Befäst ditt vittnesbörd

Nyligen hade jag en fängslande diskussion med en ung man som funderade på att gå på mission. Medan vi talade visade det sig att han var tveksam inför sitt beslut därför att han ifrågasatte om hans vittnesbörd om Jesu Kristi evangelium var tillräckligt starkt. Han ville veta varför han inte hade fått tydligare svar när han bett och studerat skrifterna.

Denne unge man, vi kan kalla honom Jim, växte upp på missionsfältet i ett hem med kärleksfulla föräldrar som gjorde sitt bästa för att undervisa sina barn om evangeliets principer.

Han är duktig i idrott och populär bland vännerna i skolan. Men det finns bara några få medlemmar av kyrkan i hans skola, och det är en stor skola.

Eftersom våra barn har vuxit upp på missionsfältet kunde jag snabbt relatera till Jims utmaning — att vilja hålla fast vid evangeliets principer och samtidigt bli accepterad av goda vänner, vänner med andra värderingar och annan tro.

Han sökte efter en större bekräftelse av sitt vittnesbörd om Jesus Kristus och evangeliets återställelse.

I dag talar jag till Jim och många andra som han, unga män och kvinnor över hela världen, som är osäkra på sitt vittnesbörd, men som mycket gärna vill utveckla ett starkt och levande vittnesbörd som ska leda dem förbi de fallgropar i livet som ligger framför dem.

Jag talar också till de vuxna som ännu inte har känt evangeliets anda inom sig. I brist på ett övertygande vittnesbörd har en del låtit sina dagliga tankar och gärningar bli så inriktade på världsliga ting att evangeliets ljus har minimal inverkan på deras vardagsliv.

Och hit hör också, som äldste Neal A Maxwell så elegant beskrivit, de ”’hederliga’ medlemmar som skummar på ytan istället för att fördjupa sitt lärjungeskap och som engagerar sig flyktigt i stället för att ’verka med iver’. (L&F 76:75; 58:27) (Nordstjärnan, jan 1993, s 62)

När jag deltog i begravningsgudstjänsterna för äldste Neal A Maxwell och äldste David B Haight och lyssnade till de välförtjänta hyllningarna, förstod jag i ännu högre grad vilka utomordentliga exempel på vittnesbörd och lärjungeskap som dessa två underbara bröder var. Jag fortsatte fundera över hur deras exempel skulle kunna bidra till att stärka vårt vittnesbörd och fördjupa vårt beslut att komma närmare Kristus.

Dessa två stora Kristi lärjungar exemplifierar president Gordon B Hinckleys uppmaning till oss alla när han sade: ”Jag har citerats med orden: ’Gör ditt bästa.’ Men jag vill betona att jag menar det allra bästa. Vi är alltför benägna att nöja oss med medelmåttiga insatser. Vi har förmåga att göra så mycket bättre.” (”Stå starka och orubbliga”, Världsomfattande ledarutbildningsmöte, 10 jan 2004, s 20)

Säkerligen kan president Hinckleys råd och uppmuntran tillämpas lika mycket på arbetet att utveckla och stärka vårt vittnesbörd om Jesus Kristus som på något annat.

Ett sant vittnesbörd för Jesu Kristi återställda evangeliums ljus in i vårt liv och samlar oss alla kring det gemensamma målet att återvända till vår Fader i himlen. Men vi får ändå vårt personliga vittnesbörd genom olika upplevelser och vid olika skeden i livet.

Liksom Jim hade jag som ung man förmånen att ha ”goda föräldrar”. (1 Nephi 1:1) De undervisade oss barn om evangeliets principer genom förmaningar och exempel. Som ung pojke trodde jag att jag hade ett vittnesbörd. Jag trodde! Sedan hade jag vissa personliga andliga upplevelser genom tro, bön, skriftstudier och särskilt välsignelser av min far i vårt hem, som fick mig att tänka mer allvarligt på de principer som jag blivit undervisad om och trott på. Men jag tänkte ännu djupare på vad jag började känna. Jag är evigt tacksam för föräldrar som vägledde mig genom dessa värdefulla andliga upplevelser. De har haft ett varaktigt inflytande på mig och på styrkan i mitt vittnesbörd.

Jag tror att Alma måste ha tänkt på oss när han undervisade zoramiterna om hur de skulle få ett vittnesbörd om sanningen:

”Men se, om I viljen vakna upp och väcka eder själsförmåga, så att I kunnen undersöka mina ord och utöva en smula tro, ja, även om I icke kunnen göra mera än önska att tro, så låten denna önskan verka i eder till dess I tron så mycket, att I kunnen giva en del av mina ord rum i edra hjärtan.” (Alma 32:27)

Alma fortsätter sedan med att ”jämföra ordet med ett frö”. Han förklarade att när hjärtat öppnas ”skall det börja svälla i edra bröst”. (Alma 32:28) Alma gav oss sedan nyckeln till att utveckla ett starkt vittnesbörd

”Men om I viljen vårda ordet, ja, genom eder tro vårda trädet med stor flit och med tålamod, när det börjar växa, samt skåda framåt till frukten därav, skall det slå rot, och se, det skall bliva ett träd, som uppväxer till evigt liv.” (Alma 32:41)

Och sedan kommer löftet!

