Stå obefläckad inför Herren

För många år sedan satt min äventyrslystne son Jeff och jag klockan ett på morgonen i en gammal buss som skumpade grusvägen fram någonstans i Mellanamerika. Vi tog den tidiga bussen därför att det var den enda bussen den dagen. En halvtimme senare stannade chauffören för två missionärer. När de steg på frågade vi dem vart i all världen de var på väg så tidigt. Till en zonkonferens! Och de var fast beslutna att göra vad som än krävdes för att komma dit. Klockan två steg ytterligare två äldster på bussen och kramade entusiastiskt om sina medmissionärer. Detta upprepades varje halvtimme allteftersom bussen körde uppför den avsides liggande bergsvägen. Klockan fem på morgonen hade vi 16 av Herrens bästa missionärer som medpassagerare och värmdes av den ande de förde med sig.

Plötsligt tvärbromsade bussen. En massiv hög med lera hindrade vidare färd. Jeff sade: ”Vad ska vi nu ta oss till, pappa?” Våra vänner Stan, Eric och Allan hade samma bekymmer. Just då ropade zonledaren: ”Kom igen, äldster, inget ska hindra oss!” Och de skyndade sig av bussen! Vi tittade på varandra och sade: ”Vi följer äldsterna!” Och vi klafsade alla oss fram genom jordskredet och försökte hålla jämna steg med missionärerna. Händelsevis stod det en lastbil på andra sidan så vi hoppade alla upp på den. Efter några kilometer stoppades vi av ytterligare ett jordskred. Ännu en gång plöjde sig äldsterna fram med resten av oss i hälarna. Men den här gången fanns det ingen lastbil. Oförskräckt sade zonledaren: ”Vi ska dit där det är meningen att vi ska vara, om vi så ska gå resten av vägen.” Många år senare berättade Jeff för mig hur mycket dessa missionärer och detta fotografi inspirerade honom när han tjänade Herren i Argentina.

Även om vi klarade av jordskreden var vi alla nersmutsade med gyttja. Missionärerna var aningen nervösa vid tanken på att de skulle stå inför sin president på zonkonferensen där han och hans hustru skulle kontrollera deras utseende noggrant.

När ni och jag klafsar genom livets jordskred kan inte heller vi undvika att vägen fram få en och annan gyttjefläck på oss. Men vi vill inte stå smutsiga inför Herren.

När Frälsaren uppenbarade sig i det forntida Amerika sade han: ”Omvänden eder, alla världens ändar, och kommen till mig och låten döpa eder i mitt namn, på det I mån bliva helgade genom att erhålla den Helige Anden, så att I kunnen stå fläckfria för mig på den yttersta dagen.” (3 Nephi 27:20)

Alma varnar oss för sådant som kan smutsa ner oss: ”Ty våra ord skola fördöma oss, ja, alla våra gärningar skola fördöma oss. Vi skola ej befinnas obefläckade och våra tankar skola även fördöma oss.” (Alma 12:14)

Alma sade också:

”I kunnen icke bliva frälsta, ty ingen människa kan bliva frälst med mindre hennes kläder äro rentvagna. Ja, hennes kläder måste renas tills de äro fläckfria …

”… Huru skullen I känna eder till mods, om I stoden inför Guds skrank med edra kläder befläckade av blod och all slags orenlighet?” (Alma 5:21–22)

Han berättar också för oss om ”de heliga profeterna, vilkas kläder äro rentvagna och obefläckade, rena och vita”. (Alma 5:24)

Sedan frågar han hur vi sköter oss när vi går genom livets jordskred: ”Haven I vandrat och bevarat eder ostraffliga för Gud? Skullen I kunna säga inom eder själva, att om I nu kallades att dö … att edra kläder hava blivit rentvagna och gjorda vita i Kristi blod?” (Alma 5:27)

Tack vare omvändelsen och Jesu Kristi försoning kan våra kläder bli obefläckade, rena, vackra och vita. Moroni vädjar: ”O, I icke-troende! Vänden eder till Herren! Ropen högt till Fadern i Jesu namn om att I mån bliva obefläckade, rena, fagra och vita, tvagna med Lammets blod, på den stora och yttersta dagen.” (Mormon 9:6)

I Första Samuelsboken kan vi läsa: ”Se inte på hans utseende och på hans resliga gestalt … en människa ser det som är för ögonen, men Herren ser till hjärtat.” (16:7)

Nephiterna såg till lamaniternas yttre, för Jakob förkunnade: ”Därför giver jag eder ett bud, som är Guds ord, att I icke mera smäden dem för deras mörka huds skull …” (MB Jakob 3:9)

Vår Fader känner och älskar sina barn världen över, från Boston till Okinawa, från San Antonio till Spanien, från Italien till Costa Rica. I Ghana tackade nyligen president Gordon B Hinckley Herren ”för det broderskap som finns bland oss, för att varken hudfärg eller födelseland kan skilja oss åt som dina söner och döttrar”. (Invigningsbönen till templet i Accra, Ghana, i ”Brotherhood Exists”, Church News, 17 jan 2004, 11.)

