Att minnas, omvända sig och förändras

Bild

Jag är tacksam för vår Frälsare och hans inbjudan till oss alla: ”Kommen till Kristus och varden fullkomnade i honom.”¹ Jag hoppas kunna förmedla till er några av mina tankar och känslor om att minnas honom, att omvända sig och att förändra sig. Jag tror att jag bäst kan ge uttryck för mitt hjärtas tankar genom att berätta för er om tre kvinnor och sedan berätta vad jag lärt av dem.

Jag börjar med Ruth May Fox, som var Unga kvinnors generalpresident för många år sedan. Hon verkade i det ämbetet tills hon var 84 år. Syster Fox föddes i England och när hon var 13 år gick hon till fots nästan hela vägen till Saltsjödalen med en grupp pionjärer. Hennes mor dog när hon var liten, så hon tillbringade sina första tolv år hos flera olika familjer. Hon måste ha varit ett svårt barn att ta hand om eftersom hennes farmor kallade henne en ”stygg flicka” och vägrade att ta hand om henne.²

Så småningom gifte sig Ruth och fick 12 barn. Hon förmedlade sitt fasta vittnesbörd till sina barn och gav dem evangelielektioner när de arbetade tillsammans, men hon erkände att hennes äldre barn ibland straffades ganska hårt eftersom hon hade ett häftigt temperament och inte alltid ”räknade till tio”³ när hon blev förargad. Hon arbetade hårt på att bemästra denna svaghet och blev så småningom känd som godhjärtad och hjälpsam.

Syster Fox blev 104 år gammal. Under sitt långa liv upplevde hon stor glädje och svåra prövningar och hon lärde att ”livet ger oss en del hårda läxor. De starkaste plantorna växer inte under glas, och karaktären stärks inte av att undvika problem.”⁴

Förra året klättrade jag uppför Independence Rock i Wyoming för att se platsen där syster Fox hade ristat in sitt namn när hon vid 13 års ålder var på väg till Saltsjödalen. Väder och vind under de gångna 140 åren hade nästan suddat ut det, men jag lyckades nätt och jämt se orden ”Ruth May 1867”. Jag ville veta mer om denna stora ledare och Jesu Kristi lärjunge, som arbetade hela sitt liv på att förbättra sig och som hade till valspråk: ”Guds rike eller ingenting!”⁵

Min nästa berättelse handlar om en kvinna som jag kallar Mary. Hon var dotter till trofasta pionjärföräldrar som uppoffrat mycket för evangeliet. Hon hade gift sig i templet och blivit mor till tio barn. Hon var en begåvad kvinna som lärde sina barn att be, arbeta hårt och att älska varandra. Hon betalade sitt tionde och familjen åkte tillsammans i sin vagn till kyrkan på söndagen.

Fastän hon visste att det var emot visdomsordet skaffade hon sig vanan att dricka kaffe och hade alltid kaffepannan stående längst bak på spisen. Hon påstod: ”Herren stänger inte mig ute från himlen för en liten kopp kaffe.” Men på grund av den där lilla koppen kaffe kunde hon inte få en tempelrekommendation och inte heller de av hennes barn som drack kaffe med henne. Fastän hon levde till hög ålder och så småningom blev värdig att återigen besöka och tjäna i templet, var det bara ett av hennes tio barn som gifte sig i templet och en stor del av hennes efterkommande, som nu är i femte generationen, lever utan välsignelserna i det återupprättade evangelium som hon själv trodde på och hennes förfäder uppoffrat så mycket för.

Den sista berättelsen handlar om Kristina (det är inte hennes riktiga namn) som blivit döpt och beseglad till sin familj när hon var en ung flicka, men någonstans på vägen hade familjen upphört med att leva efter evangeliet. Nu var hon i övre tonåren och hade fattat en del felaktiga beslut och var mycket olycklig.

En dag gav jag henne häftet Personlig tillväxt och sade: ”Det här häftet hjälper dig införliva Kristi egenskaper i ditt liv så att du kan göra de förändringar du söker. Jag inbjuder dig att börja arbeta på häftet idag och ta det med dig till brasaftonen ikväll och berätta för mig vad du har lärt dig.” Den kvällen sade hon till mig med tårar i ögonen: ”Idag har jag börjat min personliga tillväxt.” Hon har skrivit till mig några gånger sedan den dagen. Hon började gå till söndagens möten, veckoaktiviteterna och seminariet. Efter några veckor började hennes syster och mor gå till kyrkan med henne. Senare följde också fadern med och nu har hela familjen återvänt till templet tillsammans.

Vad lärde jag mig då av dessa berättelser om att minnas, omvända sig och förändra sig?

Det första jag lärde mig var att alla begår misstag.⁶ För någon tid sedan var jag med då en åttaårig flicka döptes. I slutet av dagen sade hon med stor tillförsikt: ”Jag har varit döpt en hel dag och jag har inte syndat en enda gång!” Men hennes fullkomliga dag varade inte för alltid och jag är säker på att hon nu lär sig, liksom vi alla gör, att hur vi än anstränger oss så lyckas vi inte undvika varje dålig situation, varje felaktigt beslut, eller utöva den självkontroll som vi borde. Jag hör ofta talas om denna tidsutdelnings utvalda och konungsliga släkte, men jag har aldrig hört det kallas det fullkomliga släktet. Tonåringar är särskilt utsatta därför att Satans makt är så verklig, och de fattar sina första stora och självständiga beslut. Härav följer att de också gör sina första stora misstag.

