2007
En lärdom från Mormons bok
Maj 2007


En lärdom från Mormons bok

Som första generationen medlemmar är ni de som inleder kretsloppet av att undervisa och stärka nästa generation.

Bild

Jag älskar Mormons bok. Det finns underbara berättelser i den för barn i alla åldrar, men viktigare är att den lär oss tidlösa lärdomar som ofta återberättas i primärsånger.

Det finns till exempel en storslagen lärdom i sången om Helamans armé. Vi sjunger: ”Vi är som Helamans armé.” Vi har undervisats i vår barndom.1 Det finns många av oss som känner att ”vi har föräldrar fyllda av tro, likt Lehi vandrar de bönernas bro”.2

Mitt budskap idag riktar sig till er, den första generationen medlemmar som kanske hade föräldrar fyllda av tro, men ändå inte blev undervisade om evangeliet i hemmet. I stället för att vara som Helamans armé som ”av sina mödrar [hade] lärt, att … Gud [skulle] frälsa dem”, (Alma 56:47) kanske ni är som deras föräldrar, Ammons folk, som växte upp som icke troende.

Det kan vara till hjälp om vi går igenom berättelsen om Ammons folk. De var lamaniter som blivit undervisade om evangeliet av Ammon, Aron och andra. (Se Alma 23:1–4.) När de tagit emot evangeliet kallade sig dessa lamaniter Anti-Nephi-Lehiter och senare för Ammons folk. (Se Alma 23:16–17; Alma 27:23–26.) Sönerna till Ammons folk var Helamans armé, som stred mot de oomvända lamaniterna. (Se Alma 56:3–6.)

Styrkan i Helamans armé hade i själva verket sitt ursprung hos föräldrarna som var Ammons folk. Det var de som först lärde sig evangeliet från skrifterna. Det var de som lärde sig om bönens kraft. Och det var de som först slöt förbund med Herren och höll dem. Och liksom det började med dem, börjar det med er. Som första generationen medlemmar är ni de som inleder kretsloppet av att undervisa och stärka nästa generation.

Skrifterna

Aron, som var en stor missionär, använde skrifterna för att undervisa den lamanitiske kungen och Ammons folk om tro och omvändelse och om Jesus Kristus och lycksalighetsplanen. (Se Alma 22:12–14; 23:4–5.) Idag fortsätter läsandet och studierna av skrifterna att stärka vår tro, det hjälper oss att motstå frestelser och komma närmare vår himmelske Fader och hans Son Jesus Kristus.

Men svårigheter kan uppstå när vi vill läsa skrifterna. President Boyd K Packer berättar om sitt första försök som tonåring att läsa Mormons bok. Han sade: ”Jag slog upp boken och läste: ’Jag, Nephi, är född av goda föräldrar’ (1 Nephi 1:1) … Det var intressant och jag fortsatte tills jag kom till Jesaja-kapitlen … Några månader senare bestämde jag mig för att läsa Mormons bok igen. Jag läste: ’Jag, Nephi, är född av goda föräldrar’, men varje gång jag gjorde det … kom jag till de där svåra Jesaja-kapitlen … Till slut bestämde jag mig för att läsa dem också.”3

Och naturligtvis läste president Packer dem. Uthållighet är nyckeln. För varje gång vi läser skrifterna får obekanta ord större mening. Ni kan läsa om hjältar och stora modiga handlingar. Ni kan lära er om Herrens innerliga barmhärtighet. Och framför allt kan ni känna Guds kärlek och veta att Jesus Kristus är vår Frälsare.

Bön

Bön är också ett sätt att stärka tron. När den lamanitiske kungen ville veta vad han skulle göra för att få evangeliets glädje, bad han till Herren. (Se Alma 22:16–17.) Vi har också fått löftet att om vi ber, ska vi få.