”Då skolen I, mina bröder, skörda lönen för eder tro, flit, edert tålamod och eder långmodighet i att vänta på att trädet skall bära frukt åt eder.” (Alma 32:43)

Tänk tillsammans med mig ett ögonblick, bröder och systrar, på vad Alma lär oss.

För det första måste vi ha en uppriktig önskan att tro. Ord som ”vakna upp”, ”väcka eder själsförmåga”, ”undersöka”, ”utöva en smula tro” är ord som ger uttryck för handling och som innebär ihärdig ansträngning från vår sida.

Hans beskrivning av svällningsrörelserna i vårt bröst beskriver hur man känner den Helige Anden. Och som Moroni lovar: ”Genom den Helige Andens kraft kunnen I lära känna all sanning.” (Moroni 10:5)

För att denne ande ska växa inom oss, säger Alma, måste vi genom tro vårda den ”med stor flit och med tålamod”. Han lovar sedan att tro, flit, tålamod och långmodighet ska ge evigt liv som lön. (Alma 32:41; se också vers 43.)

I likhet med Alma har nutida profeter varit tydliga i sin undervisning om vad vi behöver göra för att utveckla och stärka vårt vittnesbörd.

Vi har kommit hit för att arbeta på vår egen frälsning genom vardagslivets prövningar och svårigheter. Vi kan inte göra det genom att förlita oss på lånat ljus från någon annans vittnesbörd. När vi tar emot inspiration, när vi hör profeter, ledare och vänner bära sitt vittnesbörd, bör dessa andliga känslor ytterligare öka vår egen önskan att stärka vår egen övertygelse.

Till mina unga vänner, och till er alla, var ni än må vara: sluta aldrig tro på Herren. Svaret på era böner är kanske inte lika tydligt eller snabbt som ni skulle vilja, men fortsätt be. Herren lyssnar! Be i era böner om hjälp att lära er att bättre förstå den Helige Andens maningar. Och gör sedan allt ni kan för att vara värdiga att ta emot dessa maningar. När ni känner igen eller känner Andens maningar och viskningar, handla då därefter.

Dagliga, innerliga böner om förlåtelse och särskild hjälp och vägledning är oumbärliga i vårt liv och för att vårt vittnesbörd ska få näring. När vi får bråttom och upprepar ord och blir nonchalanta eller glömska i våra böner, har vi en tendens att förlora Andens närhet, som är så oumbärlig i den fortsatta vägledning vi behöver för att klara av livets svårigheter. Familjebön varje morgon och kväll ger ytterligare välsignelser och kraft till våra egna böner och till vårt vittnesbörd.

Uppriktiga studier i skrifterna ger tro, hopp och lösningar på våra dagliga problem. Flitiga studier, begrundan och tillämpning av skrifterna samt bön, är nödvändiga för att få och upprätthålla ett starkt och livfullt vittnesbörd.

President Spencer W Kimball påminde oss om betydelsen av att regelbundet läsa skrifterna, när han sade: ”Jag märker att när jag blir nonchalant i mitt förhållande till gudomen, och när det verkar som om … ingen gudomlig röst talar … om jag då fördjupar mig i skrifterna krymper avståndet och andligheten kommer tillbaka.” (The Teachings of Spencer W. Kimball, red Edward L Kimball [1982], s 135)

Frälsaren sade: ”Ni forskar i Skrifterna, därför att ni tror att ni har evigt liv i dem, och det är dessa som vittnar om mig.” (Joh 5:39)

De starka, orubbliga vittnesbörd som så många av er underbara trofasta medlemmar i kyrkan har, har kommit av att följa råden från våra profeter och från skrifterna. Samma oskattbara välsignelse finns tillgänglig för var alla som uppriktigt söker den.

Till min unge vän Jim och alla andra som ibland oroar sig för hur starkt deras vittnesbörd är: ni ska veta att er Fader i himlen älskar er och vakar över er dagligen. Han besvarar era böner när ni strävar efter att hålla hans bud och sträcker er mot hans kärleksfulla hand.

Vi har alla fått samma löfte som Herren gav till profeten Joseph Smith: ”Hållen eder till mig, så skall jag hålla mig till eder. Söken mig med all iver, så skolen I finna mig. Bedjen så skolen I få, klappen så skall det öppnas för eder.” (L&F 88:63)

Vår profets uppmaning till oss att göra vårt ”allra bästa” kräver att vi, som enskilda och som familjer, noga rannsakar vårt eget liv och sedan beslutar oss för att göra förändringar som leder till att vårt vittnesbörd blir starkt och fast.

Ett starkt vittnesbörd blir en drivkraft för oss alla att göra ”så mycket bättre”. Det blir den ogenomträngliga mur som skyddar oss från världens ihållande påverkan.

Jag vittnar om att vi har en kärleksfull och god Fader i himlen och att han och hans älskade Son Jesus Kristus visade sig för den unge Joseph för att inleda evangeliets återställelse i denna sista tidsutdelning.

Jesus Kristus leder denna kyrka. President Gordon B Hinckley är hans utvalde profet.

Må vi ha modet och övertygelsen att följa profetens råd. När vi gör detta befäster vi vårt personliga vittnesbörd. Att detta må ske är min bön i Jesu Kristi namn, amen.