Det var vad som hände med Corianton i Mormons bok. Det var meningen att Corianton skulle verka som trofast missionär, men han trodde att han var stark nog och skärpt nog att handskas med riskfyllda situationer och dåligt sällskap och han fick stora problem och begick svåra synder när han började gå till fel platser, med fel människor och gjorde fel saker.⁷

Det andra jag lärde mig var att omvändelsen inte är valfri. Vi har befallts att omvända oss.⁸ Frälsaren lärde att om vi inte omvänder oss och blir som ett litet barn, kan vi inte ärva Guds rike.⁹ Vi får inte låta en liten kopp kaffe, en dålig vana, ett dåligt beslut eller ett dåligt val göra att vi spårar ur under resten av vårt liv.

Ibland tar människor alltför lätt på omvändelse. Jag har hört några säga att det är alltför svårt att omvända sig. Andra säger att de är trötta på att känna sig skyldiga eller att de tagit anstöt av en ledare som försökte hjälpa dem att omvända sig. Ibland ger människor upp när de begått misstag och börjar tro att det inte finns något hopp för dem. Somliga tror att de kommer att känna sig bättre om de helt enkelt lämnar det återställda evangeliet och går sin väg.

Det är Satan som inger hopplösa tankar i hjärtat hos dem som har begått fel. Herren Jesus Kristus ger oss alltid hopp. Han säger:

”Du var utvald att utföra Herrens verk, men om du icke är varsam, skall du falla genom överträdelse.

Men kom ihåg, att Gud är barmhärtig. Omvänd dig därför från det du gjort, som strider emot det bud jag givit dig, och du är ännu utvald och kallas åter till verket.”¹⁰

Den lättaste och snabbaste vägen till lycka och frid är att omvända sig och förändra sig så snart som möjligt.

Det tredje jag lärde mig var att vi inte behöver göra det ensamma. Det är inte möjligt att göra verkliga förändringar på egen hand. Vår egen viljekraft och våra goda föresatser räcker inte. När vi begår misstag eller fattar dåliga beslut måste vi få hjälp från vår Frälsare att komma på rätt väg igen. Vi tar del av sakramentet vecka efter vecka för att visa vår tro på hans makt att förändra oss. Vi bekänner våra synder och lovar att överge dem.¹¹

När vårt bästa inte räcker till är det genom hans nåd som vi får styrkan att kämpa vidare.¹² Herren säger: ”Om människorna komma till mig, så vill jag visa dem deras svaghet. Jag giver människorna svaghet, så att de må bliva ödmjuka, och min nåd är tillräcklig för alla människor, om de ödmjuka sig för mig, ty om de ödmjuka sig för mig och hava tro på mig, vill jag göra det svaga starkt för dem.”¹³

När vi ber om Herrens hjälp att förändra oss får vi detta löfte: ”Se, den som omvänder sig från sina synder får förlåtelse, och jag, Herren, kommer icke ihåg dem mera.”¹⁴ Herren ger aldrig upp hoppet om oss. Han säger: ”Kom till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor, så skall jag ge er vila.”¹⁵ Den friden kommer i Herrens tid och på hans sätt, men den kommer.

Det sista jag lärde mig var att vi kan förändra oss. Varje dag innebär en ny möjlighet att minnas vår Frälsare och följa hans exempel. Utan omvändelse kan vi inte gå framåt.¹⁶ Det är orsaken till att omvändelse är evangeliets andra grundsats.¹⁷

Istället för att komma med ursäkter för en svaghet vi har, arbetar vi varje dag med att utveckla goda vanor och kristuslika egenskaper. President Spencer W Kimball sade: ”Att kultivera kristuslika egenskaper är en krävande och obeveklig uppgift — det är inget för säsongarbetaren eller för dem som vägrar att ständigt anstränga sig.”¹⁸ Jag lärde mig från Kristina att när man utvecklar kristuslika egenskaper är det ett tecken på att man håller på att förändras.

Eftersom vi alla är dödliga begår vi alla misstag. Omvändelsen är inte valfri, men vi förmår inte ensamma. Vi har en Frälsare som hjälper oss att omvända oss. När vi utvecklar hans egenskaper i vårt liv vet vi att vi gör förändringar som hjälper oss att komma honom närmare.

Syster Fox sade att evangeliet var hennes ”skyddsmantel mot frestelser, [hennes] tröst i sorgen, [hennes] glädje och härlighet i alla [hennes] dagar och [hennes] hopp om evigt liv”.¹⁹ Hon tog som sitt motto ”Guds rike eller ingenting” eftersom hon visste att när hon omfattade evangeliet av hela sitt hjärta skulle löftet infrias som Frälsaren gav till oss alla: ”Den som omvänder sig och bliver döpt i mitt namn skall bliva mättad, och om han är ståndaktig intill änden, skall jag hålla honom skuldfri inför min Fader den dag jag skall stå för att döma världen.”²⁰

Det är genom omvändelse som jag har kommit att lära känna Frälsaren, och det är när jag ber om hans hjälp att förändra mig som min tro på och behov av honom ökar. Jag bär mitt vittnesbörd om att han lever och om hans makt, i Jesu Kristi namn, amen.