Vad är ett kvorum?

”Emedan du är inspirerad av den Helige Anden att lägga kyrkans grundvalar och att uppbygga den på den allraheligaste tron,

vilken kyrka bildades och organiserades i Herrens år aderton hundra trettio, i fjärde månaden på den sjätte dagen i den månad, som kallas april.” (L&F 21:2–3)

Det var denna dag som Joseph Smith, Oliver Cowdery och medlemmar av familjerna Smith och Whitmer samlades i Peter Whitmer den äldres hem i Fayette, Seneca County i New York. Efter sång och bön lästes uppenbarelserna om hur kyrkan skulle organiseras upp för de närvarande. Dessa uppenbarelser beskrev prästadömets ordning och kyrkans ämbetsmäns plikter. Efter detta mönster har kyrkans organisation av idag byggts upp.

”I enlighet med en tidigare befallning uppmanade profeten Joseph de närvarande bröderna att visa om de var villiga att acceptera honom och Oliver Cowdery som sina lärare i det som hör Guds rike till; och om de samtyckte till att de skulle gå vidare genom att organisera kyrkan i enlighet med Herrens befallningar. Härtill samtyckte de enhälligt.” (B H Roberts, A Comprehensive History of the Church, 1:196)

Och sålunda blev mönstret fastlagt från allra första början. ”Allting i kyrkan skall ske med enhälligt bifall efter mycken bön och tro, ty I skolen få allt genom tron.” (L&F 26:2)

Hela min varelse genomsyras av en speciell känsla när jag ser händer sträckas upp i rät vinkel för att stödja denna kyrkas ledarskap. Idag inröstades två nya medlemmar i de tolv apostlarnas kvorum av kyrkans medlemmar här i konferenscentret, och via television, Internet och satellit i nästan alla jordens hörn.

Äldste Uchtdorf och äldste Bednar, ni har kallats att fylla de tomrum som uppstod efter äldste David B Haights och äldste Neal A Maxwells död. Som medlem av de tolv apostlarnas kvorum välkomnar jag er med öppna armar när ni nu blir en del av vår heliga kallelse. Naturligtvis saknar vi idag äldste Haight och äldste Maxwell. Äldste Haight har suttit bredvid mig på dessa konferenser under de senaste 28 åren. Bredvid honom satt äldste Maxwell i många år. Jag önskar att jag hade äldste Haights entusiastiska anda, eller äldste Maxwells förmåga att formulera sig, för att uttrycka mina känslor för den långa tid jag har verkat tillsammans med dessa två enastående bröder. De har bidragit med så mycket i mitt liv. Vad jag saknar gemenskapen med dem!

De tolv har en rik tradition av att resa över hela världen för att förkunna Jesu Kristi evangelium. Det var till exempel söndagen den 4 juni 1837 som profeten Joseph Smith kom fram till Heber C Kimball i templet i Kirtland och viskade till honom: ”Broder Heber, Herrens Ande har viskat till mig: ’Låt min tjänare Heber bege sig till England för att förkunna mitt evangelium, och öppna frälsningens dörr för denna nation.’” (Citerad i Orson F Whitney, Life of Heber C. Kimball, [1945], s 104.)

Redogörelsen för hur Heber C Kimball och Brigham Young lämnade sina hem för att bege sig till England visar sannerligen vilka uppoffringar de var villiga att göra för de kallelser de hade tagit emot. Redogörelsen lyder:

”Den 14:e september [1839] lämnade president Brigham Young sitt hem i Montrose för att påbörja sin mission till England. Han var så sjuk att han inte kunde gå till Mississippifloden, ett avstånd på 150 meter, utan hjälp. När han tagit sig över floden satte han sig på en häst som Israel Barlow ledde till mitt hem, där han låg sjuk fram till den 18:e. Han lämnade kvar en sjuk hustru med ett spädbarn på endast tre veckor, och alla hans andra barn var sjuka och oförmögna att ta hand om varandra. Inte en av dem kunde ta sig till brunnen för att hämta en spann vatten, och de hade inga ombyteskläder, för pöbeln i Missouri hade tagit nästan allt de hade. Den 17:e september förmådde syster Mary Ann Young en pojke att föra henne till mitt hus i hans vagn, för att hon skulle kunna ta hand om och trösta broder Brigham” (Citerad i Life of Heber C. Kimball, s 265.)

