Mer helighet giv mig

Syster Burton och jag intervjuades innan vår vigsel av äldste Richards far. Vi känner till det som äldste Richards talade om under denna konferenssession.

Efter en stavskonferens nyligen kom en ung kvinna fram till mig. När vi skakade hand sade hon: ”Biskop, du skulle kunna förbättra dina tal under generalkonferenserna genom att le.” Jag ville berätta för henne hur svårt det är att le när man är rädd, men jag hade inte tid. Men jag ska försöka och hoppas på det bästa.

När varje generalkonferens lider mot sitt slut, får jag en längtan efter mer — mer av stundens frid, mer av Andens sällskap, mer av den fostran som har lyst upp och välsignat min själ

Den rådande uppfattningen är att mer är bättre och att mindre vanligtvis är ovälkommet. För en del har strävan att få mer av världens saker och tjänster blivit en passion. För andra är mer av denna världens rikedom nödvändigt endast för överlevnad eller för att öka levnadsstandarden till en miniminivå. En obehärskad önskan efter mer leder ofta till tragiska konsekvenser. President Boyd K Packer har till exempel påmint oss: ”Vi kan bli som en far som beslutat sig för att ordna allting för sin familj. Han satsar allt på detta och lyckas. Först då upptäcker han att det de behövde allra mest, att få vara tillsammans som familj, hade försummats. Så skördar han sorg i stället för belåtenhet.” (”Föräldrar i Sion”, Nordstjärnan, jan 1999, s 25.)

Föräldrar som med framgång lyckats skaffa sig många saker har ofta svårt att säga nej till bortskämda barns krav. Barnen riskerar därför att inte lära sig viktiga värderingar som hårt arbete, fördröjd tillfredsställelse, ärlighet och medkänsla. Förmögna föräldrar kan fostra, och fostrar, välanpassade, kärleksfulla barn med goda värderingar, men kampen att sätta upp gränser, klara sig med mindre och undvika fällorna som ropar efter ”mer, mer, mer” aldrig har varit svårare. Det är svårt att säga nej till mer när man har råd att säga ja.

Föräldrar är med all rätt oroliga inför framtiden. Det är svårt att säga nej till mer sportutrustning, elektronik, lektioner, kläder och lagsporter och så vidare när föräldrarna tror att mer kan hjälpa barnen att lyckas i en allt mer konkurrensbetonad värld. Ungdomar verkar vilja ha mer, delvis därför att det finns så mycket mer att kunna få. Enligt American Academy of Pediatrics (amerikanska universitetet för barnläkare) ser det genomsnittliga amerikanska barnet över 40 000 reklamavsnitt per år.

Allt färre föräldrar ber sina barn hjälpa till hemma eftersom de tycker att de redan lider av för mycket social och akademisk stress. Men barn som inte har några ansvar riskerar att aldrig lära sig att varje person kan hjälpa andra och att inte allting i livet kretsar kring deras egen lycka.

I boken My Grandfather’s Blessings berättar dr Rachel Remen om hur hon blev god vän med ett par och deras lille son Kenny. När hon kom på besök brukade hon sitta på golvet och leka med hans två tuffa leksaksbilar. Ibland hade hon bilen som saknade kofångare och han den som saknade en dörr, ibland var det tvärt om. Han älskade bilarna!

När en viss bensinstation gav bort en sådan leksaksbil varje gång man fyllde tanken så bad hon de som var anställda vid hennes mottagning att åka till den bensinstationen och samla på bilar. Så fort hon hade alla modellerna slog hon in dem i en kartong för att ge dem till Kenny. Hon hoppades att hans föräldrar inte skulle ta illa upp, eftersom de hade det ganska knapert. Kenny öppnade ivrigt den stora lådan och tog ut bilarna en efter en. De täckte fönsterbrädorna och en rad med bilar stod på golvet. Vilken samling! Senare när Rachel besökte familjen såg hon hur Kenny bara stirrade ut genom fönstret. När hon frågade Kenny vad det var som var fel och om han inte tyckte om de nya bilarna, så tittade han förläget ner i golvet. ”Förlåt Rachel, men jag vet inte hur man ska tycka om så många bilar.” (Se ”Owning” [2000], s 60–61.)

