Frid och lindring till din själ

Vi har många kommittémöten här på kyrkans huvudkontor och i början av året under ett sådant möte lyssnade Äldste Neal A Maxwell noga till en presentation om utveckling av lokalt ledarskap. Mot slutet av mötet frågade äldste Maxwell: ”Finns det något mer vi kan göra för att hjälpa biskoparna att ge frid och lindring till de heliga?” Jag var intresserad av att höra mer om äldste Maxwells tankar, och strax före sin bortgång berättade han i avskildheten på sitt kontor mer om principerna som skänker oss frid och lindring. Han uppmuntrade mig att dela med mig av det han sade till kyrkans medlemmar.

Äldste Maxwell var och är ett underbart föredöme i fråga om osjälvisk kärlek. Hans omtanke om andra kom från hjärtat, särskilt om dem som led psykiskt eller känslomässigt. Man kunde inte lämna hans kontor utan att ha en större önskan att vara kristuslik. Han var ett föredöme för oss alla. Han älskade Frälsaren. Han var verkligen en sann apostel och lärjunge. Vi saknar honom.

Han gav oss stor insikt om hur fullständig frid och lindring endast kan komma genom själens sanna omvändelse. Han sade att han för många år sedan hade lärt sig stegen till sann omvändelse av president Marion G Romney. Han citerade ur ett tal president Romney hållit under en generalkonferens 1963 där han i sin tur citerade Frälsarens ord till Petrus: ”Men jag har bett för dig att din tro inte skall bli om intet. Och när du en gång har omvänt dig, så styrk dina bröder.” (Luk 22:32) President Romney sade: ”Det verkar som om medlemskap i kyrkan och sann omvändelse inte riktigt är samma sak. Sann omvändelse, i den bemärkelse vi talar om, och att ha ett vittnesbörd är inte heller nödvändigtvis samma sak. Ett vittnesbörd kommer när den Helige Anden vittnar för den uppriktige sökaren om sanningen. Ett aktivt vittnesbörd ger liv åt tron, med andra ord så får det oss att omvända oss och lyda buden. Sann omvändelse å andra sidan är frukten av, eller belöningen för, omvändelse och lydnad.” (Conference Report, okt 1963, s 24)

Sann omvändelse kommer inte nödvändigtvis på en gång, även om skrifterna ger oss dramatiska exempel på detta. Den kommer stegvis, tills en person har förändrats i djupet av sin själ. Skrifterna kallar det att ”födas på nytt”. Det förändrar både hur vi tänker och hur vi känner. (Se Conference Report, okt 1963, s 23–24.)

I Mormons bok kan vi läsa om Enos, vars själ hungrade att få veta mer om hans fars undervisning om evigt liv. Sedan han bett oavbrutet under en dag och en natt kom en röst till honom som sade: ”Enos! Dina synder äro dig förlåtna, och du skall bliva välsignad.” Enos skriver: ”Jag, Enos, visste, att Gud icke kunde ljuga och därför var min skuld utstruken.” (Enos 1:5–6)

Vi kan också läsa om hur profeten Alma den yngre berättade för sin son Helaman om händelsen som ledde till hans sanna omvändelse. Han berättade hur han kommit till dramatisk insikt om sina tidigare synder och misstag, och bekänt sitt uppror mot sin Gud. Han mindes hur hans far Alma hade profeterat om Jesu Kristi, Guds Sons, födelse. Jesus skulle komma för att sona världens synder. Jag citerar: ”När denna tanke kommit till mitt sinne, anropade jag honom i mitt hjärta: ’O, Jesus, du Guds Son, förbarma dig över mig, som är fångad i bitterhetens galla och innesluten i dödens eviga kedjor.’” Alma kände evig smärta och skuld, men insåg att försoningen erbjöd ett sätt att driva dessa känslor på flykten. Alma fortsätter: ”Se, när jag nu hade tänkt detta, kände jag icke längre mina kval, ja, jag blev icke mera sönderriven av minnet om mina synder. O, vilken glädje! Vilket underbart ljus jag såg! Ja, min själ var fylld med glädje, lika stor som min pina varit.” (Se Alma 36:12–20; kursivering tillagd.)

Alma upptäckte att hans själ läktes av kunskapen om att Jesus skulle komma och ta bort alla hans synder. När hans själ läktes kände han frid inom sig. Alma fängslades så av den inverkan hans sanna omvändelse fick att han berättade om sina känslor för Helaman: ”Jag säger dig, min son, att det icke kunde finnas något så ihållande häftigt och så bitande som mitt kval var. Ja, åter säger jag dig, min son, att det å andra sidan icke kan finnas något som är så intensivt och ljuvligt som min glädje var.” (Alma 36:21; kursivering tillagd.) Han undervisade sin son om hur man får varaktig frid och glädje, liksom Enos far hade gjort. Det finns ett mönster här för hur fäder kan undervisa sina barn om försoningen och evigt liv. Det är ett mönster som alla fäder idag borde följa.

Flera upplysande tankar om Almas omvändelse har kommit till mitt sinne:

1. Liksom Enos insåg han tydligt vilka tidigare synder han hade begått emot Gud och han ångrade dem.

2. Liksom Enos kom han ihåg det som hans far undervisat honom om — löftet om att Jesus Kristus skulle sona för våra synder.

3. Liksom Enos bad han personligen innerligt för sin själ.

4. Liksom Enos erfor han försoningens mirakel till den grad att han inte längre kunde komma ihåg sin själs kval eller den skuld han känt. Hans själ hade läkts helt och hållet. Det var en renande upplevelse för både sinne och hjärta. Glädje ersatte bitterhet. Han blev en ny människa, född på nytt av Anden. Och liksom Enos började han omedelbart tjäna Gud och sina medmänniskor.

