Välsignelserna av att fasta på rätt sätt

Bröder, när president Hinckley skulle presentera namnen på två nya apostlar i morse, hoppas jag att ni lade märke till att han talade om att fasta och be för att få veta Herrens vilja.

Att fasta har alltid varit i bruk bland Guds folk. I våra dagar är det en befallning som Herren ger till alla medlemmar i kyrkan. Förutom en speciell fasta som vi kanske då och då håller för egen eller familjens skull, förväntas vi fasta en gång i månaden på fastesöndagen. Vi har fått lära att det finns tre aspekter på att iaktta fastedagen på rätt sätt: För det första att avstå från mat och dryck under två på varandra följande måltider, eller med andra ord 24 timmar. För det andra att närvara vid faste- och vittnesbördsmötet, och för det tredje att skänka ett generöst fasteoffer.

I familjen Pratt har alltid vår regelbundna fasta pågått från lördag vid lunch till söndag vid lunch. På så sätt fastar vi under två måltider, lördagens kvällsmål och söndagens frukost. Det finns ingen fastställd norm i kyrkan för fasta, förutom att den bör vara under 24 timmar och två måltider, men vi har funnit en andlig fördel med att närvara vid faste- och vittnesbördsmötet i slutet av fastan.

För dem som fysiskt har förmågan att fasta är fastan en befallning. President Joseph F Smith sade följande om den månatliga fastedagen: ”Herren har instiftat fastan på en förnuftig och intelligent grund … Sålunda krävs det att de som kan skall efterfölja den … Den är en plikt som de inte kan undfly … Den överlämnas åt folket som en samvetssak, för att de skall utöva visdom och urskillning …

Men de som kan fasta bör göra det … Ingen är undantagen härifrån. Detta krävs av de heliga, gamla och unga, i alla delar av kyrkan.” (Evangeliets lära, s 203)

Bröder, jag är rädd för att alltför många av oss antingen inte fastar på fastedagen, eller gör det på ett nonchalant sätt. Om det är så att vi tar vår fastedag för given eller bara fastar på söndagsmorgonen i stället för att göra det under två hela måltider – 24 timmar — berövar vi oss själva och våra familjer de dyrbara andliga upplevelser och välsignelser som kan komma av en sann fasta.

Om det enda vi gör är att avstå från mat och dryck under 24 timmar och betala vårt fasteoffer, så har vi gått miste om ett underbart tillfälle att växa andligen. Om vi å andra sidan har ett speciellt syfte med vår fasta, blir den mycket mer meningsfull. Kanske kan vi ta oss tid som familj, innan vi börjar vår fasta, att tala om vad vi hoppas kunna uppnå genom denna fasta. Detta kan göras på en hemafton veckan före fastesöndagen eller också kan familjen samtala om det i samband med familjebönen. När vi fastar med ett syfte har vi något annat än vår hunger att koncentrera oss på.

Syftet med vår fasta kan vara mycket personligt. Fasta kan hjälpa oss att övervinna egna fel och synder. Den kan hjälpa oss övervinna våra svagheter — att omvandla dem till starka sidor. Fastan kan hjälpa oss att bli mer ödmjuka, mindre högmodiga, mindre själviska och mer uppmärksamma på andras behov. Den kan hjälpa oss att se våra egna fel och svagheter tydligare och göra oss mindre benägna att kritisera andra. Eller också kan vår fasta vara inriktad på ett familjeproblem. Att fasta som familj kan öka kärleken och uppskattningen bland familjemedlemmarna och minska stridigheterna i en familj, eller också kan vi fasta som makar för att stärka vårt äktenskap. Som prästadömsbärare kan ett syfte med vår fasta vara att söka Herrens vägledning i våra kallelser, som president Hinckley visade exempel på, eller vi kan fasta med vår hemlärarkamrat för att få veta hur vi bäst kan hjälpa en av våra familjer.

I skrifterna förknippas ordet fasta vanligtvis med bön. Ni skall ”fortsätta med att bedja och fasta från denna stund”, lyder Herrens råd. (L&F 88:76) Att fasta utan bön är att bara gå hungrig i 24 timmar. Men fasta i kombination med bön ger ökad andlig kraft.

