Med Herrens kraft

Bröder och systrar, mitt hjärta är fyllt till bredden, det snurrar runt i huvudet, mina knän skakar och är svaga, och jag har inte ord nog att ge uttryck för de känslor och tankar som jag önskar delge er. Jag ber att den Helige Anden ska vara med mig och med er när jag kortfattat talar till er denna sabbatsmorgon.

Under de timmar som gått sedan president Hinckley kallade mig till detta nya ämbete har jag hörsammat Nephis uppmaning att ”tillämpa … all helig skrift på oss” (1 Nephi 19:23) med större avsikt och intensitet än någonsin förr.

Jag har begrundat Paulus lärdom att ”det som för världen var dåraktigt har Gud utvalt för att låta de visa stå där med skam, och det som för världen var svagt har Gud utvalt för att låta det starka stå där med skam”. (1 Kor 1:27) Denna morgon ger det mig stor tröst att veta att jag är en av de verkligt svaga i världen.

Jag har begrundat Jakobs instruktioner som finns i Mormons bok:

”Därför rannsaka vi profeterna, och vi hava många uppenbarelser samt profetians ande, och emedan vi hava alla dessa vittnen, erhålla vi hopp, och vår tro bliver orubblig, så att vi till och med kunna befalla i Jesu namn och själva träden lyda oss, likaså bergen och havets böljor.

Icke desto mindre visar Herren Gud oss vår svaghet, på det vi må erkänna, att det är genom hans stora nåd till människobarnen, som vi hava makt att göra detta.” (Jakob 4:6–7)

Bröder och systrar, jag vill att ni särskilt lägger märke till ordet nåd som det används i versen jag just läste. I den engelska bibelns Bible Dictionary kan vi läsa att ordet nåd ofta används i skrifterna för att beskriva en stärkande eller möjliggörande kraft.

”Ordet betyder i huvudsak att det är ett gudomligt medel till hjälp eller styrka som ges genom Jesu Kristi rikliga barmhärtighet och kärlek …

Det är likaledes genom Herrens nåd som människor, genom tro på Jesu Kristi försoning och sina synders omvändelse, erhåller styrka och hjälp att utföra goda gärningar som de annars inte skulle kunna bibehålla om de endast förlitade på sig själva. Denna nåd är en möjliggörande kraft som låter män och kvinnor uppnå evigt liv och upphöjelse efter det att de har gjort allt de förmår (s 697).”

Sålunda hjälper denna möjliggörande och stärkande kraft i försoningen oss att se och göra och bli det goda på sådana sätt som vi annars aldrig skulle känna igen eller kunna utföra med vår begränsade jordiska förmåga. Jag bär vittnesbörd om att denna möjliggörande kraft i Frälsarens försoning är verklig. Utan denna stärkande kraft i försoningen skulle jag inte ha kunnat stå framför er denna morgon.

Kan vi förnimma Kristi nåd och stärkande kraft i Ammons vittnesbörd? ”Ja, jag vet, att jag är intet, och till min styrka är jag svag. Därför vill jag icke berömma mig av mig själv, utan jag vill berömma min Gud, ty i hans kraft kan jag göra allting, ja, se, många mäktiga under hava vi gjort i detta land, för vilka vi vilja prisa hans namn evinnerligen.” (Alma 26:12) Sannerligen, bröder och systrar, med Herrens kraft kan vi göra och uthärda och övervinna allt.

När jag gick ut ur Kyrkans administrationsbyggnad efter min intervju med president Hinckley på fredagseftermiddagen kom jag att tänka på Enoks ord:

”När Enok hade hört dessa ord, böjde han sig till jorden inför Herren och talade till Herren och sade: Varför har jag, som är blott en gosse, funnit nåd inför dina ögon, och allt folket hatar mig, ty jag talar blott med svårighet? Varför är jag din tjänare?

Och Herren sade till Enok: Gå och gör såsom jag befallt dig och ingen skall genomborra dig. Öppna din mun så skall den bliva fylld, och jag skall giva dig talförhet, ty allt kött är i min hand, och jag gör vad som synes mig gott.” (Moses 6:31–32)

När vi känner oss oförberedda och överväldigade och otillräckliga inför en ny kallelse eller nytt ansvar är Herrens löfte till Enok lika tillämpligt på oss. Löftet var sant på Enoks tid och det är sant idag.