Vi har alla hört hur barn, när de har öppnat många julklappar eller födelsedagspresenter, säger: ”Finns det inga fler?” Utöver alla utmaningar som finns i denna ”mer-generation” kvarstår det gudomliga budet att undervisa våra barn att ”förstå läran om omvändelse, tro på Kristus, den levande Gudens Son, dopet och den Helige Andens gåva … att bedja och att vandra uppriktigt för Herren … [och] helighålla sabbatsdagen”. (L&F 68:25, 28–29)

Betydelsen av mer och mindre inte alltid uppenbar. Mindre kan ibland betyda mer och mer kan ibland betyda mindre. Till exempel så kan mindre jakt efter det materiella innebära mer tid för familjen. Mer slapphänthet med barnen kan resultera i en mindre förståelse av livets viktiga värderingar.

Vissa delar av vårt liv kan förbättras avsevärt av tanken att mer är bättre. Den heliga psalmen ”Mer helighet giv mig” (Psalmer, nr 77) påminner oss om de dygder som är värda större uppmärksamhet. Jesus beskrev själv vad det krävs för att vara ”mer, Jesus dig lik”. Han sade: ”Fördenskull önskar jag, att I skolen vara fullkomliga, alldeles såsom jag, eller eder himmelske Fader, är fullkomlig.” (3 Nephi 12:48)

Ödmjukhet är absolut nödvändigt för att vi ska kunna bli mer kristuslika. Utan den kan vi inte utveckla andra viktiga dygder. Mormon sade: ”Ty ingen är antaglig för Gud, med mindre han är ödmjuk och mild i hjärtat.” (Moroni 7:44) Att förvärva ödmjukhet är en process. Vi har blivit ombedda att ”varje dag ta [vårt] kors”. (Luk 9:23) Det får inte vara något vi gör bara ibland. Mer mildhet är inte samma sak som svaghet utan är ett ”sätt att uttrycka sig själv på ett vänligt och milt sätt. Det visar övertygelse, styrka, lugn och ett hälsosamt mått av självförtroende och äkta självkontroll.” (Neal A Maxwell, ”Meekly Drenched in Destiny”, i Brigham Young University 1982–83 Fireside and Devotional Speeches [1983], s 2.) Mer mildhet gör att vi kan bli undervisade av Anden.

Dygderna i ”Mer helighet giv mig” kan delas in i flera grupper. Vissa är personliga mål, som mer helighet giv mig; mer mildhet, o Gud; mer vilja att tjäna och ej söka lön; mer trohet och kärlek; mer tacksamhet; mer saktmodigt sinn’; mer renhet; mer nyttig ock gör mig samt mer kraft i min bön. Andra handlar om motgångar. Mer sorg över synden; mer håg till ditt bud; mer kraft till att lida; mer salighetshopp; mer frihet från världen samt på frukter mer rik hör till denna grupp. Resten av dygderna förankrar oss stadigt till vår Frälsare: Mer längtan att söka din ära, ej min; mer känsla med Jesus; mer fröjd av hans tröst; mer frid vid hans bröst; mer längtan dit opp; mer mogen för himlen samt mer, Jesus dig lik. För dessa dygder är mer bättre. Mindre är inte önskvärt.

Många erfar mer trohet och kärlek genom att undervisa om Jesu Kristi evangelium och dess återställelse och att vittna om Frälsaren, hans liv, verksamhet och försoning.

En distriktsledare i en mission undrade varför äldste Parker, som var i slutet av sin mission, hade framgång trots hans oförmåga att lära sig lektionerna utantill. För att få veta varför följde han med äldste Parker på en undervisning. Äldste Parkers framställning var så oorganiserad mot slutet av den formella lektionen att distriktsledaren var fullständigt förvirrad och han antog att familjen som blivit undervisad också var det.

Då lutade sig ”äldste Parker fram och lade sin hand på faderns arm. Sedan såg han honom rakt i ögonen, berättade hur mycket han älskade honom och hans familj och bar ett av de ödmjukaste och mäktigaste vittnesbörden som distriktsledaren någonsin hört. När han slutade tala hade båda äldsterna och varenda en i familjen, inklusive fadern, tårar i ögonen. Sedan lärde äldste Parker fadern att be. De knäböjde alla medan fadern bad att de skulle få egna vittnesbörd och tackade sin himmelske Fader för den stora kärlek han kände. Två veckor senare döptes hela familjen.”