När lärjungarna inte kunde bota en pojke som var besatt av en ond ande frågade de Frälsaren: ”Varför kunde inte vi driva ut honom?” Jesus svarade: ”Detta slag går endast ut genom bön och fasta.” (Matt 17:19, 21)

Låt oss inleda vår fasta med bön. Detta kan göras på knä vid bordet, när vi avslutar den måltid som vi inleder fastan med. Den bönen bör vara en regelbunden del av fastan där vi talar med vår himmelske Fader om syftet med vår fasta och ber honom hjälpa oss nå vårt mål. Låt oss på samma sätt avsluta vår fasta med bön. Då är det mycket lämpligt att knäböja vid bordet innan vi sätter oss för att äta den måltid som vi avslutar vår fasta med. Vi bör tacka Herren för hans hjälp under fastan och för det som vi har känt och lärt oss under tiden som vi fastat.

Förutom att inleda och avsluta med bön bör vi söka Herren ofta i personliga böner under hela fastan.

Vi bör inte förvänta oss att våra små barn fastar under de rekommenderade två målen. Men låt oss lära dem fastans principer. Om vi talar om och planerar fastan tillsammans som familj, blir de små barnen medvetna om att deras föräldrar och äldre syskon fastar, och de kommer att förstå syftet med fastan. De bör delta i familjebönerna som inleder och avslutar fastan. På så sätt kommer de, när de blir gamla nog, att gärna vilja fasta tillsammans med den övriga familjen. I vår familj har vi gjort detta genom att uppmuntra våra barn mellan 8 och 12 år att fasta under ett mål. När de sedan har fyllt 12 och tagit emot aronska prästadömet och börjat i Unga kvinnor har vi uppmuntrat dem att fasta under två mål.

Efter att ha tillrättavisat det forna Israel för att inte ha fastat på rätt sätt, talar Herren genom profeten Jesaja på ett vackert poetiskt språk om äkta fasta:

”Nej, detta är den fasta jag vill ha: Lossa orättfärdiga bojor, lös okets band, släpp de förtryckta fria, bryt sönder alla ok.” (Jes 58:6)

Om vi fastar och ber i syfte att omvända oss från synder och övervinna våra svagheter söker vi verkligen ”lossa orättfärdiga bojor” i vårt liv. Om syftet med vår fasta är att med större kraft undervisa om evangeliet och tjäna andra i våra kallelser i kyrkan, strävar vi verkligen efter att ”lösa okets band” för andra människor. Om vi fastar och ber om Herrens hjälp i vårt missionärsarbete har vi verkligen en önskan att ”släppa de förtryckta fria”. Om syftet med vår fasta är att öka vår kärlek till vår nästa och övervinna vår själviskhet, vår stolthet, och att inte längre fästa våra hjärtan vid det som hör den här världen till, söker vi verkligen ”bryta sönder alla ok”.

Herren fortsätter att beskriva den äkta fastan:

”Ja, dela ditt bröd åt den hungrige, skaffa de fattiga och hemlösa en boning, kläd den nakne var du än ser honom och drag dig inte undan för den som är ditt kött och blod.” (Jes 58:7)

Det är verkligen underbart att vi genom våra fasteoffer kan mätta de hungriga, ge hemlösa en bostad och klä de nakna.

Om vi fastar på rätt sätt lovar Herren:

”Då skall ditt ljus bryta fram som morgonrodnaden och ditt helande visa sig med hast. Din rättfärdighet skall gå framför dig …

Då skall Herren svara när du åkallar honom. När du ropar, skall han säga: ’Se, här är jag.’ …

om du delar med dig åt den hungrige av det du har och mättar den som lider nöd, då skall ditt ljus gå upp i mörkret och din natt bli lik middagens ljus.

Och Herren skall alltid leda dig; han skall mätta dig mitt i ödemarken … Du skall vara lik en vattenrik trädgård och likna ett källsprång vars vatten aldrig tryter.” (Jes 58:8–11)

Det är min bön att vi kan förbättra vår fasta så att vi kan få del av dessa utlovade härliga välsignelser. Det är mitt vittnesbörd att när vi ”håller oss” till Herren genom vår fasta och våra böner kommer han att ”hålla sig” till oss. (L&F 88:63) Jag vittnar om att han lever, att han älskar oss och att han vill hålla sig till oss. I Jesu Kristi namn, amen.