”Jag står vid dörren och klappar på”

För några veckor sedan träffade jag en gammal vän under en bjudning — en vän som pensionerat sig nyligen, är välutbildad och har haft stor framgång. Han är erkänd i sitt land som en av de främsta inom sitt område. När vi satt bredvid varandra under middagen vände han sig mot mig och frågade mig om kyrkan. Det förvånade mig lite eftersom jag visste att han, som så många andra i världen idag, hade bortförklarat Guds existens. Men det var en ärligt menad fråga. Det var uppenbart att han hade funderat över det under en tid eftersom inget i vårt samtal hade lett fram till frågan.

Jag svarade med att berätta om återställelsen: att Gud den Evige Fadern och hans Son Jesus Kristus visat sig för Joseph Smith och att prästadömet och Guds myndighet återställts till jorden genom honom. Jag vittnade om att jag visste säkert att det jag berättat för honom var sant. Han satt tyst en lång stund och jag såg att han funderade över det jag sagt. Eftersom jag visste att han höll på att smälta det han just hört lutade jag mig fram och sade: ”Du kan veta lika väl som jag att det jag vittnat om är sant. Om du bara frågar ’Gud, den evige Fadern … med ett uppriktigt hjärta och ett verkligt uppsåt samt med tro på Kristus’, så lovar jag dig att han kommer att ’uppenbara sanningen för [dig] genom den Helige Andens kraft. Och genom den Helige Andens kraft [kan du] lära känna all sanning.’”¹

Han fortsatte fundera. Olyckligtvis blev vi avbrutna av de andra gästerna och det dyrbara ögonblicket var över, men jag visste att han inom sig fortfarande höll på att smälta det han hört och känt. Och jag hoppas att ett nytt tillfälle kommer att visa sig, för det är så mycket som jag vill dela med mig av till honom. Jag vet att han, liksom tusentals eller miljontals andra i världen idag, är nöjd med det liv han lever. Som Nephi säger har de lugnats och invaggats i köttslig ro.² De genomsyras av sina traditioner och har undervisats av människobud.

När jag har begrundat vårt samtal frågar jag mig själv vilken belöning man får för att man följer människans filosofier. Svaret verkar självklart. Filosofierna dör ut med sin civilisation och täcks av det förflutnas damm utan hopp om evig bekräftelse. Jag kände att min vän hade rörts av Herrens Ande. Vår himmelske Fader förlorar aldrig hoppet om oss. Frälsaren sade: ”Se, jag står vid dörren och klappar på. Om någon hör min röst och öppnar dörren, skall jag gå in till honom och hålla måltid med honom och han med mig.”³

Men vi måste vilja öppna dörren även om det skakar om själva grunden av vår tidigare tro och vårt sätt att leva. Och detta stämmer in på både mindre aktiva medlemmar och de som inte är medlemmar i vår kyrka. Det påminner mig om orden i en psalm:

Vår Fader i himlen kommer aldrig att ta ifrån oss vår handlingsfrihet. Vi måste söka efter eller önska att känna vår Fader och hans Son Jesus Kristus. Och det finns ett sätt varpå alla kan veta om Jesu Kristi undervisning är sann eller inte. Som Jesus svarade skeptikerna under lövhyddohögtiden: ”Om någon vill göra hans vilja, skall han förstå om min lära är från Gud eller om jag talar av mig själv.”⁵

President David O McKay sade att detta ”är det enklaste sättet att få kunskap som människan kan komma på. Om ni prövar det, om ni låter det bli en del av er, så kommer ni att veta om det är gott eller ont. Ni kanske inte kan övertyga mig om det som ni vet är sant, men ni vet det, eftersom ni har upplevt det”.⁶

Vad är Faderns vilja? ”Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga vittnar för världen att Guds vilja har visat sig i denna tidsutdelning, att evangeliets principer, livets principer, har uppenbarats. [Att] de överensstämmer med de principer Kristus undervisade om i tidens mitt”⁷ och att ”hela människosläktet kan frälsas genom Kristi försoning och genom lydnad till evangeliets lagar och förordningar”.⁸

Vi lever i en tid av bortförklaringar, då människan nedvärderar andliga upplevelser och förnekar uppenbarelser. Vad hände med det sökande sinnet, det öppna sinnet, det forskande sinnet — det som sökte sanning och kunskap? Vi har en tendens att lita till vårt eget förstånd. Herren vill att vi ska vara lyhörda för Anden och han har gett oss ett mönster:

”Åter, jag skall giva eder ett mönster för allt, att I icke mån bliva förledda, ty Satan är lös i landet och söker att bedraga folken.