Senare bad äldste Parker sin distriktsledare om ursäkt för att han inte kunde lektionerna. Han sade att han hade svårt för att memorera lektionerna trots att han tillbringade flera timmar varje dag med att studera dem. Han sade att han knäböjde i bön innan skulle undervisa en familj, och bad sin himmelske Fader att välsigna honom så att hans undersökare skulle känna hans kärlek och Anden när han bar sitt vittnesbörd och veta att de undervisades om sanningen. (Se Allan K Burgess and Max H Molgard, ”That Is the Worst Lesson I’ve Ever Heard!” i Sunshine for the Latter-day Saint Soul [1998], s 181–183.)

Vad kan vi lära oss av denna enkla berättelse? Tror ni att äldste Parker kände att han behövde lära sig lektionerna bättre? Är det möjligt att äldste Parker lärde sig hur viktigt det är att be med en bestämd avsikt? Tror ni att hans böner färgades av hans bön att bli mer nyttig, på frukter mer rik? Kan hans oförmåga att lära sig saker utantill ha fört med sig mer saktmodigt sinn och mer kraft till att lida? Visade han mer trohet och kärlek och mer längtan att söka Herrens ära? Utan tvekan!

Under de senaste åtta veckorna har fyra stora orkaner drabbat Floridas kust och Mexikanska golfen. De flesta länder i Karibiska havet har utsatts för stor förödelse. Det är ont om mat, kläder och husrum. Vägar och trädgårdar är fyllda av skräp. El-, vatten- och telefonledningarna har förstörts eller behöver repareras.

Förra veckan var jag i Tallahassee i Florida och där uttrycktes stor uppskattning och tacksamhet för den hjälp som kyrkan gett i dessa nödsituationer. Floridas guvernör Jeb Bush och viceguvernör Toni Jennings, samt medarbetare som Röda korset och Frälsningsarmén uttryckte tillsammans med federal och statlig utryckningspersonal uppriktig tacksamhet som jag nu vidarebefordrar till er som har hjälpt till med röjningen och till dem som gett bidrag till kyrkans humanitära fond. Tack så mycket. Jag är förvissad om att ni har känt större glädje och att ni känner att ni har varit till nytta i Herrens tjänst.

Över två tusen frivilliga från hela sydöstra USA följde mönstret från tidigare veckor vid olika platser och samlades i Pensacola i Florida förra helgen för att hjälpa till med röjningsarbetet efter orkanen Ivan. De rullade ut sina sovsäckar på möteshusens golv, i andra kyrkor och hemma hos medlemmar. Tusentals arbetstillfällen gav dem möjlighet att hjälpa till varhelst de behövdes. Missionärer täckte taket på metodistkyrkan med blå presenningar. Utryckningspersonal, brandmän och polismän uttryckte uppskattning för att kyrkans medlemmar hade fått i uppgift att hjälpa deras familjer i deras frånvaro.

Allt detta gjordes samtidigt som orkanen Jeanne nådde kusten efter att ha orsakat stor ödeläggelse på Haiti och i andra länder i Karibiska havet. Tack ännu en gång ni som ger av era medel och ni som har lättat på så många människors bördor. Jag beundrar er för er önskan att vara mer välsignade och heliga och mer som Frälsaren. Den här helgen kommer 2 500 att hjälpa till med röjningsarbetet efter orkanen Jeanne.

I diskussionen om vår längtan efter mer, menar jag inte att vi ska använda Scrooge som ett exempel på gott föräldraskap. Jag anser att det är viktigt för familjer och enskilda att energiskt söka efter fler av de dygder som sträcker sig bortom detta jordeliv. Ett bönefyllt, konservativt sätt är nyckeln till att på ett framgångsrikt sätt leva i ett samhälle i överflöd och till de karaktärsbyggande egenskaperna som kommer av att vänta, dela med sig, spara, arbeta hårt och klara sig med det man har. Må vi välsignas med en önskan och förmåga att veta när mer verkligen innebär mindre och när mer är bättre. I Jesu Kristi heliga namn, amen.