Sträva framåt

Att hålla ut intill änden är en av Jesu Kristi evangeliums mest grundläggande lärdomar. Jesus lärde: ”Den som håller ut intill slutet skall bli frälst.”¹ Och: ”Om ni förblir i mitt ord, är ni verkligen mina lärjungar.”² Det finns de som tror att uthållighet intill änden bara betyder att lida sig igenom prövningar. Det betyder så mycket mer än så — det betyder att komma till Kristus och bli fullkomnade i honom.

Profeten Nephi i Mormons bok lärde: ”Därför måsten I sträva framåt med ståndaktighet i Kristus och hava ett fullkomligt klart hopp samt kärlek till Gud och alla människor. Om I så sträven framåt och glädjen eder i Kristi ord samt uthärden intill änden, se, så säger Fadern: I skolen hava evigt liv.”³

Uthållighet intill änden är läran att fortsätta på stigen som leder till evigt liv efter att ha börjat gå på stigen genom tro, omvändelse, dop och den Helige Andens gåva. Att hålla ut intill änden kräver hela vårt hjärta, eller som profeten Amaleki i Mormons bok lär att vi måste ”komma till honom, och frambära hela vår själ till ett offer åt honom och fortfara med att fasta och bedja och hålla ut intill änden. Då skola [vi], så visst som Herren lever, bliva frälsta”.⁴

Att hålla ut intill änden betyder att vi stadigt planterar oss i evangeliets jordmån, att vi håller oss i kyrkans huvudfåra, ödmjukt tjänar våra medmänniskor, lever Kristuslika liv och håller våra förbund. De som uthärdar är i jämvikt, ihärdiga, ödmjuka, förbättrar sig ständigt och är utan skrymteri eller svek. Deras vittnesbörd grundar sig inte på världsliga omständigheter — det är grundat på sanning, kunskap, upplevelser och Anden.

Herren Jesus Kristus använder den enkla liknelsen om såningsmannen för att undervisa om läran om att hålla ut intill änden.

”Såningsmannen sår ordet.

De vid vägen är de hos vilka ordet sås. Men när de hör det, kommer genast Satan och tar bort ordet som är sått i dem.

De som sås på stenig mark är de som genast tar emot ordet med glädje, när de hör det.

Men de har inte någon rot i sig utan tror bara en tid. Möter de sedan lidande eller förföljelse för ordets skull, kommer de strax på fall.

Hos andra faller säden bland tistlar. Det är de som har hört ordet,

men världsliga bekymmer, bedräglig rikedom och begär efter allt annat kommer in och kväver ordet, så att det blir utan frukt.

Men de hos vilken säden faller i god jord, det är de som hör ordet och tar emot det och bär frukt, trettiofalt och sextiofalt och hundrafalt.”⁵

Denna liknelse beskriver hur olik den jordmån kan vara där sanningens säd sås och får näring. Varje slags jordmån representerar hur stor vår förpliktelse och förmåga är att uthärda.

Det första exemplet där fröet ”föll på vägkanten” representerar dem som hör evangeliet men som inte ger det en chans att slå rot.

Det andra exemplet, ”stenig mark”, representerar de av oss i kyrkan som vid första tecken på uppoffringar eller prövningar, förnärmade ger oss iväg, ovilliga att betala priset.

Det tredje exemplet där ”säden föll bland tistlar” representerar de medlemmar i kyrkan som distraheras och är besatta av världsliga bekymmer, rikedomar och begär.

Slutligen, säden som föll ”i god jord” representerar de medlemmar i kyrkan som i sitt liv visar att de är Mästarens lärjungar, vars rötter sträcker sig djupt ner i evangeliets jord och därigenom bär riklig frukt.

I liknelsen om såningsmannen fastställer Frälsaren tre hinder till uthållighet som kan kväva vår själ och förhindra vår eviga utveckling.

