Svåra tider

Bröder, det är både tröstande och en smula oroande att veta att vi lever i en tidsålder som inte bara förutsetts av profeterna i tidigare tidshushållningar men som också klart stod i fokus för deras oro och deras förväntningar. Aposteln Paulus sade: ”Det skall du veta att i de sista dagarna skall det komma svåra tider” (2 Tim 3:1) och sedan fortsatte han att förvånansvärt exakt beskriva mycket av det som vi dagligen ser i media, i underhållningsreklam och nästan överallt i hela världen. Hur noggranna vi än är och borde vara, är det svårt och ofta nästan omöjligt att fullständigt undvika mycket av det som tycks omsluta oss på alla sidor.

Men lyckligtvis har vi inte lämnats utan hopp eller andligt stöd när vi enskilt och som familjer strävar efter att uppnå jordelivets heliga ändamål, för vilka vi kom till denna jordiska prövotid. Vi har alla unika omständigheter. Vi kommer bokstavligen från jordens fyra hörn och dessutom är våra familjer, bakgrunder, utmaningar, möjligheter, upplevelser, triumfer och besvikelser väldigt olika.

Likaså har vi, liksom hela den mänskliga familjen eftersom alla är vår kärleksfulle himmelske Faders barn, både en enorm likformighet i vår DNA eller genetiska fysiska beskaffenhet och de universellt möjliga och utlovade välsignelserna och egenskaperna som identifierar vårt gudomliga föräldraskap och vår andliga potential. Det är denna speciella blandning av gemensamt ursprung och egenskaper och även av våra unika attribut, erfarenheter och personliga utmaningar som gör oss till det vi är. Fastän vi kan vara olika i vad som utgör en särskild fara för oss personligen, delar vi mycket av det som så träffande kan beskrivas som ”svåra tider” med alla.

När Paulus beskrev våra ”svåra tider” lovade han inte att det skulle bli lättare eller nödvändigtvis bättre. Men han gav råd till dem som söker tröst och tillförsikt mitt i vår tids allt värre förhållanden. Liksom hans profetior och förutsägelser var klart detaljerade, så är hans råd till oss påfallande tillämpliga. Han sade: ”Håll fast vid det som du har lärt dig och blivit överbevisad om. Du vet av vilka du har lärt det.” (2 Tim 3:14)

På den här generalkonferensen, i enlighet med mönstret i kyrkans hela historia, har vi lärt och kommer att lära om evangeliets återställelse i våra dagar, om det märkligt klara vittnesbördet om Herren Jesus Kristus i Mormons bok; om profeten Joseph Smiths och hans efterträdares mission och insatser, särskilt president Gordon B Hinckley, som undervisar och vittnar med sådan kraft, andlighet och klarhet; och om styrkan, trösten och välsignelserna som kommer från att ha andra levande apostlar och profeter mitt ibland oss. Vi lär oss inte bara dessa saker, men vi ges visshet om att de är sanna, i vetskap om, som Paulus sade, att ”[vi] vet av vilka [vi] har lärt det”.

En annan person som var bemyndigad att ge löften åt dem han betjänade var Alma. När han uttryckte sin glädje över förmånen att få undervisa och vittna för Gideons folk, var han rättfram, klar och direkt i vittnet om Herren Jesus Kristus som skulle komma för att utföra sin jordiska mission. Han uttryckte sin glädje över den allmänna tron och trofastheten hos denna grupp goda människor och lovade dem att de skulle få uppleva ”mycket som skall ske”. (Alma 7:7) Mitt i sitt tal där han beskrev det som skulle ske, sade han: ”Ett är viktigare än allt annat, ty den tiden är nu icke långt borta, då Återlösaren kommer och skall leva bland sitt folk.” (Alma 7:7)

Alma talade på sin tid särskilt om händelserna som skulle ske några årtionden senare när Frälsaren skulle födas till jordelivet. Sekel har gått och Almas profetior har till största delen uppfyllts, men det centrala i hans uppfattning att en sak är viktigare än allt annat är fortfarande lika absolut sant, fullständigt relevant och grundläggande väsentligt för oss idag. Det är att ”Återlösaren lever”.

