2007
Äldste Octaviano Tenorio i de sjuttios kvorum
Maj 2007


Äldste Octaviano Tenorio
i de sjuttios kvorum

Bild

Äldste Octaviano Tenorio Domínguez vet att templets förrättningar förändrar liv. Det har förändrat hans liv, och han har haft ämbeten där han sett det förändra andras liv. ”Håll er nära templet”, uppmanar han.

Han föddes den 31 oktober 1942 i Tilapan i Veracruz i Mexico och hans föräldrar är Octaviano Tenorio och Flora Domínguez de Tenorio. Han blev medlem i kyrkan efter det att hans familj flyttat till Rio Bravo i norra Mexico.

Efter att ha tagit examen i redovisning och ekonomi träffade han Rosa Elva Valenzuela González i Mexico City där de nu bor. De beseglades den 4 januari 1974 i templet i Mesa i Arizona och har fem barn.

Tidigt i äldste Tenorios yrkesverksamhet blev han tillfrågad om han ville ta ett arbete som chef för kyrkans släktforskningscenter i Mexico. Det gick bra för honom med hans arbete i förlagsbranschen och han var inte säker på om han borde ta det nya arbetet. Men efter en serie inspirerade händelser insåg han att det var ett arbete som det var meningen att han skulle ta.

”Det förändrade mitt liv”, säger han. Det ledde till ett liv sammanflätat med släktforskning och tempelarbete.

Efter sju år i det arbetet, då han också verkade som stavspresident, kallades han som förste skrivare i templet i Mexico City och som beseglare. Han lämnade templet för att presidera över Mexicomissionen Tuxtla Gutierrez. Han arbetade senare som chef för områdets avdelningar för medlemskap, materialförvaltning och välfärd, samtidigt som han verkade som regionrepresentant och senare som områdessjuttio.

Äldste Tenorio blev återigen skrivare i templet i Mexico City efter det att den som efterträtt honom gått i pension.

”Templet har haft stor betydelse i mitt liv”, säger han och är sorgsen inför utsikten att pensioneras, men han uppskattar de tillfällen till tjänande som hans kallelse till de sjuttios första kvorum ger. ”Jag tror att det är genom templets förrättningar som vi finner sann lycka.” Äldste Tenorio är mycket tacksam mot Herren och han ser det som en stor välsignelse att nu kunna verka i de sjuttios första kvorum.