Det är sant, eller hur? Har då något annat någon betydelse?
Vår övertygelse om Frälsaren och hans verk i de sista dagarna blir den kraftfulla lins genom vilken vi bedömer allt annat.
Jag har hämtat mitt ämne idag från något som president Hinckley talade om under generalkonferensen i april 1973.
Jag hade just kommit hem från min mission. Så mycket låg framför mig. Skulle jag vara stark nog att alltid fatta rätt beslut under mitt liv?
Äldste Gordon B Hinckley berättade om när han träffade en ung marinofficer från Asien. Officeren hade inte varit kristen, men hade hört talas om kyrkan under en utbildning i Förenta staterna och låtit döpa sig. Han skulle strax återvända hem till sitt hemland.
President Hinckley frågade officeren: ”Ditt folk är inte kristet. Vad kommer att hända när du återvänder hem som kristen, som kristen mormon dessutom?”
Officerens ansikte mörknade och han svarade: ”Min familj blir besviken … Vad min framtid och min karriär beträffar kan alla möjligheter vara stängda för mig.”
President Hinckley frågade: ”Är du villig att betala ett så högt pris för evangeliet?”
Hans mörka ögon fuktades av tårar när han svarade med frågan: ”Det är sant, eller hur?”
President Hinckley svarade: ”Ja, det är sant.”
Då sade officeren: ”Har då något annat någon betydelse?”1
Under åren som gått har jag begrundat dessa ord: ”Det är sant, eller hur? Har då något annat någon betydelse?” Dessa frågor har hjälpt mig sätta svåra frågor i rätt perspektiv.
Verket vi är engagerade i är sant. Vi respekterar våra vänners och grannars trosuppfattningar. Vi är alla Guds söner och döttrar. Vi kan lära oss mycket om tro och godhet från andra män och kvinnor, som president Faust lärt oss så väl.
Men vi vet att Jesus är Kristus. Han har uppstått. Guds prästadöme har återställts i vår tid genom profeten Joseph Smith. Vi har den Helige Andens gåva. Mormons bok är vad vi hävdar att den är. Templets löften är säkra. Herren har själv förkunnat att Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga unika och speciella mission är att vara ”ett ljus för världen” och ”ett sändebud att gå före [honom] och bereda vägen”2 allteftersom ”evangeliet rullar fram och uppfyller hela världen”.3
Det är sant, eller hur? Har då något annat någon betydelse?
Naturligtvis finns det andra saker som är av betydelse för var och en av oss. När jag hörde president Hinckleys tal som 21-åring behövde jag koncentrera mig på mina studier, jag behövde ett jobb för att kunna betala mina studier och jag behövde komma på ett sätt att övertyga en viss ung kvinna om att jag var den rätte, och jag deltog i andra sunda aktiviteter.
Hur finner vi vår väg genom allt det som är av betydelse? Vi förenklar och förädlar vårt perspektiv. En del saker är onda och måste undvikas, en del saker är trevliga, en del saker är viktiga och en del saker är absolut nödvändiga. Frälsaren sade: ”Detta är evigt liv att de känner dig, den ende sanne Guden, och den som du har sänt, Jesus Kristus.”4
Tro är inte bara en känsla utan också ett beslut. Med bön, studier, lydnad och förbund bygger och stärker vi vår tro. Vår övertygelse om Frälsaren och hans verk i de sista dagarna blir den kraftfulla lins genom vilken vi bedömer allt annat. När vi sedan upplever prövningar i livet, som äldste Oaks talade om, är vi starka nog att välja rätt väg.
President Hinckley uttryckte det på följande sätt: ”En människa [disciplinerar] sig själv när hon motiveras av en stark och kraftfull övertygelse om sanningen, inte på grund av kyrkans krav, utan på grund av den kunskap hon har i hjärtat.”5
Får vi tillräckligt med motivation av ”en stark och kraftfull övertygelse om sanningen”? Styrs våra val av denna motivation? Utvecklas vi till att bli den vi vill bli? Det är sant, eller hur? Har då något annat någon betydelse?
Vi vet vad som är rätt. För några år sedan var min hustru Kathy tillsammans med våra barnbarn när deras föräldrar var borta. Vår fyraåriga dotterson knuffade till sin lillebror hårt. Efter att ha tröstat det gråtande barnet vände hon sig till fyraåringen och frågade stilla: ”Varför knuffade du din lillebror?” Han tittade på sin mormor och svarade: ”Momo, jag är ledsen, men jag har tappat bort min VDR-ring, så jag kan inte välja det rätta.” Vi måste vara försiktiga, för bortförklaringar kan hindra vår utveckling.
”En stark och kraftfull övertygelse om sanningen” finns hos sista dagars heliga i nationer världen över. Denna trosstyrka för rikets verk framåt.
För många år sedan gav jag och min hustru vårt stöd åt en modig syster i Frankrike när hennes make, som bara var i 30-årsåldern, passerade genom slöjan. Ansvaret att på ett rättfärdigt sätt undervisa och leda deras fyra unga barn ensam kändes överväldigande för henne. Men 16 år senare har hennes tre söner återvänt från sin mission och hennes dotter är beseglad i templet.
Jag känner en broder i Brasilien som gick med i kyrkan när han var 16 år gammal som enda medlem i sin familj. När det var dags för honom att gå på mission protesterade hans föräldrar. Han hörde inte från dem under sin mission, och han bodde hos sin biskop när han kom hem. Men berättelsen har ett lyckligt slut. Han har nu en vacker familj, arbetar som tandkirurg och hans föräldrar önskar att han kunde få sina bröder intresserade av kyrkan.
Jag känner en broder i Latinamerika som beslöt sig för att inte bara betala ett ärligt tionde efter sitt dop utan också betala hela sin skatt, vilket hans konkurrenter inte gjorde. Herren välsignade honom för hans ärlighet.
Många uppoffringar utförs i tystnad. Återvända missionärer som inte skjuter upp ansvaret att finna en evig livskamrat, rättfärdiga kvinnor som vill ha barn och ägnar hela sitt liv åt att fostra dem i kärlek och sanning, familjer som noga begränsar den del av media och Internet som kan befläcka deras ande och män och hustrur som finner mer tid till att gå till templet tillsammans.
Barn kan också utveckla denna lins av tro. Jag träffade nyligen ungdomar i Söul i Sydkorea som på grund av ett rigoröst skolschema kommer hem mycket sent varje kväll men ändå deltar i morgonseminariet klockan sex, fem dagar i veckan. Jag känner till en åttaårig basebollspelare, lagets bästa spelare, som på eget initiativ förklarade för sin tränare att han inte kunde spela i finalen på grund av att matchen var på en söndag.
Många handlingar som utförs i innerlig tro är det bara Gud som ser. Men de skrivs ner i himlen. Det är sant, eller hur? Har då något annat någon betydelse?
Frälsaren sade: ”Sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också.”6
Jag vittnar om att detta är sant, och att det verkligen är betydelsefullt. I Jesu Kristi namn, amen.