Välj i dag

Mina kära bröder och systrar, både ni som sitter här och ni som samlats runtom i världen, jag ber om er tro och era böner när jag nu åtar mig uppdraget och förmånen att få tala till er. Men först vill jag personligen välkomna äldsterna Dieter Uchtdorf och David Bednar, våra nya medlemmar i de tolv apostlarnas kvorum.

Jag har på senare tid funderat över våra val och deras följder. Någon har sagt att historiens grind hänger på små gångjärn, och det är likadant med vårt liv. De val vi gör formar vår framtid.

Josua sade fordom: ”Välj i dag vem ni vill tjäna … Men jag och mitt hus, vi vill tjäna Herren.”¹

Vi påbörjade alla en härlig och betydelsefull resa när vi lämnade andevärlden och kom till denna ofta krävande fas som kallas jordelivet. Med oss hade vi Guds stora gåva — vår handlingsfrihet. Profeten Wilford Woodruff sade: ”Gud har gett alla sina barn … individuell handlingsfrihet … [Vi] innehade den i himlarnas himmel innan världen var till, och Herren bevarade och försvarade den där mot Lucifers angrepp … I kraft av denna handlingsfrihet är ni och jag och alla människor ansvariga varelser, ansvariga för den kurs vi följer, det liv vi lever och det vi gör.”²

Brigham Young sade: ”Alla måste använda [handlingsfriheten] för att nå upphöjelse i [Guds] rike. Eftersom [vi] har förmågan att välja måste [vi] använda denna förmåga.”³

Skrifterna talar om för oss att vi är fria att handla av oss själva, ”att välja vägen till evig död eller till evigt liv”.⁴

En välkänd psalm kan inspirera oss att välja rätt:

Finns det någon som kan hjälpa oss att välja det rätta och undvika farliga villovägar? På väggen mitt emot skrivbordet på mitt kontor hänger en underbar bild av Frälsaren, målad av Heinrich Hofmann. Jag älskar målningen och har haft den sedan jag var 22 år och biskop, och jag har tagit med mig den vart jag än kallats att verka. Jag har försökt leva mitt liv efter Mästarens mönster. Varje gång jag haft ett svårt beslut att fatta har jag tittat på bilden och frågat mig själv: ”Vad skulle han ha gjort?” Sedan försöker jag göra det. Vi kan aldrig gå fel när vi väljer att följa Frälsaren.

En del val kan verka viktigare än andra, men inget val är betydelselöst.

För några år sedan höll jag i en handbok som om man följer den alltid hjälper oss att fatta rätt beslut. Det var en bok som vi ofta kallar tre-i-ett och den rymmer Mormons bok, Läran och Förbunden och Den kostbara pärlan. Boken var en gåva från en kärleksfull far till en älskad dotter som noga följde hans råd. På försättsbladet hade hennes far skrivit följande inspirerande ord för hand:

”Till min kära Maurine,

För att du alltid ska ha ett mått att skilja mellan sanningen och människans felaktiga filosofier med och genom detta växa andligen allteftersom din kunskap ökar, ger jag dig denna heliga bok och ber dig läsa i den ofta och älska den under hela ditt liv.

Kära hälsningar, din far

Harold B Lee”

Som medlemmar i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga är vårt mål att uppnå celestial härlighet.

Låt oss inte vara lika obeslutsamma som Alice i Lewis Carrolls klassiska bok Alice i underlandet. Minns ni hur hon kom till en plats där stigen delade sig och båda stigarna fortsatte framåt, fast åt olika håll? Hon möter Cheshire-katten och hon frågade katten: ”Vilken stig ska jag ta?”

Katten svarade: ”Det beror på vart du vill komma. Om du inte vet vart du vill komma, spelar det ingen roll vilken stig du tar!”⁶

Till skillnad från Alice vet vi vart vi vill komma, och det spelar roll vilken väg vi tar, för den väg som vi går i det här livet leder till den väg vi får gå i nästa liv.