Den 20 juni 2000 arbetade jag och flera medarbetare sent inpå kvällen i de administrativa kontoren på före detta Ricks College i Rexburg i Idaho. Vi höll på att utföra de slutliga förberedelserna inför en oväntad och historisk skolsamling på skolområdet nästa morgon inför tillkännagivandet av president Hinckley att Ricks College skulle bli ett universitet och få namnet Brigham Young University — Idaho. Som ledningsgrupp hade vi just börjat inse hur fantastiskt stort ansvaret och utmaningarna var som låg framför oss.

När vi gick ut ur byggnaden den kvällen frågade en av mina kollegor mig: ”President Bednar, är du rädd?” Så gott jag minns så svarade jag ungefär så här: ”Om jag trodde att vi var tvungna att utföra den här övergången genom att uteslutande förlita oss på vår egen erfarenhet och vårt eget omdöme, skulle jag känna mig livrädd. Men vi kommer att få hjälp från himlen. Eftersom vi vet vem som har kontrollen och att vi inte är ensamma, så, nej, jag känner mig inte rädd.” Och vi som arbetar på BYU — Idaho vittnar samfällt om att vi har fått hjälp från himlen, underverk har skett, uppenbarelser har getts, dörrar har öppnats och vi har blivit storligen välsignade som enskilda och som institution.

Låt mig nu få ge uttryck för min tacksamhet och uppskattning. Jag är så tacksam till mina förfäder — för dessa trofasta och ståndaktiga män och kvinnor som jag respekterar och hedrar och som jag är skyldig allt. Jag älskar och uppskattar min mor och far och min hustrus mor och far. Jag är tacksam för deras kärlek och stöd och undervisning och styrka.

Min hustru Susan är en dygdig kvinna och en rättfärdig mor. Ni kommer snabbt att se att renhet och godhet lyser fram i hennes anlete. Jag älskar och uppskattar henne mer än jag kan säga. Jag tackar henne för den kvinna hon är, för det hon har lärt mig, och för den kärlek vi har till varandra.

Susan och jag har välsignats med tre trofasta söner. Jag älskar och tackar dem. Och vår växande lilla familj omfattar nu två rättfärdiga svärdöttrar och tre skärpta och vackra och förtjusande barnbarn. När vi har möjlighet att vara tillsammans känner vi oss välsignade att kunna fånga en liten glimt av familjeenheten i evigheten.

Mina kära bröder och systrar, jag är tacksam för er alla. När jag ser hur ni samlats här i konferenscentret och ser i tankarna hur ni samlats i möteshus över hela jorden, välsignas jag av er trofasthet och hängivenhet mot Frälsaren. När ni höjde armen i rät vinkel igår kände jag ett stödjande och högst anmärkningsvärt inflytande fylla min själ. Det är inte många av er som vet vem jag är, ändå vet ni varifrån kallelsen kom och ni är så villiga att ge ert stöd. Jag tackar er och lovar er att ge hela min själ och all min energi åt detta heliga verk.

Jag ska gå dit Herren och hans kyrkas ledare vill att jag ska gå, jag ska göra det som de vill att jag ska göra, jag ska undervisa det som de vill att jag ska undervisa och jag ska sträva efter att bli det som jag borde och måste bli. Med Herrens kraft och genom hans nåd vet jag att ni och jag kan välsignas att utföra allt.

Som en av de svagaste svaga, vittnar jag om att Gud lever. Jag vittnar om att Jesus är Kristus. Han är vår Återlösare och vår Frälsare och han lever. Och jag vittnar om att Jesu Kristi evangeliums fullhet och hans sanna kyrka har återställts till jorden i dessa sista dagar genom profeten Joseph Smith. Prästadömets nycklar och myndighet och frälsande förordningar finns återigen på jorden. Genom detta prästadömets kraft kan familjer verkligen vara tillsammans för evigt. Mormons bok är Guds ord och slutstenen i vår religion. Och bröder och systrar, himlarna är inte stängda. Gud talar — till var och en enskilt och till ledarna för hans rike på jorden i de sista dagarna. President Gordon B Hinckley är Herrens profet på jorden idag. Om detta vittnar jag och lämnar mitt vittne i Herren Jesu Kristi heliga namn, amen.