Äktenskapet och familjen: Vårt heliga ansvar

Jag var ganska nygift när jag och mina tre bröder samlades till ett sammanträde i min fars kontor. När mötet var över och vi var på väg att gå därifrån stannade pappa upp och sade till oss: ”Ni pojkar behandlar inte era fruar som ni borde, ni bör visa dem mer vänlighet och respekt.” Min fars ord trängde in i mitt innersta.

I dagens samhälle ser vi oändliga attacker på äktenskapet och familjen. De verkar vara motståndarens främsta mål för nedvärdering och förgörelse. I ett samhälle där äktenskap ofta skys, föräldraskap undviks och familjen förringas, är det vårt ansvar att ära vårt äktenskap, fostra våra barn och stärka våra familjer.

För att ära vårt äktenskap måste vi som äkta makar visa kärlek, respekt och hängivenhet mot varandra. Vi har fått en helig befallning att ”älska [vår] hustru av allt [vårt] hjärta och hålla [oss] till henne och ingen annan”. (L&F 42:22)

Profeten Malaki förkunnade: ”Herren har varit vittne mellan dig och din ungdoms hustru. Du har handlat trolöst mot henne, fastän hon är din maka, din hustru som du ingått förbund med … Så tag vård … och handla inte trolöst mot er ungdoms hustru.” (Malaki 2:14–15) Att få leva vårt liv med vår ungdoms hustru, hålla våra förbund, förvärva visdom och visa kärlek till varandra nu och i evigheten är verkligen en stor förmån.

Det påminner mig om uttrycket: ”Där en annans tillfredsställelse eller säkerhet är lika viktig som ens egen tillfredsställelse och säkerhet, där finns det kärlek.” (Harry Stack Sullivan, MD, Conceptions of Modern Psychiatry, [1940] s 42–43)

Äktenskapet är avsett att vara, och måste vara, en kärleksfull, bindande och harmonisk relation mellan man och kvinna. När man och hustru förstår att familjen är instiftad av Gud och att äktenskapet kan fyllas av löften och välsignelser som sträcker sig in i evigheten, övervägs sällan separation eller skilsmässa i medlemmars hem. Sådana par inser att de heliga förordningar och förbund som de ingick i Herrens hus ger dem möjlighet att återvända till Guds närhet.

Det är föräldrarnas heliga ansvar att ”fostra och förmana [barnen] i Herren”. (Ef 6:4) ”Det första bud som Gud gav Adam och Eva gällde deras möjlighet att som man och hustru bli föräldrar.” (Familjen: Ett tillkännagivande för världen”, Liahona, okt 1998, s 24.) Vårt ansvar gäller då inte bara vår makas välfärd utan utsträcker sig till kärleksfull omvårdnad av våra barn, för ”barn är en HERRENS gåva”. (Ps 127:3) Vi kan fatta beslutet att fostra våra barn i enlighet därmed och ”lära [dem] att bedja och att vandra uppriktigt för HERREN”. (L&F 68:28) Som föräldrar måste vi betrakta våra barn som gåvor från Gud och vara beslutna att göra våra hem till platser för kärlek, undervisning och omvårdnad av våra söner och döttrar.

President Thomas S Monson påminner oss: ”Ledarskapets mantel är inte en bekvämlighetens kappa utan en ansvarsfull roll … ’Ungdomar behöver färre kritiker och fler förebilder [att följa].’ Om hundra år kommer det inte att betyda något vilken bil vi hade, vilket sorts hus vi bodde i, hur mycket pengar vi hade på banken, inte heller vilka kläder vi bar. Men världen kanske kommer att vara lite bättre på grund av den roll vi spelade i ett barns liv.” (Pathways to Perfection, [1973] s 131)

Trots att vardagen ibland tröttar oss, gör oss otåliga eller för upptagna för våra barn, får vi aldrig glömma att vi har något ovärderligt i vårt hem – våra söner och döttrar. Det vi har för oss just då, en arbetsuppgift eller en ny bil är betydelsefullt, men bleknar i värde i jämförelse med en dyrbar ung själ.

