Att finna tro på Herren Jesus Kristus

Att tro på Frälsaren och hans mission är så viktigt att det är evangeliets första princip: ”Tro på Herren Jesus Kristus.”¹ Vad är tro? I sitt brev till hebréerna i Nya testamentet lärde aposteln Paulus att tro ”är en övertygelse om det man hoppas, en visshet om det man inte ser”.² Och hur skaffar man sig tro? Hur får vi visshet om vår Frälsare som vi inte har sett? Skrifterna lär oss:

”Åt några är det genom den Helige Anden givet att veta, att Jesus Kristus är Guds Son, och att han blev korsfäst för världens synder.

Åt andra är det givet att tro på deras ord, att också de må hava evigt liv, om de förbliva trofasta.”³

Från begynnelsen har profeterna haft kunskap om att Jesus Kristus är Guds Son, om hans jordiska verksamhet och om hans försoning för alla människor. Heliga uppteckningar innehåller profetior under tusentals år, inte bara om vår Frälsares första ankomst, men också om hans andra ankomst, en härlig dag som förvisso ska äga rum.

Om vi hade levt i dessa forntida profeters dagar, skulle vi då ha trott på deras ord? Skulle vi ha haft tro på vår Frälsares ankomst?

I det forna Amerika profeterade lamaniten Samuel att under natten till Frälsarens födelse ”skulle stora ljus … visa sig på himmelen, så att … det skall se ut för människor som om det vore dag”.⁴

Många trodde på Samuel och sökte upp Nephi, bekände sina synder, omvände sig och blev döpta. ”Änglar uppenbarade sig för [dem], och förkunnade dem glada budskap om stor fröjd.”⁵

Men de flesta nephiter ”förhärdade sina hjärtan”⁶ och var blinda för tidens ”tecken och under”. Dessa tecken gavs ”så att [folket] skulle få visshet om att Kristus snart skulle komma”.⁷ Men i stället för att ge akt på dem ”fortsatte [Nephiterna] att förlita sig på sin egen … visdom och sade: Några tilldragelser … kunna de [troende] hava gissat riktigt … det är icke rimligt, att en sådan varelse som Kristus skall komma”.⁸

På den tiden liksom i vår tid fanns det vissa nejsägare, så kallade antikrister, som övertygade andra om att det inte behövdes någon Frälsare och ingen försoning. När Samuels profetia till slut uppfylldes och ”en dag och en natt och en dag [blev] såsom en enda dag”,⁹ vilken glädje måste inte de som hade trott på profeterna känt i sitt hjärta! ”Och allting, ja, vartenda ord hade blivit uppfyllt i överensstämmelse med profeternas ord. Och en ny stjärna blev även synlig i överensstämmelse med ordet.”¹⁰

De som trodde på profeternas ord kände igen Frälsaren under hans liv och verksamhet och välsignades genom att följa honom. Men ibland sattes även de mest hängivna efterföljarnas tro på prov. Efter korsfästelsen fick Thomas höra sina bröder vittna om att Frälsaren hade uppstått från graven. Men istället för att tro på deras ord sade Thomas: ”Om jag inte får se … så kan jag inte tro.”¹¹ Vid ett senare tillfälle fick denne älskade apostel tillfälle att röra vid hålen efter spikarna i Frälsarens händer och bekände: ”Min Herre och min Gud!”¹² Frälsaren undervisade sedan kärleksfullt honom och oss alla vad det betyder att ha tro: ”’Därför att du har sett mig, tror du. Saliga är de som tror, fastän de inte ser.”¹³

Troende på den amerikanska kontinenten ställdes inför liknande trosprövningar. Som Samuel förutsagt blev det ”tordön och ljungeldar”,¹⁴ och mörker täckte ”hela landets yta [under] en tidrymd av tre dagar”.¹⁵ Men de som hade ”mottagit profeterna och icke stenat dem”¹⁶ flydde inte i fruktan. De insåg att detta var tecknet som getts ”om denne Jesus Kristus, [och hans] död”¹⁷ och de samlades runt omkring templet i förundran. Och där uppenbarade han sig för dem och sade:

”Se, jag är Jesus Kristus, om vilken profeterna vittnade, att han skulle komma till världen …

Jag har druckit av den bittra kalken, vilken Fadern har givit mig, och jag har förhärligat Fadern genom att påtaga mig världens synder,

När Jesus hade sagt dessa ord, föll mängden ner på jorden, ty de kommo ihåg, att det hade blivit förutsagt ibland dem, att Kristus skulle visa sig för dem efter sin himmelsfärd.”¹⁸

Bröder och systrar, ”vartenda ord” som förutsagts om Kristi första ankomst uppfylldes. Resultatet är att många över hela jorden tror på att Fräsaren kom och levde i tidens mitt. Men det finns många fler profetior som ännu ska gå i uppfyllelse! Under denna och andra konferenser hör vi levande profeter sia och vittna om Kristi andra ankomst. De vittnar också om tecknen och undren runt omkring oss, som visar att Kristus förvisso ska komma igen. Väljer vi att tro på deras ord? Eller väntar vi, trots deras vittnesbörd och förmaningar, på bevis — ”vandra [vi] i mörker vid middagstiden”,¹⁹ och vägrar se i nutida profetiors ljus och förnekar att världens ljus ska återvända för att regera över oss?

