Äldste Enrique R Falabella
i de sjuttios kvorum
Äldste Enrique Rienzi Falabella Arellano anser att ingenting är värdefullare än ett personligt vittnesbörd om Jesus Kristus och hur försoningen kan påverka ens liv.
Äldste Falabella lärde sig tidigt att ett vittnesbörd börjar med en önskan att få veta sanningen och villighet att lyda den.
Han föddes den 9 maj 1950 och hans föräldrar var Udine och Leonor Falabella. Han var 12 år när missionärerna knackade på familjens dörr i Guatemala City där han föddes och växte upp. Äldste Falabella, som var den äldsta av fyra barn vars mor hade dött flera år tidigare, märkte att det fanns något hos missionärerna som var annorlunda. Han såg det i den kärlek de visade och den kraft med vilken de undervisade.
”Jag ville veta det som de visste”, minns han. Denna önskan och hans villighet att göra det som missionärerna bad honom om ledde till att han blev medlem.
”Jag lärde mig mycket tidigt att uppskatta Frälsarens ord: ’Om någon vill göra hans vilja, skall han förstå om min lära är från Gud eller om jag talar av mig själv.’ (Joh 7:17) Om vi lever efter evangeliets principer kan Anden påverka vårt hjärta och vi lär oss att de verkligen är sanna.”
Efter det att han verkat i Centralamerikamissionen beseglades han och hans hustru Blanca Lidia Sanchez den 21 juni 1975 i templet i Mesa i Arizona. Äldste Falabella tog examen i agronomi vid San Carlos-universitetet i Guatemala och studerade senare marknadsföring vid Costa Rica-universitetet. Han arbetade för ett företag som sysslade med kemiska produkter och läkemedel innan han kallades att verka på heltid för kyrkan.
Medan äldste Falabellas och hans hustrus fem barn växte upp verkade han som president för en stavsmission, som biskop, regionrepresentant, stavspresident, och i egenskap av områdessjuttio som president för området Centralamerika under två år. Han verkade som grenspresident vid missionärsskolan i Guatemala City vid tiden för sin kallelse till de sjuttios första kvorum.