Liksom Alma och ”alla profeterna som profeterat ända från världens begynnelse” (Mosiah 13:33) har undervisat och vittnat om Messias ankomst och hans mission att återlösa sitt folk, så bär också vi vittnesbörd om honom och hans heliga verk ”att åvägabringa odödlighet och evigt liv för människan”. (Moses 1:39) När vi verkligen börjar förstå storheten i hans offer och tjänande för oss enskilt och kollektivt, kan vi inte anse något annat vara viktigare, eller ens komma i närheten av att vara lika viktigt i vårt liv.

De flesta av oss uppnår inte denna insikt på en gång och förmodligen inte helt och fullt under vårt jordiska liv. Men vi vet, att när vi lär oss rad på rad, ökar vår uppskattning av Frälsarens mission och offer, och vår kunskap och visshet om att det han utförde är sant växer.

Aposteln Paulus var kraftfull och rättfram i sin undervisning och predikan. Lyssna till dessa välbekanta ord som beskriver de flesta av oss i våra ansträngningar och framsteg, men som också ger oss de råd, den uppmuntran och det vittne vi alla så väl behöver:

”När jag var barn, talade jag som ett barn, tänkte jag som ett barn, och förstod jag som ett barn. Men sedan jag blivit man, har jag lagt bort det barnsliga.

Nu ser vi en gåtfull spegelbild, men då skall vi se ansikte mot ansikte. Nu förstår jag endast till en del, men då skall jag känna fullkomligt, liksom jag själv har blivit fullkomligt känd.” (1 Kor 13:11–12)

För många år sedan gav president James E Faust följande råd till dem som fortfarande kämpar med att känna sig fullständigt övertygade i vittnesbördet om Jesus Kristus och hans heliga mission och löften. Han sade:

”Låt oss för deras skull som uppriktigt tvivlar höra vad ögonvittnen hade att säga om Jesus från Nasaret. De forntida apostlarna var där. De såg allt. De deltog. Ingen är mer trovärdig än de. Petrus sade: ’Det var inte några skickligt hopdiktade sagor jag byggde på när jag för er förkunnade vår herre Jesu Kristi makt och hans ankomst, utan jag hade med egna ögon sett honom i hans majestät.’ (2 Petrus 1:16) Johannes sade: ’Vi har själva hört honom och vet att han verkligen är [Kristus], världens Frälsare.’ (Joh 4:42) De nutida vittnena Joseph Smith och Sidney Rigdon betygade: ’Ty vi sågo honom på Guds högra sida och vi hörde rösten som vittnade, att han är Faderns Enfödde.’ (L&F 76:23)” (”A Personal Relationship with the Savior”, Ensign, nov 1976, s 59.)

I vår egen tid har vi fått löftet att Herren har många gåvor åt dem som ”älska [honom] och hålla alla [hans] bud”, och också åt dem ”som försöker att göra [det]”. (L&F 46:9) Medan inte alla Guds gåvor ges åt varje person, har vi alla lovats att ”åt var och en är en gåva given genom Guds Ande”. (L&F 46:11)

Lyssna till följande ord från kapitel 46 i Läran och Förbunden som beskriver den gåva som är viktigare än alla andra:

”Åt några är det genom den Helige Anden givet att veta, att Jesus Kristus är Guds Son, och att han blev korsfäst för världens synder.

Åt andra är det givet att tro på deras ord, att också de må hava evigt liv, om de förbliva trofasta.” (L&F 46:13–14)

Det är kunskapen och vittnesbördet om den levande Kristus som gör att vi ständigt hörsammar Petrus råd: ”Var alltid beredda att svara var och en som begär att ni förklarar det hopp ni äger.” (1 Petr 3:15)

När vi verkligen förnimmer att detta hopp är verkligt och har Jesus i centrum och är möjligt genom hans kärlek till oss och särskilt genom hans kärlek till sin Fader, så kan vi med tacksamhet och personligen förkunna, med ord tagna från en kär psalm: ”Oändlig är kärleken Jesus förunnar mig”. (”Oändlig är kärleken, Psalmer, nr 125.) Likaledes, när vi kommer till större insikt, leds vi att utbrista: ”Då brister själen ut i lovsångs ljud: O store Gud, O store Gud!” (”O store Gud”, Psalmer, nr 48.)

Så tacksam jag är i dessa svåra och oroliga tider att vi har fått skydd och vägledning genom den heliga tillförsikten att Jesus Kristus lever idag, i Jesu Kristi namn, amen.