Vi inbjuder män och kvinnor överallt, oavsett språk eller kultur, att ”komma till [Kristus] och deltaga av hans godhet. Han förmenar ingen som kommer till honom, svart eller vit, träl eller fri, man eller kvinna … [ty] alla äro jämlika för Gud.” (2 Nephi 26:33)

Vi kom till denna värld i många färger, former, storlekar och omständigheter. Vi måste inte vara rika, långa, smala, högt begåvade eller vackra för att frälsas i Guds rike, bara rena. Vi måste lyda Herren Jesus Kristus och hålla hans bud. Och det kan vi alla välja att göra oavsett var vi bor eller hur vi ser ut.

När Mosiahs fyra söner undervisade de vildsinta lamaniterna om evangeliet, ägde en mäktig förvandling rum i lamaniternas hjärtan.

”Så många av lamaniterna, som trodde deras predikan och blevo omvända till Herren, [avföllo aldrig].

Ty de blevo ett rättfärdigt folk, och de nedlade vapnen, som de begagnat i sitt upprorstillstånd, så att de icke mera stredo emot Gud, ej heller emot någon av sina bröder.” (Alma 23:6–7)

I dag läser många av deras avkomlingar om detta i ett eget exemplar av Mormons bok och väljer att följa Kristus. Jag älskar att träffa Lehis barn i deras oklanderligt vita kläder i de många templen i området Mexico Syd där jag för tillfället tjänar. Jag känner också som president Hinckley gjorde vid invigningen av templet i Guatemala City:

”Du gode och barmhärtige Fader, våra hjärtan sväller av tacksamhet för att du kommit ihåg Lehis söner och döttrar, våra fäders och mödrars många släktled som led så mycket och som så länge vandrade i mörker. Du har hört deras rop och sett deras tårar. Nu kommer för dem att öppnas frälsningens och det eviga livets portar.” (Invigningsbönen för templet i Guatemala, i ”Their Cries Heard, Their Tears Seen”, Church News, 23 dec 1984, s 4.)

Jag har sett Lehis ödmjuka avkomlingar komma ner från bergen till det templet och gråta öppet när de stod där vördnadsfulla. En av dem gav mig en ”abrazo” och bad mig att ta med mig den kramen och den kärlek, uppskattning och broderskap den uttryckte till alla de älskade missionärer som hade fört evangeliet till dem och till alla trofasta heliga vars tionde gjort templets välsignelser tillgängliga för dem. Tack vare Jesu Kristi försoning kan vi alla stå obefläckade, rena och vita inför Herren.

I stor tacksamhet höjer jag min röst med Nephis: ”Vi tala om Kristus, vi fröjda oss i Kristus, vi predika om Kristus, vi profetera om Kristus och vi skriva i överensstämmelse med våra profetior, på det våra barn [och våra barnbarn] må veta på vilken källa de måste rikta sina blickar för att få förlåtelse för sina synder.” (2 Nephi 25:26)

Min hustru och jag älskar det här skriftstället så mycket att hon målade det på en vägg i vårt vardagsrum bredvid en vacker vit Kristusfigur i porslin. De påminner oss ständigt om att vi ska ha Kristus i medelpunkten i vårt liv.

En dag satt vår son och läste i skrifterna tillsammans med sin familj. Vår sjuårige sonson Clatie läste: ”’Vi tala om Kristus, vi fröjda oss i Kristus’ – det är ju det farmor och farfar har på väggen!” Det är nu ett av hans favoritskriftställen.

Vid ett annat tillfälle var vi på informationscentret på Temple Square med dessa barnbarn. Tvååriga Ashley var trött och ville gå därifrån. Syster Mask frågade henne om hon ville se en stor Jesus, som var lik den vi hade på vår vägg. Hon frågade: ”Är den lika stor som mig?” ”Till och med större!” svarade syster Mask. När den där lilla flickan såg upp på den majestätiske Kristus, sprang hon och ställde sig vid sockeln och stod där i flera minuter och tittade vördnadsfullt. När hennes far sade att det var dags att gå, sade hon: ”Nej pappa, han älskar mig och vill krama mig!”

Livets väg kantas av andliga jordskred. Vilka synder och svagheter vi än må ha, må vi ta itu med dem med samma missionärsiver som äldsterna när de tog itu med jordskreden. Och må vi tacka vår Fader dagligen för att han sände oss sin Son Jesus Kristus för att förlåta oss våra gyttjefläckar så att vi kan stå obefläckade inför honom. Och Ashley hade rätt. Han älskar oss och på den stora dagen vill han säga till oss: … ”Gå in i din Herres glädje!” (Matt 25:21)

Jag vittnar om att han lever och älskar oss. Han är vår Frälsare och vår Återlösare. I Jesu Kristi namn, amen.