Heber C Kimballs familj var också sjuk. Charles Hubbard skickade sin pojke med ett hästspann för att hjälpa dem komma iväg. Äldste Kimball skriver: ”Det tycktes som om mitt innersta skulle slitas itu av att lämna min familj i ett sådant tillstånd, ja, nästan i dödens armar. Det kändes som om jag inte stod ut med det. Jag bad kusken stanna och sade till broder Brigham: ’Det här är ganska hårt, eller hur. Låt oss stå upp och hurra åt dem.’ Vi reste oss och svängde våra hattar tre gånger över våra huvuden och ropade: ’Hurra, hurra för Israel!’” Syster Young och syster Kimball kom fram till dörren och vinkade farväl, vilket gav Brigham och Heber så mycket tröst och styrka att de fortsatte ’utan penningpund eller ränsel’ till England.” (Se Life of Heber C. Kimball, s 265–266.)

Bible Dictionary förklarar att ordet apostel ”betyder ’en som sänts ut’ … En apostels kallelse är att vara ett särskilt vittne om Jesus Kristus för hela världen, särskilt om hans gudomlighet och om hans uppståndelse från de döda … Tolv män med denna höga kallelse utgör ett administrativt råd i kyrkans verksamhet … Idag utgör tolv män med samma gudomliga kallelse och ordination de tolv apostlarnas kvorum i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga”. (Bible Dictionary, ”Apostle”, s 612.)

En apostel idag fortsätter att vara ”en som sänts ut”. De omständigheter vi möter när vi reser för att fullgöra våra uppdrag skiljer sig från de tidiga brödernas. Vårt sätt att resa till jordens alla hörn skiljer sig väldigt mycket från de första brödernas sätt att resa. Men vårt uppdrag förblir detsamma som det Frälsaren gav när han uppmanade sina apostlar att ”gå ut och göra alla folk till lärjungar, döpande dem i Faderns och Sonens och Helige Andens namn och lära dem att hålla allt vad jag har befallt er. Och se, jag är med er alla dagar intill tidens slut.” (Matt 28:19–20)

Jag lovar er, våra två nya bröder, att ni kommer att få en ny insikt om vad det innebär att tillhöra ett kvorum. Jag önskar att den känsla och respekt vi har för vårt kvorum kunde överföras till varje kvorum i kyrkan. Skulle ni kvorummedlemmar som är diakoner, lärare, präster, äldster och högpräster vilja lyssna ett ögonblick till det som jag tror är en av de största välsignelser som man kan få av att vara en prästadömsbärare? Denna särskilda välsignelse är att tillhöra ett prästadömskvorum.

President Stephen L Richards gav oss för många år sedan ett underbart råd angående kyrkans styrelse. Hans uttalande lyder:

”Det geniala i vår kyrkas styrelse är att den styrs genom råd … Jag ser visdom, Guds visdom i skapandet av råd, till att styra hans rike. I den anda vi verkar i kan män komma tillsammans med till synes olika uppfattningar och helt olika bakgrund, och under inspiration av denna anda, genom att rådgöra tillsammans, komma fram till en gemensam uppfattning … Jag tvekar inte att försäkra er att om ni rådgör på det sätt som ni förväntas göra, kommer Gud att ge er lösningar på de problem som ni konfronteras med.” (Conference Report, okt 1953, s 86.)

Och vilka är de stora fördelarna med att tillhöra ett kvorum? Jag citerar åter igen Stephen L Richards. Han sade: ”Ett kvorum är tre saker: För det första en klass, för det andra ett brödraskap och för det tredje en hjälpenhet.” (Conference Report, okt 1938, s 118.)

Jag ser denna genialitet uppenbara sig så tydligt i de uppgifter som de tolv apostlarnas kvorum har. Vi är en klass när vi tillsammans studerar rikets lärdomar. Kan ni föreställa er vilken speciell upplevelse det skulle vara att vara med på ett kvorummöte och få undervisning om evangeliets lärdomar av äldsterna Ezra Taft Benson, Mark E Petersen, LeGrand Richards, Howard W Hunter, Bruce R McConkie, David B Haight eller Neal A Maxwell? Ni lade kanske märke till att jag bara nämner bröder som avslutat sin jordiska verksamhet, för att slippa välja bland våra nu levande apostlar. Ni kan få samma välsignelse i vart och ett av era kvorum. Apostlarnas ord, tidigare och nuvarande, finns tillgängliga i skrifterna, i konferenstal, kyrkans tidningar, genom brasaftnar och så vidare. De finns tillgängliga för att föra in kraften i rikets lära till era kvorumklasser. Gör ert kvorum till en klass för att öka er kunskap om vår Herres och Mästares evangelium.