Stanley var en 19-årig undersökare i Hongkong. Han var ivrig att lära sig om evangeliet och ville bli döpt tills hans vänner kritiserade kyrkan. Han träffade missionärerna. De vittnade om att Gud brydde sig så mycket om honom att han skulle få svar på sin bön. De bad honom knäböja för att fråga vår himmelske Fader om lärdomarna var sanna. Först uppsände den ene missionären och sedan den andre en kort bön. Därefter bad Stanley. När han avslutat sin ödmjuka bön, frågade de honom: ”Stanley, hur känns det?”Han lyfte sakta på huvudet och nästan viskade: ”Jag vill bli döpt.”4

Förbund

Slutligen, att ingå och hålla förbund stärker också tron. Ammons folk ingick förbund ”att de hellre ville offra sina egna liv än utgjuta sina medbröders blod”. (Alma 24:18)

Vi sluter förbund när vi blir döpta och tar på oss Kristi namn. Vi påminns om dessa förbund när vi tar del av sakramentet. Och när vi håller dessa förbund kan vi ha den Helige Andens ständiga sällskap. Det är den Helige Anden, ja, Hjälparen, som lär oss ”allt”. (Joh 14:26)

En syster i Mexico City var 16 år gammal när missionärerna kom till hennes dörr. Hon berättar att när de undervisade med Anden, ”var det som om en ögonbindel togs bort och Herren öppnade mitt förstånd … Guds ord och mina böner stärkte mig så att jag kunde övervinna nästa prövning, att konfrontera min far. När min familj förkastade mig för att jag blivit döpt stärktes jag av att Herrens Ande viskade: ’Fortsätt. Ge inte upp. Några av dina släktingar kommer att bli medlemmar tack vare dig.’”5

Skrifterna, bön och att ingå och hålla förbund hjälpte inte bara Ammons folk utan hjälper också första generationen medlemmar överallt — däribland mig. Ni förstår, att även om jag föddes av goda föräldrar, så blev jag inte undervisad om evangeliet i hemmet. Men mina föräldrar lärde mig moraliska värderingar och etiska normer. Jag minns att min far, som inte var medlem, hjälpte mig skriva mitt första tal i kyrkan. Mitt ämne handlade om ärlighet och istället för att citera 13:e trosartikeln använde vi ett exempel från en man som fått smeknamnet Ärlige Abe.

Det var primärlärare, ledare i Unga kvinnor och prästadömsledare som undervisade mig om evangeliet. När jag var sju år gammal undervisade läraren i Juniorsöndagsskolan oss om bön, och jag ville be. Hon lärde oss om tionde, och jag ville betala tionde. Hon lärde oss om att fasta och … ja, jag var bara sju år gammal, så jag ville inte fasta. Men när hon lärde oss om dop, ville jag bli döpt. Jag är tacksam för goda föräldrar som stödde mig i mitt beslut och som senare också blev medlemmar i kyrkan.

Det börjar med oss

Ammons folk levde efter evangeliet och ”de voro ståndaktiga i tron på Kristus allt intill änden”. (Alma 27:27) Det började med dem. Och det börjar med oss. Som första generationen medlemmar, som har fått ett vittnesbörd, har vi nu ansvaret att undervisa dagens barn. Vi måste undervisa dem i vårt hem och i våra klasser. Vi måste undervisa dem om Guds ord från skrifterna. Vi måste undervisa dem om bönens kraft och vi måste lära dem om välsignelserna som kommer av att ingå och hålla förbund. Och om vi undervisar dem kommer de att kunna säga:

Vi vill vara hans missionärer,

sprida hans sanning på jord.

Vi är som Helamans armé,

vi ger världen Herrens ord.6

I Jesu Kristi namn, amen.

Slutnoter

  1. ”Vi vill ge världen hans ord”, Barnens sångbok, s 92.

  2. Barnens sångbok, s 92.

  3. ”Principer för undervisning och inlärning”, Världsomfattande ledarskapsmöte, feb 2007; i Liahona, jun 2007, s 53.

  4. Personligt brev.

  5. Personligt brev.

  6. Barnens sångbok, s 92.