Det första hindret till uthållighet, ”världsliga bekymmer”, består främst av stolthet.⁶ Stoltheten sticker upp sitt fula huvud på så många fördärvliga sätt. Intellektuellt högmod är till exempel mycket allmänt utbredd i våra dagar. Det finns människor som höjer sig över Gud och hans smorda tjänare på grund av lärdom och akademiska prestationer. Vi får aldrig låta vårt intellekt gå före vår Ande. Vårt intellekt kan ge näring åt vår Ande, och vår Ande kan ge näring åt vårt intellekt, men om vi låter vårt intellekt gå före vår Ande, kommer vi att snubbla, hitta fel och kanske till och med förlora vårt vittnesbörd.

Kunskap är av största vikt och är en av de få saker som vi tar med oss till nästa liv.⁷ Vi bör alltid förkovra oss. Men vi måste noga se till att inte sätta tron åt sidan under inlärningen eftersom tron faktiskt förhöjer vår förmåga att lära.

Det tredje hindret för uthållighet är ”bedrägliga rikedomar”. Vi bör sluta upp med vår fixering vid rikedomar. Pengar är endast ett medel att nå målet och det slutliga målet är att bygga upp Guds rike. Jag tycker att en del bryr sig så mycket om vad de kör för slags bil, de dyra kläder de bär eller hur stort deras hus är i jämförelse med andras, att de förlorar ur sikte det som är det viktigaste.⁸ Vi måste vara försiktiga i våra dagliga liv så att vi inte låter världsliga ting gå före de andliga

Det tredje hindret till uthållighet som Frälsaren nämner är ”begär efter allt annat”. Pornografins ondska förekommer runt omkring oss som aldrig förr. Pornografi resulterar i en ondskefull våg av omoral och i splittrade hem och liv. Pornografin gör slut på den andliga styrkan att hålla ut. Pornografi är som kvicksand. Man kan så lätt fångas in och snabbt sjunka ner i den innan man inser den förfärliga faran. Troligtvis behövs hjälp för att dras upp ur pornografins kvicksand. Men hur mycket bättre är det inte att aldrig ha trampat ner i den. Jag vädjar till er att vara försiktiga och vaksamma.

Några veckor innan president Heber J Grant gick bort, fick han besök av en av bröderna. Innan han gick, bad president Grant: ”O Gud, välsigna mig så att jag inte förlorar mitt vittnesbörd och att jag är trofast intill änden!”⁹ Kan ni föreställa er president Grant, en av återställelsens stora profeter och president för kyrkan i 27 år, be om att vara trofast intill slutet?

Ingen är fri från Satans påverkan och frestelser. Var inte så stolta att tro att ni inte kan påverkas av Satan. Se upp så att ni inte faller offer för hans förvillelser. Håll er nära Herren genom dagliga skriftstudier och dagliga böner. Vi har inte råd att slappna av och ta för givet att vi ska uppnå frälsning. Vi måste verka med iver under hela livet.¹⁰ Följande ord från Brigham Young motiverar oss och påminner oss att vi aldrig kan upphöra med kampen att uthärda: ”De män och kvinnor som vill ha en plats i det celestiala riket, ska finna att de måste kämpa varje dag [för att uppnå detta heliga mål].”¹¹

Jag vet att det finns många som lider av sorger, ensamhet, smärta och bakslag. Dessa erfarenheter är en nödvändig del av vår jordiska prövotid. Men förlora inte hoppet på Frälsaren och hans kärlek till er. Den är beständig. Han lovade att han inte skulle lämna oss ensamma.¹²

När vi möter utmaningar i livet, finner vi tröst i Herrens ord i Läran och Förbundens 58:e kapitel:

”I kunnen icke nu med edra naturliga ögon se Guds avsikter med avseende på det som skall komma härefter och den härlighet som följer på mycken bedrövelse.

Ty efter mycken bedrövelse komma välsignelserna. Fördenskull skall den dag komma, då I skolen krönas med mycken härlighet. Stunden är ännu icke inne men är nära för handen.”¹³

Därför, bröder och systrar, måste vi fortsätta sträva framåt och till sist bli mer lika Herren. Vi känner alla människor som mött stora prövningar i livet och som trofast hållit ut. Ett inspirerande exempel är en av de första medlemmarna på artonhundratalet, Warren M Johnson. Han fick i uppdrag av kyrkans ledare att driva Lee’s Ferry vid Colorado-floden i norra Arizonas öken, som var en viktig flodövergång. Broder Johnson uthärdade stora prövningar, men förblev ändå trofast hela sitt liv. Lyssna till broder Johnson när han berättar om sin familjs tragedi i ett brev till president Wilford Woodruff:

”I maj 1891 kom en familj hit till Lee’s Ferry från Richfield i Utah, där de hade besökt vänner under vintern. I Panguitch hade de begravt ett barn … utan att tvätta av vagnen eller sig själva … De kom till vårt hus och stannade över natten och umgicks med våra barn …

Vi visste inget om sjukdomen [difteri], men satte vår tillit till Herren att eftersom vi var här på en mycket svår mission och hade gjort vårt bästa för att lyda [buden] … så att våra barn skulle undslippa sjukdomen. Men tyvärr, fyra och en halv dagar senare dog vår äldste pojke i mina armar. Ytterligare två barn blev sjuka och vi fastade och bad så mycket vi fann det vist att göra eftersom vi hade så många plikter att utföra här. Vi fastade i tjugofyra timmar och en gång fastade jag i fyrtio timmar, men det hjälpte inte för båda mina små flickor dog också. Ungefär en vecka senare blev också min femtonåriga dotter Melinda sjuk och vi gjorde allt vi kunde för henne men hon dog också … Tre av mina kära flickor och en pojke har tagits ifrån oss och vi har ännu inte sett slutet. Min äldsta flicka, nitton år gammal, ligger nu sjuk och vi fastar och ber för henne idag … Jag ber dock om din tro och dina böner för henne. Vad har vi gjort eftersom Herren tycks ha lämnat oss och vad kan vi göra för att återfå hans ynnest?”

En kort tid senare skrev broder Johnson till en lokal ledare och vän i det han uttryckte sin tro att fortsätta framåt:

”Det har varit den hårdaste prövningen i mitt liv, men jag ville från början uppnå frälsning och jag är fast besluten att … genom min himmelske Faders hjälp fortsätta att hålla fast vid ledstången, hur stora prövningar än kommer i min väg. Jag har inte slöat till i mina plikter och hoppas och förtröstar på att jag ska ha mina bröders tro och böner, att jag kan leva så att jag får välsignelserna.”¹⁴

Broder Johnsons motgångar kan hjälpa oss att möta våra egna prövningar, men jag vill också föreslå tre nycklar till uthållighet i våra dagar.

För det första, ett vittnesbörd. Ett vittnesbörd ger oss det eviga perspektiv vi behöver för att se bortom prövningar och svårigheter som vi oundvikligen kommer att möta. Kom ihåg att Heber C Kimball profeterade:

”Tiden kommer när ingen man eller kvinna skall kunna uthärda på lånat ljus. Var och en måste vägledas av ljuset inom sig …

Om ni inte har det, kommer ni inte att kunna uthärda. Sök därför efter att ha ett vittnesbörd om Jesus och håll er till det, så att när prövningens tider kommer ni inte snubblar och faller.”¹⁵

För det andra ödmjukhet. Ödmjukhet betyder att man vet att man måste förlita sig på Herrens hjälp för att klara sig i livet. Vi kan inte hålla ut intill änden av egen styrka. Utan honom är vi ingenting.¹⁶

För det tredje omvändelse. Omvändelsens härliga gåva låter oss återvända till stigen med nytt hjärta, och ger oss styrka att hålla ut på stigen som leder till evigt liv. Sakramentet blir sålunda en nyckel till vår uthållighet i det här livet. Sakramentet ger oss en dyrbar möjlighet varje vecka att förnya våra dopförbund och att omvända oss och utvärdera våra framsteg mot upphöjelse.

Vi är söner och döttrar till en evig Gud, med potential att bli Kristi medarvingar.¹⁷ Med denna kunskap borde vi aldrig ge upp målet, att nå vår eviga bestämmelse.

Jag vittnar om att i evigheterna, när vi ser tillbaka på vår lilla tid här på jorden, att vi ska lyfta våra röster och glädja oss, att trots svårigheterna vi mötte, vi hade visdomen, tron och modet att uthärda och fortsätta sträva framåt.

Att vi må så göra denna dag och alltid, är min bön i Jesu Kristi namn, amen.