Julie B Beck
Hjälpföreningens generalpresident
Vid Julie Bangerter Becks dop och i templet säger hon att hon som en del av sina förbund ”lovade Herren att han kunde använda mig i sitt rike”. Var och hur han använde henne var inte viktigt för henne. Som tidigare första rådgivare i Unga kvinnors generalpresidentskap säger hon att i kyrkan ”ändras våra uppgifter. Det spelar ingen roll var man tjänar. Det är Herrens verk och vi arbetar med vår himmelske Faders barn.”
Hennes föräldrar är William Grant Bangerter, nu emeritusmedlem i de sjuttios första kvorum, och Geraldine Hamblin Bangerter. Hon föddes den 29 september 1954, studerade vid Dixie College och Brigham Young-universitetet och tog akademisk examen i släktvetenskap. Den 28 december 1973 gifte hon sig med Ramon P Beck i templet i Salt Lake City. De har tre barn och åtta barnbarn.
Syster Beck verkade som Unga kvinnors och Primärs president i en församling och som rådgivare i presidentskapet för Hjälpföreningen i en stav innan hon kallades att verka för kyrkan på generalnivå.
För att använda sin tid väl delar hon upp prioriteringarna i tre kategorier — ”måste göra”, ”bör göra” och ”trevligt att göra”. Personlig bön, skriftstudier, tempelbesök och familjen finns på hennes lista över ”måste göra”. ”Jag känner inte till någon kvinna som inte har mer att göra än hon kan göra”, säger hon, men prioriteringar ”tar bort skuldkänslan. Jag är förvånad över hur många saker bland ’trevligt att göra’ som jag kan få gjort.”
Herren har välsignat henne med idéer om hur hon kan vara en ”långdistansmormor” och bland annat läsa för sina barnbarn via telefon.
”Jag har alltid haft stor kärlek till Hjälpföreningen. Under mina första år som gift, när mina föräldrar hade ett uppdrag långt borta, var Hjälpföreningens systrar ’min mor’. Under mina resor världen över har jag känt uppriktig kärlek och beundran för kvinnorna i kyrkan. Vilken välsignelse det blir att nu koncentrera mina krafter på att tjäna Hjälpföreningen.”