I vårt kvorum har vi ett speciellt broderskap. Vi är där för att upplyfta, inspirera och välsigna varandra med vår kallelses ande. När någon känner sig tyngd finns det elva andra som är angelägna om att lyfta och dela den bördan. Vi gläder oss tillsammans när vi har åstadkommit något. Vi gråter tillsammans under svåra tider. Vi känner aldrig att vi måste kämpa med ett problem ensam! Det finns alltid råd, stöd, hjälp och uppmuntran att få hos våra kvorummedlemmar.

Från boken Priesthood and Church Government får vi följande uttalande om det broderskap som bör finnas i varje prästadömskvorum: ”Prästadömet är ett stort brödraskap som hålls ihop genom evangeliets eviga och oföränderliga lagar. Känslan av broderskap bör genomsyra kvorumet. Ett kvorums första angelägenhet bör vara att hjälpa alla medlemmar som kan befinna sig i timlig, mental eller andlig nöd. Broderskapsandan bör vara den styrande kraften i all planering och verksamhet i kvorumet. Om denna anda odlas vist och konsekvent kommer ingen organisation att vara mer tilltalande för den man som bär prästadömet.” (Förord av Rudger Clawson till A Guide for Quorums of the Melchizedek Priesthood, 1930, s 3, citerad i Priesthood and Church Government, sammanst av John A Widtsoe, 1965, s 135.) Vi vill uppmuntra varje kvorum i kyrkan att främja ett sådant broderskap.

Slutligen är det enda syftet med vårt kvorum att tjäna. Kanske kan vår djupa känsla för detta ansvar beskrivas av ett brev, daterat den 26 oktober 1886 av Wilford Woodruff, som då verkade som president för de tolv apostlarnas råd: ”Jag vill säga till apostlarna att vårt ansvar är mycket stort … Vad slags män bör vi vara? Hela jorden mognar i orättfärdighet och Guds Sion bör beredas för brudgummens ankomst. Vi bör ödmjuka oss inför Herren och vara beredda att fyllas med andan i vår kallelse, med den Helige Anden och med Jesu Kristi uppenbarelser, på det vi må veta Guds sinne och vilja angående oss och vara förberedda på att ära vår kallelse, åvägabringa rättfärdighet och vara tappra i vittnesbördet om Jesus Kristus ända till slutet … Det har aldrig funnits en tidpunkt då Guds verk krävt ett mera trofast vittnesbörd eller större arbete från apostlarna och äldsterna än idag.” (”An Epistle”, Deseret News, 24 nov 1886, s 712) Gör vart och ett av era kvorum till en storslagen tjänandeorganisation till alla kvorumbröders nytta.

Och nu denna varning från skrifterna:

”Var och en skall nu lära sin plikt och med all flit sköta det ämbete, vari han är insatt …

Den som är trög är icke värd att behållas i ämbetet, och den som icke vill lära sin plikt utan visar sig klandervärd skall icke anses värdig att behållas.” (L&F 107:99–100)

Och därför säger jag till er två bröder som förenat sig med oss i våra kvorum, och till alla er bröder som tillhör Guds prästadöme, må Gud välsigna var och en av oss i vår kallelse att tjäna. Må vår tro stärkas när vi tjänar i rättfärdighet och trofast håller buden. Må vårt vittnesbörd växa sig allt starkare när vi strävar efter att finna den eviga sanningens källa. Må det broderskap som finns i vårt kvorum vara till tröst och styrka och trygghet när vi går framåt under denna del av vår jordiska existens. Må glädjen i att tjäna i evangeliet alltid förbli i våra hjärtan när vi går framåt för att uppfylla våra plikter och ansvar som tjänare i vår himmelske Faders rike, är min ödmjuka bön i Jesu Kristi namn, amen.