Under hela mitt liv har jag träffat många goda och generösa människor som följer kristna värderingar. Men somliga tror inte att han lever, att han är världens Frälsare och att hans kyrka blivit återställd till jorden. Eftersom de inte tror profeternas ord, går de miste om evangeliets glädje och dess frälsande förordningar i deras liv.

Jag har en kär vän som en dag, i ett broderligt och känsligt ögonblick, frågade: ”Äldste Hales, jag vill tro. Jag har alltid velat tro, men hur gör jag det?” Denna morgon vill jag besvara den frågan.

Aposteln Paulus skrev till romarna: ”Alltså kommer tron av predikan och predikan i kraft av Kristi ord”.²⁰ Själva det faktum att ni ser på, lyssnar till eller läser den här konferensens sessioner betyder att ni hör Guds ord predikas. Det första steget till att komma till tro på Herren Jesus Kristus är att låta hans ord — som de predikas av hans tjänare, profeterna — röra vid ditt hjärta. Men det räcker inte med att bara lyssna till dessa ord, som om endast orden skulle kunna förändra er. Vi måste göra vår del. Eller som Frälsaren själv sade: ”Lyssna, du har som öron!”²¹ Med andra ord: att lyssna kräver aktiv ansträngning. ”Tron utan gärningar [är] död.”²² Det betyder att vi måste ta det som undervisas på allvar, noggrant begrunda det och utforska det i vårt sinne. Profeten Enos lärde sig att det betyder att låta andras vittnesbörd om evangeliet ”[sjunka] djupt i [vårt] hjärta”.²³ Låt oss gå igenom några av beståndsdelarna i Enos djupa och trosstärkande upplevelse:

För det första fick Enos lära sig om evangeliets sanningar från sin far, liksom ni hör det i er familj och under den här konferensen. För det andra lät han sin fars undervisning om ”evigt liv och de heligas glädje”²⁴ sjunka djupt in i hjärtat. För det tredje fylldes han av en önskan att själv få veta om dessa lärdomar var sanna och var han själv stod inför sin Skapare. För att använda Enos ord: ”Min själ hungrade.”²⁵ Genom denna intensiva andliga hunger kvalificerade sig Enos för Frälsarens löfte: ”Saliga äro alla de som hungra och törsta efter rättfärdighet, ty de skola bliva fyllda med den Helige Anden.”²⁶ För det fjärde: Enos följde Guds bud, vilket gjorde att han var mottaglig för den Helige Anden. För det femte skriver Enos: ”Jag böjde knän för min Skapare och anropade honom i mäktig bön och åkallan för min egen själ. Jag ropade till honom hela dagen, ja, när aftonen kom, upphävde jag ännu min röst så högt, att den nådde himlarna.”²⁷ Det var ingen lätt sak. Tron kom inte snabbt. Faktum är att Enos beskrev sin upplevelse i bönen som en ”kamp [han] hade inför Gud”.²⁸ Men han fick tro. Genom den Helige Andens kraft fick han ett eget vittnesbörd.

Vi kan inte få en sådan tro som Enos hade utan egen kamp inför Gud i bön. Jag vittnar om att belöningen är värd ansträngningen. Kom ihåg mönstret: (1) Lyssna på Guds ord, genom hans tjänares tal eller skrift, (2) låt ordet sjunka djupt in i hjärtat, (3) hungra efter rättfärdighet, (4) följ lydigt evangeliets lagar, förordningar och förbund, och (5) höj rösten i mäktig bön och be i tro om att få veta att Jesus Kristus är vår Frälsare. Jag lovar er att om ni gör detta uppriktigt och oavbrutet kommer följande Kristi ord till hans lärjungar att uppfyllas i ert liv: ”Bed och ni skall få, sök och ni skall finna, bulta och dörren skall öppnas för er.”²⁹

När vi så börjar tro på Jesus, låter vår himmelske Fader vår tro stärkas. Detta sker på många sätt, ibland genom prövningar. En bekant till mig skrev nyligen:

”Vårt två och ett halvt år gamla barnbarn dog i leukemi … Mina barn har fortfarande inte tagit bort hans spjälsäng, och det är snart sju år sedan han dog. Det är svårt att ha tro. En av mina vänner dog när han var 69 år gammal. Han hade haft tre olika slags cancer på 10 år, som gick tillbaka två gånger. Först fanns den i njurarna, sedan i hjärnan och sedan i lungorna. Han kunde inte kämpa emot längre. Han prövade allt möjligt för att få hjälp och för sex år sedan fann han tron … men fick inte en extra dag, så det är svårt för mig att tro.”