Vi bör alla komma ihåg att vi är en son eller dotter till Gud, utrustad med tro, begåvad med mod och vägledd genom bön. Vårt eviga slutmål ligger framför oss. Aposteln Paulus talar till oss idag liksom han talade till Timoteus för många år sedan: ”Försumma inte nådegåvan i dig.” ”Käre Timoteus, bevara det som har överlämnats åt dig.”⁷

Ibland låter många av oss den där fienden till framgång — ja självaste boven ”självförnekelse” — hämma våra ambitioner, kväva våra drömmar, fördunkla våra visioner och försämra vårt liv. Fiendens röst viskar i vårt öra: ”Du klarar det inte.” ”Du är för ung.” ”Du är för gammal.” ”Du är en nolla.” Det är då vi måste komma ihåg att vi är skapade i Guds avbild. När vi begrundar denna sanning ger det oss en djup känsla av styrka och kraft.

Jag hade förmånen att vara god vän till president J Reuben Clark Jr, som i så många år verkade i första presidentskapet. När jag hjälpte honom förbereda tryckningen av hans storslagna böcker lärde jag mig oskattbara ting. En dag var president Clark på ett allvarligt, begrundande humör och bad mig ordna kopieringen av en bild för inramning. Bilden visade Persepolis lejon som vaktade ruinerna av en förfallen prakt. Mellan de söndervittrande pelarna från en svunnen civilisation ville president Clark skriva in några av sina favoritskriftställen, utvalda ur hans omfattande kunskap om skrifterna. Jag tänkte ni skulle vilja veta vilka han valde. Han valde tre skriftställen — två från Predikaren och ett från Johannesevangeliet.

Det första från Predikaren: ”Frukta Gud och håll hans bud, det hör alla människor till.”⁸

Det andra: ”Förgänglighet och åter förgänglighet! säger Predikaren. Förgänglighet och åter förgänglighet! Allt är förgängligt.”⁹

Det tredje, från Johannes: ”Detta är evigt liv att de känner dig, den ende sanne Guden, och den som du har sänt, Jesus Kristus.”¹⁰

Moroni, en tidigare profet, skrev i det som nu är Mormons bok och rådde oss: ”Nu vill jag anbefalla eder att söka efter denne Jesus om vilken apostlarna och profeterna hava skrivit, på det att Gud Faderns nåd och likaledes Herren Jesu Kristi samt den Helige Andens, vilken bär vittne om dem, måtte vara och förbliva i eder evinnerligen.”¹¹

President David O McKay rådde oss: ”’Livets största strid utkämpas i din egen själs tysta kammare’ … Det är nyttigt att sitta ner och tala med sig själv, att komma underfund med vem man verkligen är och i denna stilla stund besluta sig för vilken plikt man har mot sin familj, mot sin kyrka, mot sitt land och … mot sin nästa.”¹²

Den unge profeten Joseph Smith sökte himmelsk hjälp genom att gå in i en lund som i den stunden blev helig. Behöver vi liknande styrka? Behöver var och en söka sin ”heliga lund”? En plats där kommunikation mellan Gud och människa kan flöda obehindrat, oavbrutet och ostört är en sådan lund.

Nya testamentet lär oss att det är omöjligt att ha rätt förhållande till Kristus utan att vara osjälvisk i sitt förhållande till sin nästa. I Matteusevangeliet undervisade Jesus: ”Allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort mot mig.”¹³

När Frälsaren sökte en man med tro, valde han inte ut honom bland alla självrättfärdiga män som regelbundet kom till synagogan. I stället valde han honom bland Kapernaums fiskare. Medan han undervisade vid sjön såg han två båtar ligga vid stranden. Han steg i en av båtarna och bad dess ägare lägga ut lite från land för att komma på avstånd från folkträngseln. Han undervisade en stund till och sade sedan till Simon: ”’Far ut på djupt vatten och lägg ut era nät till fångst.’

