Återinvigning av Tabernaklet i Salt Lake City
Jag är tacksam för att denna magnifika byggnad har förstärkts och förnyats så att den kan fortsätta användas till att undervisa och bygga upp Guds barn.
Det är en stor ära och förmån att få delta i återinvigningen av detta ståtliga byggnadsverk, Tabernaklet i Salt Lake City, som ligger väster om templet. Vi uttrycker vår uppskattning för alla och envar som har haft något att göra med det stora arbete som utförts i denna byggnad. Vi vill särskilt tacka det presiderande biskopsrådet, biskop H David Burton, biskop Richard C Edgley och biskop Keith B McMullin, för deras utmärkta ledarskap vid genomförandet av moderniseringen och renoveringen av Tabernaklet.
Jag har kära minnen från när jag som pojke kom till detta tabernakel. Jag döptes här. När jag blev diakon tog min far mig hit för att delta i det allmänna prästadömsmötet. Vi kom 15 minuter i förväg och fick lätt en plats på balkongen.
Under kyrkans tidiga dagar fanns det bara två byggnader som byggts enbart för gudsdyrkan: templen i Kirtland och Nauvoo. Båda byggdes enligt uppenbarelse. Den första byggnaden som kyrkan uppförde som möteshus enligt uppteckningarna var också avsedd att användas som skolbyggnad. Den byggdes av timmerstockar i Missouri 1831.1
När templet i Kirtland invigdes 1836 var det redan för litet för att rymma alla de heliga som ville delta i invigningen. Profeten Joseph Smith beklagade att byggnaden inte kunde ta emot fler.2 Men då våldet mot de heliga och deras ledare ökade i Kirtland flyttade huvuddelen av kyrkans medlemmar till Missouri 1838 och lämnade denna dyrbara byggnad bakom sig.
Templet i Nauvoo följde i huvudsak samma mönster som templet i Kirtland i fråga om samlingsrummen på första och andra våningen. Men innan templet i Nauvoo färdigställdes 1846 brukade de heliga träffas utanför, ofta i närheten av templet, för att höra Joseph och andra kyrkans ledare tala. Ibland deltog tusentals i dessa möten.
Som George A Smith på sitt humoristiska sätt sade: ”På profeten Josephs tid … blomstrade ’mormonismen’ som bäst utomhus.” Detta berodde på att ”vi inte lyckades uppföra en byggnad stor nog att rymma de heliga förrän efter profetens död”.3
Då och då avbröts dessa utomhusgudstjänster av dåligt väder, och både talarna och de församlade besvärades. President Joseph F Smith, som mycket väl mindes hur oangenäma utomhusmötena som hölls i närheten av templet i Nauvoo kunde vara, sade:
”Mitt första minne av en plats för gudsdyrkan är från Nauvoo. Det var i en liten dunge i närheten av tempelplatsen. I sällskap med min mor lyssnade jag här till män som Brigham Young, Heber C Kimball, Orson Hyde, Parley P Pratt, Orson Pratt, profeten Joseph och patriarken Hyrum. Jag minns mycket väl att man på ett möte i dungen hade ställt upp en vagn framför åhörarna och på den stod profeten Joseph och talade när det började regna. En eller två personer gick fram och höll paraplyer över honom, för att han inte skulle bli våt. Många hade inga paraplyer, och det var mycket besvärligt och otrevligt att sitta där. Men jag minns mycket väl, fastän jag bara var en liten pojke, att ingen gick därifrån medan han talade.”4
Före sin död bestämde profeten Joseph att ett tabernakel av tältduk skulle byggas som skydd för de heliga under stora möten. År 1845, när templet nästan var färdigställt, skickades äldste Orson Hyde i de tolvs kvorum tillbaka österut för att samla in pengar och köpa ”omkring 3 500 meter” tältduk som skulle användas till att bygga vad Brigham Young kallade ”uppenbarelsetältet i Sion”.5
Broder Orson Pratt skildrade i stora drag den föreslagna platsen och konstruktionen av tälttabernaklet i ett brev som han skrev den 30 augusti 1845:
”Avsikten är att bygga ett tabernakel av tältduk framför och i anslutning till templet åt väster. Formen på detta tabernakel ska bli elliptisk … Grundytan blir stor nog att rymma åtta till tio tusen personer. Bänkarna ska gradvis stå högre och högre som i en amfiteater.6
Bröderna började röja marken följande dag för att uppföra tältdukstabernaklet. Men på grund av fiendens intensiva förföljelser var de heliga tvungna att lämna Nauvoo, så tältdukstabernaklet uppfördes aldrig. Därför lastade Orson Hyde ”tältduken på vagnar 1846 och drog västerut med den”.7 Några har spekulerat över om ”tältduken kom till god användning, som till tält, förtält och vagnskydd” åt de heliga under uttåget till Saltsjödalen.8
Det färdigställda Tabernaklet på Temple Square i Salt Lake City har dimensioner som i stort överensstämmer med tältdukstabernaklet som planerades för Nauvoo, och liksom det planerade tabernaklet i Nauvoo ligger det också alldeles väster om templet. Som i andra sammanhang, till exempel den stora vandringen västerut, såg Joseph Smith i en syn ett storslaget tabernakel, och Brigham Young förverkligade denna syn.
Tabernaklet som planerades för Nauvoo blev alltså, även om det aldrig byggdes där, en prototyp för denna historiska byggnad. När jag var pojke lyssnade vi på generalkonferensen på radio. Nu sänder vi med hjälp av satellit och modern elektronisk utrustning från Salt Lake City till länder i hela världen samtidigt — precis som vi gör just nu — med mottagare på byggnader över hela världen. Detta sker tack vare den inspiration som kom till bröderna för att fylla folkets behov i våra dagar och i vår tid. Det är ett bra exempel på hur Herren gör det möjligt att tillgodose kyrkans medlemmars behov. Jag vittnar om att Herren kommer att fortsätta att uppenbara till sin profet Gordon B Hinckley hur alla medlemmars behov i en ständigt växande kyrka kan tillgodoses.
Jag är tacksam att denna magnifika byggnad har förstärkts och förnyats så att den kan fortsätta användas till att undervisa och bygga upp Guds barn. I Jesu Kristi namn, amen.