Kan Herren göra för oss det han gjorde för Enos och Alma?

C S Lewis uttryckte det på följande sätt: ”[Gud] har obegränsad tid till förfogande för var och en av oss. Han behöver inte behandla oss som en massa. Man kan vara allena med honom alldeles som om man var den enda varelse han någonsin skapat. När Kristus gav sitt liv gjorde han det för dig individuellt, alldeles som om du varit den enda människan i världen.” (Kan man vara kristen? [1943, översättning: Alf Ahlberg], s 158)

Finns det berättelser i skrifterna om hur sann omvändelse erfarits av de heliga? Vi har ett antal exempel. Berättelsen om de heliga på kung Benjamins tid får illustrera detta. Vi kan läsa om hur de heliga reagerade när deras kung och profet undervisade dem om buden och om Jesu Kristi försoning.

”De ropade alla enhälligt och sade: Ja, vi tro alla de ord, som du talat till oss, och vi veta även, att de äro vissa och sanna förmedelst den Allsmäktige Herrens Ande, som gjort en mäktig förändring i våra hjärtan, så att vi icke mera hava någon benägenhet att göra ont, utan alltid gott …

Vi äro villiga att ingå ett förbund med vår Gud att göra hans vilja och vara lydiga till hans bud i allt det han befaller oss alla våra återstående dagar.” (Mosiah 5:2, 5; kursivering tillagd.)

Lägg märke till att deras ord i mycket stämmer överens med det vi lovar i dopförbundet. (Se L&F 20:37.)

Välsignelserna och löftet om sann omvändelse får vi genom de förbund vi ingår vid dopet och konfirmationen och alla förordningar inom templet och prästadömet. Och genom fortsatt omvändelse och lydnad och när vi trofast håller de förbund vi ingått, så växer och utvecklas den sanna omvändelsens frukt inom oss. När omvändelsen mognar och ges näring genom den Helige Andens maningar får vi frid och lindring till vår själ.

Vid ett tillfälle fick president Romney frågan hur man kan veta att man nått sann omvändelse. President Romney svarade: ”Man vet med säkerhet att det skett när själen har läkts genom den Helige Andens kraft. När detta sker märker man det genom det man känner, för man känner samma sak som Benjamins folk kände när de fick syndernas förlåtelse. Skrifterna säger: ’Herrens Ande kom över dem, och de blevo fyllda med glädje, emedan de fått förlåtelse för sina synder och samvetsfrid …’ (Mosiah 4:3)” (Conference Report, okt 1963, s 25)

Petrus beskriver det som händer under sann omvändelse: Vi får ”del av gudomlig natur”. (2 Pet 1:4; se också verserna 1–3, 5–9.)

Det är när vi erfar sann omvändelse som vi personligen verkligen lär känna Guds karaktär och storhet. Det är så vi blir inte bara Herrens tjänare utan även hans vänner. Herren beskrev sitt förhållande till de heliga under återställelsens första dagar: ”Åter säger jag eder, mina vänner, ty hädanefter kallar jag eder vänner.” (L&F 84:77)

Under generalkonferensen i oktober förra året undervisade äldste Jeffrey R Holland oss om och beskrev sina känslor om Guds majestät och karaktär. (Se ”Guds storhet”, Liahona, nov 2003, s 70–73.) Han talade om hur evigt viktigt det var att känna Gud Fadern och hans Son Jesus Kristus. Han citerade den välkända versen från Frälsarens förbön: ”Detta är evigt liv att de känner dig, den ende sanne Guden, och den som du har sänt, Jesus Kristus.” (Joh 17:3)

Han citerade också de inte lika välkända orden från profeten Joseph Smith: ”Det är evangeliets första princip att med säkerhet känna Guds karaktär.” ”Jag vill att ni alla ska känna honom och vara förtroliga med honom.” (History of the Church, 6:305)

Vi lär känna Gud och blir hans vänner när vi går igenom den sanna omvändelsens steg. Enos gjorde det. Kung Benjamins folk gjorde det. Alma gjorde det. Alla som vill omvända sig och lyda buden kan göra det. Sann omvändelse är en innerlig och mycket personlig upplevelse. Den handlar om relationer. Den innebär att man väcker Kristi ande, som finns inom varje man och kvinna. (Se L&F 84:45–46; 88:11.) Den innebär att man väcker den Helige Andens maningar inom sig, vilka leder oss till ett vittnesbörd om sanningen. Den innebär att man tar emot den Helige Andens gåva när man ingått dopets förbund. Den Helige Andens gåva vägleder oss och stärker oss i vårt lärjungeskap, den för oss närmare Frälsaren. Frälsaren i sin tur är vår förespråkare hos Fadern, och genom vår trofasthet för han oss till Fadern för att bli Kristi medarvingar. (Se Joh 14:6; Rom 8:17; L&F 45:3–5.)

Vi har en dyrbar skatt av storslagen undervisning och djupa tankar som heliga profeter har gett oss. De är i sanning Guds budbärare som leder hans barn till frälsning och evigt liv.

Deras vittnesbörd stärker vår tro. Lyssna till deras ord och vittnesbörd. De hjälper oss finna frid och lindring för vår själ.

Det är mitt personliga vittnesbörd att Herrens ande är verklig och omisskännlig. Jag vittnar om att ni kan lära känna Fadern och Sonen. De älskar er. Jag känner denna kärlek genom Andens kraft. Om dessa sanningar vittnar jag i Jesu Kristi heliga namn, amen.