Ni bryr er inte alls om den sporten. Men den här berättelsen har något oerhört viktigt att lära oss.

Det här var 1912. Man spelade om mästerskapstiteln, och detta var sista matchen, som skulle avgöra vilka som skulle vinna serien. Det stod 2-1 till New York Giants som spelade ute. Boston Red Sox skulle slå. Slagmannen fick iväg en hög lyra. Två New York-spelare sprang för att ta den. Fred Snodgrass, som var centerfältspelare, signalerade till sin lagkamrat att han skulle ta den. Han stod rakt under bollen, och den hamnade i hans handske. Men han höll inte kvar den. Bollen gick rakt igenom hans grepp och föll till marken. Ett vrål hördes från läktaren. Fansen kunde inte fatta att Snodgrass hade tappat bollen. Han hade fångat hundratals lyror tidigare. Men nu, i det kritiska ögonblicket, tappade han bollen. Matchen fortsatte och Red Sox vann mästerskapstiteln.

Snodgrass kom tillbaka följande säsong och spelade lysande i nio år till. Han levde till åttiosex års ålder och dog 1974. Men i sextiotvå år, efter detta enda misstag, kunde han, när han presenterades för någon, vänta sig kommentaren: ”Ja visst, det var ju du som tappade bollen.”

Olyckligtvis ser vi ständigt folk som tappar bollen. Vi har studenten som tycker han klarar sig bra, och som sedan under slutexamens press blir underkänd. Vi har föraren som är ytterst försiktig. Men som på grund av ett ögonblicks ouppmärksamhet blir inblandad i en tragisk olycka. Vi har den anställde som är pålitlig och som sköter sig bra. Men så plötsligt ställs han inför en frestelse som han inte kan motstå. Han får en stämpel på sig som aldrig tycks helt försvinna.

Vi har vredesutbrottet som på ett enda ögonblick förstör en långvarig vänskap. Vi har den lilla synden som på något sätt växer och till sist leder till separation från kyrkan.

Vi har det liv som levts i anständighet, och så kommer ett enda förgörande, ständigt spökande moraliskt svek, vars minne aldrig tycks förblekna.

Vid alla sådana tillfällen var det någon som tappade bollen. En person kan ha haft gott om självförtroende. Han eller hon kan ha blivit lite övermodig och tänkt: ”Jag behöver inte anstränga mig.” Men när han eller hon sträckte sig efter bollen, gick den rakt igenom greppet och föll till marken. Det finns omvändelse, javisst. Det finns förlåtelse, naturligtvis. Det finns en önskan att glömma. Men ibland lever minnet av den tappade bollen kvar mycket länge.

Och nu, kära underbara flickor, talar jag med en fars kärlek till er. Jag tackar er för att ni färdats så väl hittills. Jag vädjar till er att aldrig svika, att fatta ert beslut och stå fast och gå framåt utan att låta er avskräckas av motståndarens frestelser eller krafter som kan korsa er väg.

Jag ber att ert liv inte ska förspillas utan bära god och evig frukt. Åren går och jag kommer inte att vara här för att se vad ni har gjort med ert liv. Men det kommer att finnas många andra, så många andra, som räknar med er, vilkas frid och lycka beror av vad ni gör. Och ovan dem alla finns er Fader i himlen, som alltid kommer att älska er som sina döttrar.

Jag vill betona att om ni gör ett misstag så kan det bli förlåtet, det kan övervinnas, ni kan ta er igenom det. Ni kan gå vidare till framgång och glädje. Men jag hoppas att ni slipper sådana upplevelser, och jag är övertygad om att det blir så om ni beslutar er för och ber om styrkan att kunna gå den rätta vägen, som ibland kan synas ensam, men som leder till frid, lycka och översvinnlig glädje i detta liv och i det eviga livet.

Om detta ber jag i hans heliga namn som gav sitt liv för att göra det möjligt för oss att leva för evigt, ja, Herren Jesus Kristus, amen.