Avslutningsord

Vi har upplevt ännu en mäktig konferens. Så förunderliga dessa möten är. Vilket storslaget syfte de tjänar. Vi samlas i en anda av tillbedjan och med en önskan att lära. Vi förnyar våra relationer som medlemmar i denna stora familj av sista dagars heliga som lever i många länder, som talar en mängd olika språk, som kommer från olika kulturer, som till och med ser olika ut. Och vi inser att vi alla är ett, var och en är en son eller dotter till vår Fader i himlen.

Om några minuter kommer detta stora konferenscenter i Salt Lake City att tömmas. Ljusen dämpas och dörrarna låses. Samma sak sker i tusentals andra samlingslokaler runt om i denna vida värld. Vi återvänder till våra hem storligen berikade, hoppas jag. Vår tro har stärkts, vår beslutsamhet har befästs. Om vi känt oss nere och uttröttade, hoppas jag att nytt mod har kommit till oss. Om vi gått vilse eller blivit likgiltiga, hoppas jag att en omvändelsens anda har gripit oss. Om vi varit ovänliga eller elaka och själviska, hoppas jag att vi har bestämt oss för att ändra oss. Alla som vandrar i tro ska ha fått sin tro stärkt.

I dag är det måndag i Fjärran östern. I morgon är det måndag på västra halvklotet och i Europa. Det är en dag som vi reserverat för familjens hemafton. Då hoppas jag att fäder och mödrar ska samla sina barn omkring sig och tala om något av det de lärt på denna konferens. Jag önskar att de även skriver ner en del av det, begrundar det och kommer ihåg det.

Som avslutning vill jag påminna er om en annan sak. Jag hoppas att vi ska besöka Herrens hus oftare än tidigare. Som jag antydde vid inledningen av konferensen, så har vi gjort allt vi kan för att föra templen närmare vårt folk. Det finns fortfarande många som måste resa långt. Jag hoppas att de ska fortsätta anstränga sig tills tiden är inne då det är motiverat med ett tempel i deras mitt.

De flesta av våra tempel skulle kunna användas mycket flitigare än vad som sker. Vilken förmån är det inte att i denna bullriga, jäktade och konkurrenspräglade värld få ha ett heligt hus, där vi kan uppleva det heliggörande inflytandet av Herrens ande. Själviskheten tränger sig hela tiden på oss. Vi behöver övervinna den, och det finns inget bättre sätt än att komma till Herrens hus och där tjäna som ställföreträdare för dem som finns bakom dödens förlåt. Hur förunderligt är icke detta. I de flesta fall känner vi inte dem som vi arbetar för. Vi förväntar oss inget tack. Vi har ingen försäkran om att de tar emot det vi erbjuder. Men vi gör det och i den processen uppnår vi något som inte kan uppnås på annat sätt. Vi blir bokstavligen frälsare på Sions berg. Vad innebär det? Liksom vår Frälsare gav sitt liv som ett ställföreträdande offer för hela mänskligheten och därigenom blev vår Frälsare, kan också vi, i liten skala och när vi ägnar oss åt ställföreträdande arbete i templet, bli som frälsare för dem på andra sidan som inte har möjlighet att gå framåt om inte något görs för deras räkning av dem som är på jorden.

Och därför, mina bröder och systrar, inbjuder jag er att alltmer dra fördel av denna välsignade förmån. Det kommer att förädla er karaktär. Det tar bort det själviska skal som omger de flesta av oss. Det blir bokstavligen ett helgande inslag i vårt liv och gör oss till bättre män och kvinnor.

Varje tempel, stort eller litet, har sitt vackra celestiala rum. Det rummet inrättades för att representera det celestiala riket. När templet i Mesa i Arizona genomgick en omfattande renovering för några år sedan och öppnades för allmänheten, var det en besökare som kallade det celestiala rummet Guds vardagsrum. Så kan det mycket väl vara. Det är vår förmån, en unik och speciell sådan, att helt vitklädd få sitta vid slutet av vårt förordningsarbete i det vackra celestiala rummet och begrunda, meditera och be i tysthet.

Här kan vi tänka på den stora godhet Herren visar oss. Här kan vi tänka på den underbara lycksalighetsplan som vår Fader har berett för oss, sina barn. Och därför uppmanar jag er, mina älskade bröder och systrar, att komma medan ni har kraft till det. Jag vet att det med åldern blir allt svårare att stå upp och sitta ner igen. Men vilken stor välsignelse är det inte!

Nu, mina bröder och systrar, vill jag än en gång uttrycka min kärlek till er. Må himlen le mot er. Detta verk är sant. Tvivla aldrig på det. Gud, vår Evige Fader, lever. Jesus är vår Återlösare, vår Herre, den levande Gudens Son. Joseph var en profet, Mormons bok är av gudomligt ursprung, och detta är Guds heliga verk på jorden. Jag lämnar er mitt vittnesbörd, min kärlek, min välsignelse nu när vi ger oss av hemåt. Må Gud vara med er tills vi möts igen, är min ödmjuka bön i Jesu Kristi heliga namn, amen.