Simon svarade: ’Mästare, vi har arbetat hela natten och inte fått något. Men på din befallning vill jag lägga ut näten.’

De gjorde så och fångade en … stor mängd fisk …

När Simon Petrus såg det, föll han ner för Jesus och sade: ’Gå bort ifrån mig, Herre, jag är en syndig människa.’”¹⁴

Svaret lydde: ”Följ mig, så skall jag göra er till människofiskare.”¹⁵

Simon fiskaren hade fått sin kallelse. För den tvivlande, skeptiske, olärde, outbildade och impulsive Simon var Herrens väg inte en bekväm motorväg eller en stig som var fri från lidande. Han fick höra tillrättavisningen: ”Så lite tro du har!”¹⁶ Och ändå, när Mästaren frågade: ”Och ni, vem säger ni att jag är?”, så svarade Petrus: ”Du är Messias, den levande Gudens Son.”¹⁷

Simon, tvivlaren, hade blivit Petrus, trons apostel. Petrus hade gjort sitt val.

När Frälsaren skulle välja en missionär fylld med iver och kraft, hittade han honom inte bland sina förespråkare, utan bland sina motståndare. Upplevelsen på vägen till Damaskus förändrade Saulus. Om honom sade Herren: ”Han är ett redskap som jag utvalt för att bära fram mitt namn inför hedningar och kungar och inför Israels barn.”¹⁸

Förföljaren Saulus blev missionären Paulus. Paulus hade gjort sitt val.

Osjälviskt tjänande utförs dagligen av oräkneliga medlemmar i kyrkan. Mycket görs beredvilligt, utan fanfarer eller skryt, med stilla kärlek och öm omsorg. Låt mig få berätta om en som fattade ett sådant enkelt men viktigt beslut att tjäna.

För några år sedan besökte syster Monson och jag Toronto, där vi en gång bott medan jag var missionspresident. Olive Davies, hustru till den förste stavspresidenten i Toronto, var svårt sjuk och beredde sig för att lämna denna värld. Hennes sjukdom var sådan att hon behövde lämna sitt älskade hem och läggas in på ett sjukhus som kunde ge henne den vård hon behövde. Hennes enda barn bodde med sin familj långt västerut.

Jag försökte trösta syster Davies, men hon hade redan den tröst hon behövde. Ett troget barnbarn satt stilla bredvid sin mormor. Jag fick höra att han tagit ledigt från universitetsstudierna större delen av sommaren för att hjälpa sin mormor. Jag sade till honom: ”Shawn, du kommer aldrig att ångra ditt beslut. Din mormor vet att himlen sände dig som ett svar på hennes böner.”

Han svarade: ”Jag valde att komma hit eftersom jag älskar henne och jag vet att det är här som min himmelske Fader vill att jag ska vara.”

Vi var nära tårar. Mormodern talade om för oss hur mycket hon gladde sig över att hennes dotterson hjälpte henne och hur hon presenterade honom för varje anställd och patient på sjukhuset. Hand i hand gick de längs korridorerna och under natten fanns han nära till hands.

Olive Davies har gått vidare till sin belöning, för att där möta sin trofasta make och vandra med honom längs evighetens väg. I en dottersons hjärta finns för alltid följande ord: ”Gör rätt val på din vandring genom livet. I allt rätt Guds Ande leder dig.”¹⁹

Detta är grundstenar att bygga vårt personliga tempel på. Som aposteln Paulus sade: ”Vet ni inte att ni är ett Guds tempel och att Guds Ande bor i er?”²⁰

Låt mig i dag ge er en enkel men omfattande formel som kan leda er under livets val:

Fyll sinnet med sanning.

Fyll hjärtat med kärlek.

Fyll livet med tjänande.

Om vi gör detta får vi en dag höra orden från vår Herre och Frälsare: ”Bra, du gode och trogne tjänare. Du har varit trogen i det lilla. Jag skall sätta dig över mycket. Gå in i din herres glädje!”²¹

I Jesu Kristi namn, amen.