Vet ni det?

För en tid sedan hade jag ett trevligt samtal med en beundransvärd 16-årig ung kvinna. Jag upptäckte att hon var den enda medlemmen i kyrkan på sin high school. Jag frågade henne: ”Vilken är den största svårigheten du har som ensam medlem?”

Hon funderade en stund och gav ett mycket klokt svar: ”Det är att tro att något är sant när alla andra tror det är fel, och att tycka att något är fel när alla andra tycker det är okej.”

Jag ställde en andra fråga till henne: ”Vet du att Joseph Smith är en Guds profet?” Hon svarade: ”Jag tror det, men jag är inte säker.”

Denna morgon skulle jag vilja fråga ungdomarna överallt i kyrkan: ”Vet ni det?”

Första gången jag visste att jag hade ett vittnesbörd om Joseph Smith var när jag just fyllt 11 år och mina föräldrar tog med mig till Temple Square i Salt Lake City.

Det jag tyckte bäst om var att samla på allt som var gratis. Jag blev mycket bra på det. Jag brukade fråga: ”Är det här gratis?” Blev svaret ja brukade jag räcka ut min 11-åriga hand och säga: ”Tack så mycket. Är det här också gratis? Tack så mycket!” Då och då kunde någon säga: ”Nej, tyvärr, de kostar fem cent.” Utan att låta mig avspisas sänkte jag huvudet och sade, mycket besviket: ”O, jag har alltid önskat läsa den broschyren, men jag har inga pengar. Tack så mycket!” Det fungerade jämt. Men sanningen är att jag läste dem aldrig. Jag bara samlade på dem.

Men just under den här resan satt jag ensam i vår Chevrolet modell 48 och väntade på mina föräldrar när jag blev otroligt uttråkad. Desperat tittade jag ner på sätet och fick syn på min hög med gratismaterial. Jag tog upp en broschyr som hette Joseph Smith berättar sin egen historia och började läsa den.

Jag fängslades av den och mitt hjärta fylldes av glädje. När jag läst den fick jag syn på mig själv i backspegeln och såg till min förvåning att jag grät. Jag förstod det inte då, men jag förstår det nu. Jag hade känt Andens vittnesbörd. Mina föräldrar var inte där. Min syster var inte där. Min primärlärare var inte där. Det var bara jag och den Helige Anden.

Det kan hända er också och något liknande har troligen redan gjort det.

I sökandet efter ett vittnesbörd kanske ni som är födda i kyrkan söker efter en sensationell andlig känsla som skiljer sig från allt annat ni tidigare har känt. Ni kanske har hört nyomvända vittna om sin omvändelse och undrat om ni har missat något. En anledning till att det verkar så sensationellt för dem är att känslan är ny för dem.

Ni har haft samma känslor i hela ert liv på hemaftnar, ungdomars vittnesbördsmöten, seminarielektioner, när ni studerat skrifterna och vid många andra tillfällen.

Våra missionärer har lärt sig hjälpa undersökare lägga märke till när de känner Anden. Jag minns att vi vid många tillfällen stannade upp mitt i en innerlig, andlig diskussion och sade: ”Låt oss stanna upp ett ögonblick och samtala om vad det är du känner just nu. Känns det inte som om vi påmint dig om något du glömt. Du känner att vi berättar sanningen för dig. Du känner frid. Du känner den Helige Anden.”

Jag minns när jag undervisade en mycket intelligent kvinna som hade svårt att acceptera något innan hon fått klart besked på varje tänkbar intellektuell fråga. Men sent omsider hörde vi henne säga: ”Jag kan inte längre förneka det jag känner.”

Hon blev medlem i kyrkan och var mycket glad under de närmaste åren, men gradvis lät hon sina intellektuella tvivel smyga sig in igen och till slut lämnade hon kyrkan.

Det gick femton år, och så besökte hon vår familj. Vi tog med henne till Temple Square. När vi började gå uppför rampen som leder till statyn av Frälsaren stannade hon upp och sade med tårar i ögonen: ”Nu kommer den där känslan igen. Mitt hjärta längtar fortfarande efter det som mitt förstånd inte kan acceptera!”

När du en gång har känt det, kan du aldrig glömma det.

Andliga vittnesbörd kommer i unga år till dem som är i en omgivning där andliga upplevelser frodas. Som föräldrar, lärare och ledare är vi bra på att se till att ni förstår reglerna och buden. Vi kan bli bättre på att hjälpa er få ett vittnesbörd om principerna och lärdomarna. Kanske borde vi stanna upp oftare och hjälpa er att känna igen Anden.

När ni väl inser vad dessa känslor står för, kommer er tro på dem att öka. Snart kommer ni att märka att ni har utvecklat ett sjätte sinne som det inte går att lura.

Vid 11 års ålder visste jag att Joseph Smith var en Guds profet. Jag hörde inga röster och såg inga änglar eller något sådant. Det jag kände var något mycket säkrare. Mitt andliga sinne hade berörts. Jag kände en upprymdhet välla fram ur mitt innersta väsen, som är skyddat från allt bedrägeri. Detta andliga sinne reagerar bara när det aktiveras av den Helige Anden.

Hur känns detta andliga vittnesbörd? Det är lika svårt att beskriva som rosens doft eller fågelns sång eller landskapets skönhet. Men ni vet när ni känner det.

Skrifterna ger oss en del inblickar i hur det känns:

”Sannerligen, sannerligen säger jag dig: Jag vill giva dig av min Ande, som skall upplysa ditt förstånd och fylla din själ med glädje. Då skall du veta.” (L&F 11:13–14)

Ibland är känslan som ett minne. Första gången vi fick kunskap om evangeliet var i vårt himmelska hem. Vi har kommit till den här jorden med en glömskans slöja. Och ändå finns dessa slumrande minnen kvar i vars och ens ande. Den Helige Anden kan skingra slöjan och väcka dessa minnen ur deras dvala. Ofta reagerar jag på en skenbart nyfunnen sanning med: ”O, det kommer jag ihåg!”

”Hjälparen, den helige Ande … skall … påminna er om allt.” (Joh 14:26)

Mina unga bröder och systrar, jag uppmanar er att ”undersöka mina ord”. (Alma 32:27) Vill ni läsa Joseph Smiths berättelse och be att få veta om den är sann?

Det underbara med att veta att den är sann är att ni samtidigt vet att Gud Fadern och Jesus Kristus lever och leder den här kyrkan i dag. Jag fick den kunskapen när jag var 11 år, och nu står jag framför er som en som ordinerats till särskilt vittne om Jesus Kristus och vittnar om att det är sant. Jag vittnar också om att Herren vill att ni ska veta att det är sant, och han ska ”uppenbara sanningen för eder genom den Helige Andens kraft”. (Moroni 10:4) I Jesu Kristi namn, amen.