Medan du fortfarande har ”söner och döttrar … dra dem till dig med lite mer förtjusning och en intensivare känsla av glädje”. (Death Be Not Proud, [1949], s 259)

President Harold B Lee berättade om en stor pedagog, Horace Mann, som ”talade under invigningen av en … pojkskola. I sitt tal sade han: ’Om denna skola, som kostat hundratusentals dollar, kan rädda en enda pojke, är den värd hela kostnaden.’ En av [Manns] vänner kom fram till honom vid slutet av mötet och sade: ’Du lät din entusiasm skena iväg med dig, eller hur? Du … sade att om denna skola, som kostade hundratusentals dollar, skulle rädda bara en pojke, skulle det vara värt hela kostnaden? Det kan du inte ha menat.’

Horace Mann såg på honom och svarade: ’Jo, min vän, Det vore det värt om den där pojken var min son, det vore det’.” (”Today’s Young People”, Ensign, juni 1971, s 61)

Att älska, beskydda och fostra våra barn är bland det mest betydelsefulla och evigt viktiga vi kan göra. Världsliga ägodelar förbleknar, dagens populäraste film eller sång försvinner in i morgondagen, men en son eller en dotter är evig.

”Familjen har en central roll i Skaparens plan för sina barns eviga bestämmelse.” (Familjen: Ett tillkännagivande för världen) Därför måste föräldrar och barn arbeta tillsammans i enighet för att stärka sina familjerelationer genom att utveckla dem dagligen.

En av mina bröder arbetade vid ett stort universitet. Han berättade om en student som var en framstående häcklöpare. Den unge mannen var blind. Rex frågade honom: ”Ramlar du aldrig?” ”Jag måste vara noga”, svarade idrottsmannen. ”Jag beräknar tiden mellan varje hopp. Jag glömde bort det en gång och slog nästan ihjäl mig.” Den unge mannen berättade sedan om de otaliga timmar som hans far hade ägnat under åren som gått till att undervisa, hjälpa och visa honom hur man löpte häck, ända tills han blev en av de bästa.

Hur skulle denne unge man kunna misslyckas med ett sådant lagarbete? – En far och en son.

Unga män och kvinnor, ni kan utöva ett gott inflytande i ert hem genom att hjälpa till att nå värdiga familjemål. Jag kommer aldrig att glömma en familjens hemafton för länge sedan, när vi lade namnet på var och en i familjen i en hatt. Namnet man plockade upp ur hatten blev ens ”hemliga vän” under veckan som följde. Ni kan tänka er vilken kärlek som fyllde mitt hjärta när jag kom hem efter arbetet den tisdagen. Jag hade lovat sopa garaget, men någon hade redan gjort det. Ett meddelande satt fast på garagedörren där det stod: ”Hoppas du haft en bra dag – din hemliga vän.” Och när jag gick och lade mig på fredagskvällen hittade jag mitt favoritgodis i sängen, försiktigt inlindat i tejp och vitt papper, tillsammans med en lapp: ”Pappa, jag älskar dig jättemycket! – Tack, din hemliga vän.” Och sen det bästa av allt, när jag kom hem från ett sent möte på söndagskvällen var middagsbordet vackert dukat och på servetten bredvid min plats stod det ”PAPPA, DU ÄR BÄST” i stora feta bokstäver och inom parentes ”din hemliga vän”. Håll familjens hemafton, för det är där evangeliet lärs ut, vittnesbörd formas och familjen stärks.

Trots att motståndaren försöker förstöra de viktigaste beståndsdelarna i ett lyckligt äktenskap och en rättfärdig familj, vill jag försäkra er att Jesu Kristi evangelium ger oss de redskap och den undervisning vi behöver för att bekämpa och besegra fienden i detta krig. Om vi bara är villiga att ära vårt äktenskap genom att visa mer kärlek och osjälviskhet mot vår make eller maka, fostra våra barn genom mild övertalning och den skickliga lärare som kallas exempel, och stärka vår familjs andlighet genom att ständigt hålla hemafton, bön och skriftstudier tillsammans, så vittnar jag för er att den levande Frälsaren, Jesus Kristus, kommer att leda oss och skänka oss seger i vår strävan att uppnå en evig familj. Om detta vittnar jag, i Jesu Kristi namn, amen.