Därför, den som beder med en förkrossad ande, antager jag, om han åtlyder mina förordningar.

Den som talar och vars ande är förkrossad, vars språk är ödmjukt och uppbyggande, är av Gud, om han åtlyder mina förordningar.”⁹

Varför är det viktigt att vi söker kunskap om sanningen?

Jesus, vår Återlösare, uppsände sin stora förbön strax innan han gick över bäcken Kidron och förråddes av Judas. Han bad till Fadern för oss. Han sade: ”Detta är evigt liv att de känner dig, den ende sanne Guden, och den som du har sänt, Jesus Kristus.”¹⁰

Att känna Gud och hans Son är evigt liv. Hur kan vi lära känna Gud om vi inte är villiga att söka honom och göra hans vilja? Evigt liv är det vi bör längta efter mer än något annat i världen.

Man kan inte läsa om Jesus Kristus och hans lärdomar utan att påverkas och förändras till det bättre. När vi får ett vittnesbörd om Frälsaren vill vi vara lika honom och följa honom, och därför går vi ner i dopets vatten och sluter ett heligt förbund med honom.

Vår Frälsare bryr sig om var och en av oss:

”Kommen ihåg att själarna äro dyrt aktade i Guds ögon,

Ty se, Herren, eder Återlösare, led döden i köttet, varför han led alla människors pina, på det alla människor måtte omvända sig och komma till honom.

Och han uppstod åter från de döda, på det att han måtte föra alla människor till sig, på det villkor att de omvände sig.

Och huru gläder han sig icke över den själ som omvänder sig!”¹¹

På grund av sin stora kärlek till oss, sin gudomliga kärlek, vill han att vi ska få uppleva det slags glädje som han själv känner. Han sade: ”Detta har jag talat till er, för att min glädje skall vara i er och för att er glädje skall bli fullkomlig.”¹² Han välsignar oss med en sann frid, en mental, känslomässig, fysisk, andlig och ekonomisk frid, ”inte … en sådan frid som världen ger”¹³ utan en ”frid, som övergår allt förstånd”.¹⁴

När man böjer sig för vår himmelske Faders vilja kommer en andlig, intellektuell och känslomässig tillväxt och en bekräftelse genom sanningens helige Ande. Denna bekräftelse och glädje kan växa till fullkomlig kunskap. Frälsaren sade: ”Om du beder skall du få uppenbarelse på uppenbarelse, kunskap på kunskap, att du må lära känna hemligheterna och de fridgivande tingen — det som bringar glädje och evigt liv.”¹⁵

Till de mindre aktiva, de med uppriktiga hjärtan, till min vän och jordens goda människor säger jag: Vakna upp ur er förnöjsamhet och dåraktiga belåtenhet och kom till Kristus och gör vad som krävs för att verkligen söka sanningen, lära känna Gud vår evige Fader och hans Son Jesus Kristus. För ”detta är vägen, och det finnes ingen annan väg, ej heller något annat namn givet under himmelen, varigenom en människa kan bliva frälst i Guds rike”.¹⁶

Jag vittnar om att när ni gör hans vilja så känner ni er nära honom och börjar erfara vad evig glädje innebär och veta att evigt liv är möjligt. Då vet ni att han finns, att han är vår Fader som kärleksfullt uppenbarar för oss försoningens och uppståndelsens verklighet och gudomligheten i detta stora verk. Om detta bär jag ödmjukt vittne, i Jesu Kristi namn, amen.