Jag svarade följande på denna bön om tro: ”Din berättelse om ditt barnbarn som dog i leukemi var mycket rörande. Jag hoppas du och dina barn ska finna frid när ni söker efter svar på livets ändamål. Vår tro kommer genom bön med en uppriktig önskan att närma oss Gud och lita på att han ska bära våra bördor och ge oss svar på det vi inte förstår med livets ändamål: Varifrån kommer vi? Varför är vi här på jorden? Och vart tar vi vägen efter vår jordiska resa? Allt är väl med ditt lilla barnbarn, för han dog innan han blev åtta år, som är ansvarighetsåldern, och han är i Guds närhet. Sök få tro, och må Guds välsignelser vara med dig.”

Är det inte intressant att den som lider ofta får tro genom lidande och genom att hon accepterar Herrens vilja, ”ske din vilja”,³⁰ medan andra i familjen eller de som ger vård kan ha svårt att acceptera det tragiska slutet och att stärka tron genom denna händelse. Vi kan inte mäta tron genom ”en extra dag”.

När prövningarna kommer i jordelivet, och de kommer till oss alla, kan det tyckas vara svårt att ha tro. I sådana stunder är det bara tro på Herren Jesus Kristus och hans försoning som ger oss frid, hopp och förståelse. Endast tro på att han led för vår skull kan ge oss styrka att hålla ut intill änden. När vi får denna tro förändras vårt hjärta på ett mäktigt sätt, och liksom Enos kan vi bli starkare och börja be för våra bröders och systrars välfärd. Vi ber för dem, att de också ska ges nytt mod och stärkas genom tron på vår Frälsares Jesu Kristi försoning.

Låt oss se på några av dessa profetiska vittnen om försoningens verkan i vårt liv. När vi gör det inbjuder jag er att låta dem sjunka djupt i ert hjärta och stilla den hunger och törst som kan finnas i er själ.

”Och på den dagen föll den Helige Anden, vilken vittnar om Fadern och Sonen, på Adam, sägande: Jag är Faderns Enfödde från begynnelsen … att såsom du är fallen [kan] du … bliva återlöst.”³¹

Och Herren visade sig för Jareds broder och sade: ”Se, jag är den som från världens grundläggning blev utsedd att återlösa mitt folk … I mig skall hela människosläktet hava ljus, och det evinnerligen, nämligen de som skola tro på mitt namn.”³²

Abinadi vittnade: ”Jag önskar, att I skolen förstå, att Gud själv skall komma ned bland människobarnen och återlösa sitt folk … Ja, så skall han bliva ledd, korsfäst, dödad … vilket ger honom makt att göra förbön för människobarnen … och att återlösa dem och tillfredsställa rättfärdighetens krav.”³³

Och så till sist, Joseph Smith. Som fjortonårig pojke utövade han orubblig tro och följde profeten Jakobs uppmaning att ”be till Gud”.³⁴ På grund av hans profetiska kallelse visade sig Gud Fadern och hans Son Jesus Kristus sig personligen för honom och gav honom instruktioner. Hur underbar var inte denna första syn som denna sista tidshushållnings förste profet fick! Sexton år senare i templet i Kirtland besöktes Joseph återigen av Frälsaren och vittnade: ”Vi sågo Herren … och hans röst var såsom stora vattens brus, ja, Jehovas röst, sägande: Jag är den förste och den siste. Jag är den som lever. Jag är den som blev slaktad. Jag är eder förespråkare hos Fadern.”³⁵

Jag inbjuder er alla mina kära vänner och alla dem vars själar hungrar efter tro, att ”söka efter denne Jesus om vilken apostlarna och profeterna hava skrivit”.³⁶ Låt deras vittnesbörd om att Frälsaren gav sitt liv för er sjunka in djupt i hjärtat. Sök att få ett vittnesbörd om denna sanning genom den Helige Anden i bön, och se därefter hur er tro stärks när ni med glädje möter utmaningarna i detta jordiska liv och förbereder er för det eviga livet.

Jesus Kristus kom verkligen. Han levde. Och han ska komma igen. Detta vet jag och jag lämnar er mitt särskilda vittne och vittnesbörd i Jesu Kristi heliga namn, amen.